Om att längta efter favoritstigen

IMG_7940 (2)

Det blir allt glesare mellan skidpassen och även om jag skrev häromdagen att jag hoppas på åtminstone några veckor till med härlig skidåkning så börjar jag längta lite efter sommar också. Jag njuter av det som är kvar av vintern men börjar så smått förbereda för stiglöpning i sommar. Idag var det riktigt nära tills det började regna, så första kilometrarna får vänta. Men jag vill komma igång tidigt i år så jag hinner vänja kroppen ordentligt för maximalt med fjällöpning på favoritstigarna i sommar. Det här är kvarnen på Nolsia i Ammarnäs, på väg mot Örnbo. Här stannar jag alltid och dricker vatten direkt ur bäcken. Slår alla vätskekontroller i hela världen faktiskt!

Om att springa i fjällen

  
Idag blev det en liten löptur på fjället! Oj vad jag älskar att springa så, det är nästan så att jag önskar att säsongen kunde vara lite längre även om det också pirrar till i magen vid synen av de snöklädda topparna. Lite sämre väder än igår men sen sprack det upp mot eftermiddagen så vi fick fantastiskt vacker tur längs med blå vägen hem. Ännu en fjällhelg på kontot och jag är utvilad, laddad och behöver tvätta håret. Allt är som vanligt med andra ord. 

 

Om att vara i Hemavan

Så var det dags för en helg i fjällen igen, inte Ammarnäs den här gången utan Hemavan. Fantastiskt mäktigt att köra in i byn, höga fjäll i gula färger och snö på topparna! Inte snön som legat hela sommaren utan ny, pudrig. I helgen blir det slappande, löpning, vandring, rehab och fjälluft. Just nu en enorm pepp på framtida träning och andra utmaningar och äventyr! 

Trevlig helg!

 

Om transport 

  


Jag har just kommit hem från en helt fantastisk helg i fjällen med fyra tjejkompisar. Vi har vandrat, sprungit, ätit och druckit gott, sovit gott, bastat, surrat och skrattat. Så kul att få visa upp mitt favoritställe för fler och jag hade god hjälp av vädret som var växlande molnighet med uppehåll på lördagen och strålande höstsol idag, söndag.

Lika fort som vi åkte så är vi hemma igen, ändå känns det som sjuhundra upplevelser rikare och måååånga utetimmar i lungorna och själen. Till och från stugan skulle kunna vara tråkig körsträcka men inte med trevligt sällskap. Jag har haft tid att fundera på dagens tema ”transport” och kommit fram till att jag har provat många färdsätt, jag älskar road trip och har gjort det i Sverige, England, Skottland och Marocko. Buss älskar jag not so much. Tåg, gärna, det är ett mysigt och miljövänligt. Båt, mysigt och långsamt men ibland lite läskigt och oftast inte billigt och sällan ett alternativ utan då är det oftast båt eller inget, som båtluffen jag gjorde ju förra sommaren. Det är med skräckblandad förtjusning jag flyger men ack så långt det tar en och oftast är det ju fantastiskt smidigt.  

Men det slog mig i helgen att jag nog ändå föredrar mina egna ben att transportera mig med.

Det är så fantastiskt att vara ute och  vandra och att springa i skog och mark (och gärna fjäll förstås)! Det måste vara att det väcker någon naturlig känsla hos mig, jag blir lugn av det. Lugn i själen men pigg i kropp och knopp.

Petra Månström har ett inlägg om att gå från pershets till att vara äventyrsmotionär och det är precis vad jag tänker om min löpning också. Om jag bara orkar springa lagom långa pass i vacker natur så är jag nöjd. Känslan av att springa och kolla hur det ser ut bakom nästa krön är svår att motstå. Och oändligt med antal variationer på stigar och leder att utforska.  

 
 

Om sporter jag utövat 

Det här kapitlet kan bli ett långt inlägg… Mycket har jag provat på, inte minst på skolgympan också, men jag tolkar det här som vad jag utövat mer regelbundet och kanske tävlat i.

