Kategori: Träning

Om att prova stavintervaller

Johanna W


Förra veckan tränade jag med iksu längd för första gången sen i vintras. Stavintervaller stod på schemat och det var första gången för mig. Har länge velat prova men inte kommit mig för och inte riktigt vetat hur en gör heller. 

Stavintetvaller, skidgång eller elghufs som det också kallas är inte alls någon pensionärspromenad med stavar utan det är riktigt hard core ochinte  helt lätt att få till. Jag tog ett par gamla slalomstavar men de andra hade sina vanliga längdskidstavar (klassiska) och det var bättre i längd, mina var lite för korta även om det är bättre med lite för korta än för långa. 

Uppvärmning stavgång uppför bräntis. Rätt upp i liftspåret bara, hela backen! Ett varv till i joggtempo så var vi varma. Redan där kände jag att skillnaden mellan power walk, jogg och fullt fräs var minimal för min del – det var urjobbigt. Jag hade ingen pulsklocka och det var synd för jag tror jag fick en ny maxpuls! 

Inte mindre än 6 ggr (3×2) uppför (de andra körde 7!) och så lufs nerför i den takt som gick utan att stupa i dubbel bemärkelse, inget lyse var på. Ett varv upp och ner tog ungefär 4 min och så setvila 2min mellan varannan (annars vänd direkt)

Det var seriöst det jobbigaste pulspasset jag gjort någonsin tror jag, hjärtat i halsgropen och syra i benen men kul! Det var kanske tur jag inte visst innan…Men jag älskar backintervaller faktiskt (det var nog också tur) och efteråt kände jag mig som en världsmästare. 

I veckan hoppar jag över onsdagsträningen till förmån för gymmandet och uppladdning för inspirationsdagen på lördag.

Om att bara göra träningen 

Johanna W

Träning är inte kul alla dagar. Det behöver inte vara nåt särskilt egentligen utan ibland känns det bara motigt. För en del oftare än för andra förstås, kanske framförallt om en hittat nåt som en tycker är roligt. Ett trick är också att ha ett mål, ett syfte som är äkta som kan motivera. Och att inse att INGEN tycker det är roligt varje gång. Ibland är det då helt okej att stanna hemma istället och göra något mer värdefullt av tiden, men ibland är det också likabra att bara gå och köra. Ha bestämt sig.
Jag går in på min tredje vecka med gymmande 2-3 ggr/veckan och idag var en sån dag jag skulle ha vikin mig för minsta lilla om jag inte redan hade bestämt mig. Jag ska stärka upp hela kroppen lite inför skidsäsongen så att inte ryggens trötthet och svagheter sätter stopp. Så är det med det. 

Så jag genomförde och det var varken bättre eller sämre än nåt annat men det blev gjort. Jag ser det långsiktigt och vissa dagar är det bästa med hela träningen leverpastejmackorna efteråt.

Om löpning på frostig stig 

Johanna W


Imorse vaknade jag till ännu en dag av frost och dimma, jag hade sovit lääänge så jag låg efter med kaffet redan när jag vaknade. Drack flera koppar i lugn och ro, släppte ut Charlie och sen snörade jag på mig dubbskorna och tassade iväg. Jag tänkte mig georgsvägen till kvarn, men när jag väl kom ut kändes allt så bra så jag fortsatte mot Örnbo. Krispig luft och det jämna trummandet av pigga ben i takt med en lugn andning var som balsam för sinnet.

Som ett sagoland med all rimfrost. Jag trodde det skulle känns för hårt men fötter och ben klagade ingenting och mina icebugs fixade fästet så jag kunde springa avslappnat. Jag brukar aldrig springa såhär sent på hösten men nu fick jag verkligen blodad tand. Så vansinnigt härligt att ha hållit igång så länge att det känns lätt och kul att springa en dryg mil i minus fyra grader. 

I Örnbo var det ingen utsikt idag men vackert där ändå.

På väg tillbaka började dimman lätta och jag trummade på med känslan av tacksamhet för att få vara just här och orka och kunna springa. Det här med vinterlöpning, jag börjar förstå tjusningen.

Om bästa somamove på länge 

Johanna W

Ikväll körde jag den andra varianten av release 10 på somamove, ”Linus variant”. Till 10-releasejubileumet har grundarna Linus och Cecilia presenterat varsin klass och hittills har jag kört Cissis. Inget fel på den, härliga kombinationer av rörelser och annorlunda avslut men den här var något annat. Tanken är att den ska funka på events och som inspiration och prova på, så det är en buffé av roliga rörelser så jag blev glad ut i fingertoppar och tår av att få köra så många gamla godingar i ett. Den här blir det på inspirationsdagen om några veckor! 

Om yogaremmar – 3 tips

Johanna W

DSC_7861Jag började innan sommaren på en liten miniserie med tips på vilka yogaredskap som kan vara till nytta. Första inlägget handlade om yogablock och idag tänkte jag tipsa om några positioner där det kan vara fint med  remmar/band att jobba med.

Varför används yogaremmar?

Främst för att kunna göra positioner som du inte skulle nå annars. Som en förlängning av dig själv helt enkelt. I många fall finns andra varianter eller alternativ, men det finns också tillfällen då det kan vara nyttigt och kul att använda banden för att prova på en asana och utforska andra delar av den och låta remmen hjälpa till att så småningom nå det alternativ som inte behöver rem.

1) Balans och bakåtböjning/bröstöppnare

IMG_6364.JPG

På bilden är positionen ”dansaren” som verkligen inte är någon medfödd talang jag har, oj vad långt ifrån jag är att nå foten med händerna men jag känner ändå att jag får jobba med balans, bakåtböjning och styrka i ståbenet.

IMG_6373

Såhär kan dansaren också se ut, om ens yoga har kommit lite längre och inte behöver några remmar… 

IMG_6365

 

2) Framåtfällning

Framåtfällning i olika varianter där det är svårt nå fötterna, är det bättre att använda ett band och till och med lättare att då hålla ryggen rak men ändå framåtlutad. Det är en position som ser lätt ut men är förvånansvärt svår – eftersom tanken (oftast, lite beroende på syfte förstås) är att inte krumma ländryggen utan ha neutralt bäcken och aktiverad nedre del av magen.

img_9976

3) Rotationer

Rotationer där det också innebär att nå längre, som den på bilden som heter fiskarnas kung, som roterar ryggraden skönt och som är skön utan att ha en rem också men som ger lite extra knuff på rotationen. Passar mig bra för min rygg som inte riktigt vill rotera men som mår otroligt gott av det.

Det finns också många härliga restorative-övningar, mer återhämtande övningar som jag inte jobbat så mycket med men är väldigt nyfiken på att testa mer av!

Behöver det vara speciella yogaband?

Nej, verkligen inte. Det går precis lika bra med vilket band som helst men tänk på att de ändå ska vara sköna och inte skära in i kroppen och att de är tillräckligt långa. Den lilla öglan är super för att justera längden på remmen och hur stor ögla av remmen du vill ha. Sen är det ju trevligt om de är fräscha och inte används till att spänna fast cykeln bakpå bilen mellan yogapassen…  Det finns många sorter och de är inte farligt dyra!

img_7344