Semestern lider mot sitt slut och jag kan inte annat än sammanfatta det med att den varit fantastisk.
Jag har kikat igenom lite bilder och struntat i att jag borde packa upp och tvätta, det kan jag göra när det liks blir vardag. Jag har mycket att blogga om framöver…. Har uppdaterat inlägget från vykortsstaden Oia på Santorini också, nu är det mer av den bildbomb som var tänkt innan hälften av bilderna fastnade i ett knaggligt hotell-wifi. Precis som det ska vara.
Jag är tillbaka i stan, efter fyra veckors semester. För precis fyra veckor sedan stämplade jag ut från jobbet, satte mig i bilen mot Sundsvall för att sedan åka vidare till vansbrosimmet. Direkt till Arlanda och sedan Grekland i två veckor. Underbara veckor. Hem och packade om och har sedan haft minst lika bra väder i nästan två veckor till i Ammarnäs. Hur bra sommar kan man få? Kändes tråkigt åka hem, ville aldrig gå upp från det sista doppet i ån (även om det faktist blivit lite kallare då), men samtidigt skönt komma hem. Rå sig själv lite. Ligga på kökssoffan med fönstret öppet. Nedtrappning och inte chock av ensamheten tack och lov eftersom kusin Lisa är på besök i helgen.
Har ätit oändligt mycket gott, både hemlagat och ute under hela semestern och antalet gånger jag själv lagat mat kan räknas på ena handen (frukost inkluderat…) så idag kände jag mig helt laddad och sugen på min gamla specialitet mjölkfri carbonara med lite broccoli. Toppad med min basilika som inte bara överlevt semestern utan frodas och blommar som aldrig nånsin förr.
Rhodos 2012
Jag har börjat längta efter semester. I år blir det förstås fjällen, men även båtluff. Ända sedan vi tågluffade i Europa för 9 år sedan (!!!) har jag velat göra det och nu tänkte jag få tummen ur. Både Towe och Janicke som jag var till Marocko med har båtluffat eller öhoppat som det heter på norska (visst låter det ännu roligare!) och bästa Maria har införskaffat oss en lonley planet redan. Inga mer planer än så har vi och det är precis så det är tänkt. Jag längtar efter att sola och bada och framförallt bara vara. Samla sten, göra det som faller oss in och titta på solnedgången.
Jag och moster i Lindos 2012
Det var den skönaste semestern att gå på sedan jag började jobba. Och den första helt utan någon resa. Den resa jag gjorde var hemåt och trots en härlig månad finns det ingenting som kan jämföra sig med upplevelsen och minnena av när jag och Layla gick helt själva från Hemavan till Ammarnäs.
Någon längre reseberättelse kom jag mig aldrig för men en sammanfattning och några fler bilder finns här
Måndagmorgon den 29/7: Kollega ringer och undrar om jag är på kontoret. Hade visst sagt att jag skulle vara det den 29:e. Svar nej ifall nu den 29 är idag och det är måndag.
Måndagkväll den 29/7: Glömt om jag sagt att jag skulle börja på tisdag eller onsdag. Hade några extradagar.
Tisdagmorgon den 30/7: Stiger upp och tänker att jag börjar smygjobba idag så blir jag glad om det var onsdag jag sagt, och slipper skämmas om jag hade sagt tisdag. Tänker på hur lyxigt det är med flextid. Och komptid. Ägnar ca tredubbla tiden åt att göra mig iordning. Inser att jag inte borstat håret på fyra veckor. Minns plötsligt att jag inte äger en hårborste, det skulle jag ju köpa när jag fick tid.
09.27: kommer till kontoret, har glömt nyckeln så får glatt gå nerför trapporna i min ingång och uppför dem i huvudingången.
09.30: fika
10.00: glömt lösenordet till inloggningen på datorn
10.05: Kollar mejlen, upptäcker en sak jag glömt göra innan semestern.
10.06: Det jag glömde innan semestern är nu utfört.
10.07: Funderar vad det var jag skulle börja med efter semestern.
10.30: Kommer på vad som verkligen vore bra att ta tag i.
10.39: Hämtar kaffe
10.40: Glömt det nya lösenordet. (tur jag alltid skriver det på ett hemligt ställe av just detta skäl)
11.00: Överväger ta lunch.
12.00: Lunch. Äntligen. Har varit jättehungrig över en timme.
12.45: Funderar på hur jag ska lösa det jag håller på med på bästa sätt, det är ingen svår grej men det vore faktiskt jättejobbigt behöva göra om den när alla andra kommit tillbaka.
14.30: Fikar framför skärmen p.g.a. dåligt samvete
14.45: Kollar vk.se och läser om en krock precis utanför kontoret! Hur kunde vi missat det? Jag måste ha varit rätt koncentrerad ändå.
16.20: Säger ”Nu ger jag upp”
16.21: Inser att jag inte är färdig med det som jag tänkt. Tror plötsligt att jag ska bli ultraproduktiv.
16.45: Stänger datorn. Ultraproduktiviteten uteblev.
Det visade sig faktiskt att det var onsdag jag sagt.
Johanna Westberg 