Om att hjälpa till

Johanna W

Jag har haft en fantastisk helg och jag har en period nu där allt, (peppar peppar förstås) går bra. Även i mina mått. Och samtidigt så finns det de som inte har någon stad kvar.

Tyfonen Haiyan som har dragit in över Filippinerna har drabbat miljontals människor. Som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas hårdast.  Det är dock som vanligt obeskrivligt svårt att förstå vad som händer, så svårt att det är lättare att bara läsa en smaskig deckare eller se ännu en serie. Kanske göra lite popcorn. Jag skulle vilja hjälpa till mer. Och jag skulle kunna. Jag skulle också kunna tänka att jag har gjort insatser och jag gör faktiskt. Jag är världsförälder till exempel. Och jag är bloggare för varenda unge åt unicef. Jag får uppdateringar jag inte vill ha, om barn som inte har det bra men fantastiskt nog lyckas de oftast visa på det positiva, hur många som trots allt hjälps och hur det går bidra. UNICEF finns på plats och högsta prioritet är nu att rädda barns liv. De får ut mediciner, mat, rent vatten och hygienartiklar till de drabbade barnen och deras familjer.

Jag fastnade för det Henning Mankell som är engagerad i en annan av FNs underorganisationer (UNHCR, FNs flyktingorgan) sa i morgonsoffan i TV nyligen: Jag tror inte på hopplöshet.

Jag försöker tänka så. Jag har bara mina egna referenser och jag försöker förstå. Men det är så lätt att försöka slippa undan. Men jag försöker att inte tro på hopplöshet, och att tro på att vi kan hjälpa varandra. Ofta är lidande orsakat av krig eller brott mot mänskliga rättigheter, men ibland är det helt enkelt det där orden. De enda ord jag aldrig någonsin ens lyckats uttala. Som jag önskar inte fanns men som ändå är det som gör oss så mänskliga. Force majeur.

Fyra miljoner barn är drabbade i Filippinerna

Det blir på något sätt lite mer bråttom då. Och vi uppmärksammar det mer ju fler svenskar, och då oftast turister, som finns i området. Men jag tänker inte trilla dit på argumentet att det finns lidande någon annanstans och många människors hus förstörs dagligen. Om jag tänker så gör jag ingenting. Ingen nytta. Alls.

Jag har ställt om den insamling jag har sedan tidigare (där man förut kunde köpa i webshopen och nu är det omgjort så det bara går skänka pengar) så att den just nu går till katastrofhjälp i Filippinerna. (annars går det dit det bäst behövs och jag låter unicef hantera det). Och såklart har jag satt in pengar dit, igen. Jag har gjort det via länk (se kolumnen till höger) men har man en mobil som går sms-betala med kan man smsa KÄMPA ALLASBARN till 72 900 så sätts 50 kr in till katastrofhjälpen.

Om jag kan hjälpa ett enda barn någonstans, i några dagar, genom att avstå en lunch i cafeterian imorgon så är det värt det. Jag kommer aldrig att kunna rädda alla, det är säkert. Men det är inte säkert att just det barnet kan bli hjälpt längre om jag funderar till i övermorgon. Och jag tror ju inte på hopplöshet.

Katastrofen i Filippinerna

Om glutenfri och mjölkfri kladdkaka på kladdkakans dag

Johanna W

S7 – SelectedSeven

Jorå, det finns en dag för allt och idag är det kladdkakans dag. Det firade jag med att för första gången baka på glutenfritt mjöl, eftersom en av mina nya kollegor är glutenallergiker. Tyvärr är det ofta mjölkpulver i glutenfritt mjöl så det gäller att vara uppmärksam. Det kan behöva dimensioneras om när man byter ut mjölsorten men faktiskt bytte jag bara ut ingredienserna i ett gammalt klassiskt recept jag hittat i en receptbok bara med kladdkakor i olika varianter (Maria Öhrn) till en helt mjölk- och glutenfri kladdkaka.

Mjölkfri & glutenfri kladdkaka:

  • 100 gram mjölkfritt margarin
  • 2 ägg
  • 3 dl strösocker
  • 2 ½ dl gluten- och mjölkfritt mjöl
  • 4 msk kakao
  • 1 ½ tsk vaniljsocker
  • ½ krm salt

Smörj och bröa formen med kokos (så det blir glutenfritt men också jättegott!). Smält margarinet på låg värme. Vispa ägg och socker poröst och tillsätt sedan smöret. Blanda det torra och rör ner i äggsmeten. Rör försiktigt sönder eventuella klumpar. Häll i formen och grädda ca 20 min på 200 grader.

Den gjorde stor succé och till den serverades sojaglass, att jag lagt den i frysen men inte tänkt på att kolla om den var på är en annan historia….

Om att göra en älgfärspaj att bjuda på

Johanna W

Jag har tagit ett steg på gourmetskalan och framförallt på min egen stege av ekologiska och etiska pinnar. Matlagning som inte är min stora hobby, däremot äter jag gärna och jag vill vara snäll mot djur och natur och då kan det lätt bli en älgfärspaj. Älgfärspaj av en lycklig fjoling, från min egen skog. Jag har blandat med bacon som förstås helst ska vara ekologisk, men ibland kan man inte ta alla steg samtidigt, och bacontipset är för en finfin kontrast och lite nedtoning till viltet med både fett och salt. Självklart är den mjölkfri, vilket inte var helt lätt hitta något recept på så jag har komponerat ett eget. Den har nu gått hem på både ett knytkalas-vinprovning hos tio damer i sina bästa år samt igårkväll på familjemiddag med föräldrarna, farmor och en hund som väldigt gärna velat smaka.

