Om träning, resor och andra guldkanter i vardagen
Aktuellt schema och kommande aktiviteter.Läs mer Träna med mig
Kommande resorLäs mer Res med mig
En yogaklass att göra hemma eller utomhus.Läs mer Yoga online
Jag riktigt njuter av att ha min alldeles egen lya och få pynta precis som jag vill. Jag gillar traditioner men faktiskt behöver inte allt vara likadant varje år, det behöver inte för den sakens skull heller köpas nytt. Ända sedan förra helgen då vi hade julbrunch hemma hos mig som numera är tradition har jag haft julstämning och ätit lussebullar, funderat ut och tillverkar julklappar. Pyntar lite pö om pö.
Idag har vi haft kvartalsutbildning för den senaste releasen av bodypump, nummer 88 i ordningen, och det är ett grymt pass! Aningens lägre tempo, mördande tricepslåt, grymt bra musik och fokus på rygg. Hej skidsäsong, säger jag.
Vi tränade teknik på marklyft, vilket är bra för mig eftersom jag behöver träna ryggen extra mycket (den är av lite sämre kvalitet än resten av min kropp kan man säga) och jag har haft nytta av fredagsgymmandet i höst.
Var bara hem och käkade och sedan hade jag mitt pass på simhallen, och innan dess körde jag cykel/core, det brukar vara ganska lagom uppvärmning och det är ingen tid emellan så jag hinner aldrig känna om jag är trött heller.
Berättade på slutet att nästa söndag blir mitt sista pass på simhallen, efter jul blir det bara iksu för mig. Det känns jättekonstigt och tråkigt, men samtidigt väldigt roligt och jag vet att jag har större utmaningar och utvecklingsmöjligheter där. Så otroligt tråkigt bara att veta att mina söndagspumpare jag tycker så mycket om inte kommer att peppa mig varje söndag.
Men sånt är livet, jag byter inte från något utan till. En före detta chef till mig uttryckte det så och jag tycker det är passar bra. Eller, eftersom det faktiskt känns lite som att göra slut med en helg grupp av personer, så ”It’s not you, it’s me.”
För övrigt, trevlig advent på er och som ni ser har jag gjort om layouten på bloggen lite, kommer flytta över domännamnet också. Apropå nya gymtider så har allt sin tid och fippla med egna inställningar är inte tid för just nu.
Och för att avsluta vill jag citera mig själv: efter träning kommer badkar och solsidan.
Moffe.
I veckan kom nya kostråd från livsmedelsverket – miljösmarta val.
På samma sätt som jag tror många kanske inte ens reflekterar över var mjölk (eller andra livsmedel) egentligen kommer ifrån så har jag vuxit upp och på fullaste allvar trott att alla kossor haft det som Nancy, Rosa, Kalixa och Majonäsblomma. Jag har ju sett kor ute i hagar, vilket bara bekräftat min bild att de också går ute och då har de det förmodligen likadant inne också. Men jag har aldrig varit inne i någon annan lagård än mormor och morfars. Och jag hade inte en aning om att det fanns kossor som aldrig ens fick gå ut.
Jag blev chockad och ledsen när jag insåg att vi inte bara fick mjölk, smör och ost från dem utan att vi också åt upp dem sen. Nu när jag är vuxen och har förstått mer av världen kan jag ju också förstå hur bra det var. Hur bra vi hade det. Och kossorna.
För mig är det lätt eftersom jag inte äter några mjölkprodukter av hälsoskäl, men det är inte svårt att välja ”köttfri måndag” eller att köpa ekologiskt och kravmärkt kött och köper bara svenskt och helst närodlat där jag vet att de har det bra. Och äter vilt och har börjat jaga. Jag byter ut mer och mer mot vegetariskt vilket ofta då blir nästan veganskt. Äter ofantligt mycket ägg (frigående och kravmärkta ofcourse). Det är också en klassfråga vad man äter, men man kan väl faktiskt krasst konstatera att det är de som har möjlighet att göra ett val som är de som också kan göra skillnad. Har man inte råd äter man heller inte så miljöfarligt. Osten som är en ny stjärna på miljöbovshimlen kommer som ett hårt slag mot de som bytt ut skinkmackor mot ost för att vara snälla mot djur och natur. Karins miljöblogg skriver bra och även Rasmus på vegologi har kampanjat på twitter med hashtaggen #mackautanost . Och hur låter det med avokado, tomat, olivolja och lite salt och peppar?
Jag har alltid sagt att jag inte tycker om att springa. Jag har gjort många tappra försök men i år hade jag bestämt mig för att inte ens försöka, för att slippa besvikelsen som alltid uppstår när jag får ont eller inte är lika snabb som jag vill tro. Jag tackade nej till vårruset. Ändå köpte jag nya löparskor, utifall att. Och eftersom jag var sponsor sprang jag i början av maj ett välgörenhetslopp. Kanske var det också lite, lite eftersom jag ville se hur det gick. En chockstart för kroppen och ett nederlag för psyket som fick följas upp hos naprapat då ena knät låste sig totalt några dagar senare. När det gått över köpte jag nya sulor och lovade att gå in dem försiktigt och ”inte springa en mil ikväll”. Jag sprang bara 7 km den kvällen, och sedan hade jag inte ont mer på hela sommaren.
Jag skulle inte springa i år. Det blev totalt 25 mil, 6 lopp varav en halvmara och Lidingöloppet 30 km. Nu väntar jag på skidsäsongen och det är inomhusträningens tid. Varken kallt, mörkt eller halt. Efter Lidingöloppet svor jag på att aldrig springa mer. Jag var less, skorna slitna och målet nått. Och nu, i mörkret minns jag löprundorna i sommarljus som romantiska stunder av perfekt ansträngning, mentalt nirvana och runner’s high.
Det är något med säsongsträning. Det får mig att längta. Ge mig några säsonger till så är jag nog mogen att säga att jag nog tycker det är ganska kul med löpning ändå.
Jag älskar att pyssla. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
Spelar nästan ingen roll vilket material eller vad det ska bli men måste jag välja får det ändå bli smycken och levande material. Och återanvända saker.
Det allra mesta går att göra något fint av. Nästan aldrig blir det precis som man tänkt men vad gör det om hundra år? Man kan alltid ge bort det i julklapp!
Johanna Westberg 