Sport och lek när jag var liten

Jag har haft turen att få prova på det mesta jag velat, jag har gått någon termin i ridskola, simskola, balett, fotbollsskola, åkt längdskidor, slalom, snowboard, gymnastik, spelat hockey med kompisar. Det har varit en bra grund för att alltid tycka skolgympan varit kul och att det inte har känts som ett hinder att prova på något nytt.

Lagidrott (och huvudsporter)

Två sporter har upptagit det mesta av min ungdomstid och det är fotboll och basket. Jag började med fotboll som sexåring och fortsatte ända till gymnasiet och en lite kort comeback strax efter gymnasiet. Fotboll var sporten som ”alla” höll på med när och där jag växte upp så där hade jag alla klasskompisar.

Basket började jag med i fyran och där kände jag två kompisar (till en början, sen fick jag massor av nya vänner runt hela stan), det är en liten sport i Umeå men ändå blev jag fast. Vi spelade alla matcher i norrbottenserien eftersom det bara fanns ett till lag i Västerbotten och det var Skellefteå och vi krossade dem varje DM, så jag har sett många sporthallar i norra Sverige ska ni veta. Jag spelade hela högstadiet och satsade ganska hårt på gymnasiet, och till slut la jag av med fotbollen för att bara hålla på med basket. När jag gick ut skolan och i vida världen spelade jag litegrann med Worcester Wolves i England, jag hade dock ingen licens för utländska spelare så jag var bara med på träningarna.

Fritidssporter som ändå är fys

Löpning började med fotbollslaget och senare även basketen. Sommarfys med basketen samtidigt som det var säsong i fotbollen, och tvärtom. Så löpning har jag alltid sett som komplement till allt annat, tills 2009 när jag kom hem från att ha rest i sydamerika i några månader och jag inte hade något jobb eller plugg, då gav jag mig tusan på att springa 1,5 mil. Det tog 12 veckor, jag följde programmet slaviskt och sen dess har jag sprungit halvt regelbundet, ganska frivilligt.

Skidor har jag alltid haft men aldrig tränat. För några år sedan började jag åka lite mer regelbundet och blev sugen på att förbättra tekniken lite så jag har gått lite teknikkurser och även åkt Vasaloppet och lite seedningslopp.

Löpning och skidor betraktar jag numera som mina två huvudsporter för kondition, och jag älskar att ha det säsongsvis.

Cykel började jag med förra året inför Vätternrundan och som de flesta andra har jag förstås cyklat ända sedan jag var liten. Jag har inte haft någon bil på över fem år så jag cyklar verkligen överallt, det drar ihop i transportcykling på ett år vill jag lova. Bra vardagsmotion!

Så där har vi klassikersporterna, simning har jag alltid älskat men aldrig tränat (sen simskolan) eller tävlat i.

Gym och gruppträning

Styrketräning i gym började jag med på gymnasiet som komplement till idrotterna jag höll på med, sen har jag haft uppehåll och bara sporadiskt gymmat när jag pluggade och inte förrän nu lite mer regelbundet.

Jag har däremot hållit på en hel del med gruppträning, framförallt som deltagare men på senare år även som instruktör. Mina favoriter som jag inte bara provat på utan gått mer eller mindre regelbundet nån period är Bodypump, somamove, bodybalance, yoga, aerobics (waaaay back, när aerobics var det coolaste som fanns), vattengympa, indoor walking och cykel/spinning.

Fritidssporter för skojs skull

Några saker jag aldrig betraktat som sport, motion eller träning. Därmed inte sagt att det inte är en sport, det är det, men för mig är det lek. Det är Kitesurfing och snowboard. Dessa två utför jag alldeles på tok för lite, de står på min eviga bucket list att göra mer av, framförallt kitesurfingen.

IMG_1809

Dag 23 i #uppochhoppaijuni