Mjölkfri älgfärspaj
(4 port.)
 
Deg:
    2,5 dl vetemjöl
    2,5 dl grahamsmjöl
    3 msk vatten
    180 g mjölkfritt margarin

Fyllning:
    Ca 400 g älgfärs
    1 pkt bacon
    Purjolök
    Trattkantareller
    1 vitlöksklyfta
    Salt
    Peppar
 
Stanning:
    3-4 dl havregrädde
    2 ägg
    Klippt persilja
    Salt
    Peppar
 
Pajform ca 20×30 cm
Förgrädda på 200 grader i 10 min
Stek/fräs fyllningen långsamt i stekpanna
Vispa stanningen och häll över fyllningen i pajformen
Grädda  på 180 grader i 40 min
 

Om förvaring

Johanna W

 

Jag har haft en riktig röjarhelg. Känns det här igen? Överfull hylla av choklad (angenämnt problem visserligen), skåpet som gud glömde och nödförvaring av diverse, alldeles för många olästa tidningar samt en väska fyndad på loppis.

I tidigare liv är jag ganska övertygad om att jag varit: hamster, ekorre, nomad, mamma, arkivarie eller bibliotekarie och japansk industriarbetare. (jag hoppas också på OS-medaljör men jag har hittills inga bevis för det)

Det är inte svårt att hitta förvaringstips, snarare tvärtom, i minst två av tidningarna jag städade runt bland fanns förvaringsförslag och stora uppslag tips, guider och inspiration. Det gäller bara att tycka det är roligt, eller helt enkelt kavla upp ärmarna ändå, kanske unna sig (när klassas det som missbruk?) lite nya förvaringsattiraljer och lite fantasi.

Att ha skaffat ny kamera, ha en blogg i dvala och ett kreativt intresse på återuppvaknande hjälper också till. Det kan man tyvärr inte säga om vintermörkret så ”efterbilderna” motsvarar inte riktigt ut som i mitt huvud (eller inredningstidningarna vi matas med) men i verkligheten är det riktigt fint!För att inte tala om hur rolig väskan är att öppna numera…

 

Om att prova på

Johanna W

Förra veckan hade jag en riktig prova-på-vecka. På måndagen följde jag med en vän på aerobic dance, något som ligger ett par tre steg utanför min komfortzon även om jag älskar att dansa. Jag har inte dansat koordinerat sedan studenttiden i Luleå då jag var med i spexdansgänget Xtreme som uppträdde på sittningar och annat. Vi gjorde våra egna danser och det är nyckeln till min framgång vad gäller koordination, jag har en så lång inlärningsprocess att det är inte klokt. Men när det sitter då svänger det. Att basta efteråt var inte heller dumt.

I lördags var det inspirationsdag på iksu och jag tänkte utmana kroppen och framförallt rygg och nacke som ofta spökar för mig med allehanda varianter av nackspärr, stelhet och huvudvärksframkallning. ”Stark för din kropp” – cirkelträning med enbart kroppsvikter med djur och jägartema, perfekt för mig! (men hur starka var vi på skolgympan egentligen?! Spelade fotboll med krabbgång. Jag kan nu meddela att krabbgång är jättejobbigt, speciellt baklänges!)

Ett pass med yoga, följt av ”organic bodywork” som är ett koncept med helhetstänk. Enbart kroppsvikter där också med fokus på rörelse och följsamhet. Liknande bodybalance men andra övningar som kändes roliga och nya, inte bara gamla hederliga solhälsningen och krigarna. Avslutningsvis hade jag bokat in mig på yinyoga, som jag läst om i en tidning kunde bota smärta. Yinyoga är mycket meditation, väldigt lugnt och mycket hjälpmedel såsom filtar så man inte ska hinna bli kall. Efter hela den långa dagen så valde instruktören också att fokusera på just avslappning, meditation och stretch i de viktigaste områdena vi har både fysiskt och känslomässigt – höftpartiet och ryggen. Vi satt säkert 5-10 minuter i varje position och det hann göra både ont och vara lite skönt och direkt efteråt kändes kroppen som en 80-åring. Men när jag vaknade på söndagsmorgonen var jag som en gelegodisgubbe som gick att böja åt alla håll. Vilken skillnad! Träningsvärk utan dess like, men rörlighet i nacken som en duva. Inget ont som inte har något gott med sig….

Jag hoppas fler vågar prova på olika saker, följ med en kompis eller gå själv, för det är så roligt att upptäcka nya träningsformer! Det kostar inte mer än tiden, gärna några gånger så man hinner komma in i det. Allt är krångligt i början. Jag får ofta höra ”bodypump är inget för mig för jag gillar gymmet”, och så när de väl kommer på pass ”herregud så jobbigt, det här känns som jättebra komplement till min gymträning!” och så kommer de igen.