Om löpningen so far

 

Ikväll blev det ett kort löppass igen. Jag och Layla sprang runt rödberget och mamma gick med stavar, och sen gjorde vi yinyoga tillsammans. Bra upplägg och skön kväll! En bra check också som jag och Layla springer en gång per år ungefär och kollar av tid och känsla. Det kändes bra och jag är så tacksam för att det äntligen får börja vara riktigt roligt att springa, det börjar ärligt talat gå ganska lätt. Dit brukar jag sällan komma. Anledningen är nog både att jag ändrat inställning mentalt, att jag förebyggt massa skador med hjälp av framförallt yoga, och så att jag faktiskt sprungit mycket.

Jag har hållit igång löpningen riktigt bra, jag tog ut lite nördig statistik ur funbeat där jag knappar in allt jag rör på mig (förutom hemmayoga kortare än 3o min). Jag har blivit bättre senaste två åren på att fylla i ALLT och förra året bloggade jag ju om sammanställningarna också vilket känns överkurs i år. Men att kika in och jämföra är kul och det syns tydligt vilket år som är vilket.antal pass per vecka och årAlla år parallellt veckovis.

2013: Jag sprang Lidingöloppet. Kom igång sent men sprang för kung och fosterland.

2014: Fortsatte klassikern och körde därmed Vätternrundan och all träningstid gick till cykling. Inte förrän efter Vansbro och semestrar kom jag igång med några pass.

2015: Jag fick ont i ryggen under skidsäsongen kring påsk och tog det enastående långsamt och försiktigt med löpningen och körde massvis med rehab, prehab, styrketräning för höfter och framförallt mängder av bålstabilitet och höftlyft (tusentals höftlyft ärligt talat). Det hjälpte och jag kunde springa smärtfritt men det blev som sagt varken ofta eller långt men ganska kontinuerligt! Tack vare utlandsresa i oktober blev det även en ganska lång säsong.

2016: Pang på löpsäsong direkt efter skidsäsongen, anmälan till blodomloppet med jobbet och hittade ett program som var kul att följa. Hållit mig skadefri och hittat löpglädjen och huj vad det går! Inte tre gånger i veckan som det står på programmet och verkligen inte fyra pass i veckan såsom inför Lidingö 2013 men det är slutet av juni och jag har sprungit minst en gång i veckan SEDAN SLUTET PÅ MARS! I tolv veckor, ofta två gånger och ibland tre, men framförallt är jag nöjd med kontinuiteten och att ha hittat ett roligt upplägg som får mig att vilja springa igen.
antal pass per vecka årsvisAntal löppass per vecka, år efter år. antal pass per månad och årAntal löppass per månad, åren parallellt.

Här syns det ju allra tydligast vilka peakar jag hade just inför Lidingö, förstås inte optimalt att börja träna för ett tremila terrängpass två månader innan men det var ju tydligen så det var. Det här var förra veckan så lägg till två pass i juni också. Sju kanske inte ser så mycket ut för världen men för mig är det inte realistiskt att tro att det ska bli mer än 1-2 gånger i veckan, med tanke på hur mycket annat jag tränar och att min kropp inte direkt är optimerad för löpning (även om en del tycker att det ser ut så). Men den kanske blir!

Det kan saknas något pass förstås men på det stora hela stämmer statistiken, älskar att kunna ta ut sånna här rapporter!

Om backintervaller på Bräntis

Ikväll körde jag årets första backpass, på Bräntis i slalombacken med Nygrenskan som är på visit. Vi körde samma pass för två år sedan då himlen öppnade sig när vi var på väg hem men tyvärr hittade ingen av oss passet i funbeat så antalet set och reps blev annorlunda. Vi såg ut en backe, testsprang för att den skulle bli 15-20s och jag gillar att avsluta på krönet och det blev, tror vi, i princip exakt samma som förra året. Inte för att det spelar någon roll. 3×5 reps den här gången och det var alldeles perfekt. Jädrar vad det sög i benen mot slutet. Men jädrar vad värt det är att få till lite teknik och styrka i ben och bål för att ta backar på ett bra sätt, även om det förstås inte går så snabbt som på intervaller när en är ute och lufsar i fjäll eller skog, men tekniken sätter sig liksom.

Om stiglöpning x2

I helgen fick jag plötsligt gjort nånting jag velat länge, springa stig med mina kompisar på deras favoritstigar. När det inte blev fjällöpning så passade jag på att springa stig istället. Ganska skönt att springa terräng men ändå rätt platt. Uppe på kalfjället är det ju ganska platt men det är oundvikligen ganska mycket höjd till och från oftast. Ett bra sätt att testa formen också, såhär fin löpform har jag aldrig varit i början av juni tror jag.

Så i lördags bar det av till Grössjön där vi snirklade oss Grössjön runt och jag fick en guidad tur på vilka påfarter som finns, vart dagspåret går, hur det går att ansluta till elljusspåret och vilka stigar och rundor som går bra kombinera ihop. Perfekt när ens kompis som är kanonbra råkar behöva ta det lugnt för att inte slå upp läkande skada så vi har precis samma prattempo! En dryg timme snirklade vi oss runt, ganska precis en mil, och det finns som sagt massvis med olika turer som går göra.

Söndag var det Tavelsjöledens tur. Där har jag bara gått en gång med pappa och Layla för att testa utrustning inför fjällvandring, och så har jag sett andra springa salomon ultra där några gånger. Ännu en vän, syster till den andra faktiskt, som är en riktig stigfinnare och jag fick ännu en guidad tur på vilka rundor som finns, vilka stickspår som kan vara blöta och/eller fina, var det går gena och hur det går kombinera. Alldeles perfekt lagom prattempo idag igen, så skönt att inte behöva bry sig om tid och att ändå vara i ganska lika form, vi bara lufsade på. En dryg timma idag igen, en knapp mil den här gången.

Jag är lovad återbesök på båda ställena, längre turer med myrar och fikapauser har utlovats!

Om Hemavanbilder

IMG_5015 (2)

Jag hade egentligen tänkt åka till Hemavan i helgen och testa ett tält och springa Drottningleden, men efter massor med bortresta helger, halvdålig väderprognos, långt att köra och varken sällskap till mig eller kattvakt så stannade jag hemma. Har bokat två stiglöpningsdejter i stället, och ska testa tältet ikväll hemma på gården hos mamma och pappa. Drömmer mig bort i lite bilder istället!

Om test av Salming löpsko


Igårkväll när jag skulle springa åkte jag till Gammliaskogen, har längtat efter skog och elljusspår men det har bara blivit strandpromenaden. Den är så nära till hands och sagolikt vacker en sommarkväll men jag gillar att varva med backar. 

Så döm om min förvåning när jag lufsar upp för den branta påfartsbacken och kommer upp och möts av en affär! En pop up-store, Salming som inte har någon butik i stan som var på turné. 

Jag är ett stort fan av att få testspringa dojor i riktig miljö och fick prova det i alperna också, då med Salomon. Sedan ungefär dess har jag blivit betydligt mer skonörd och har också provat mer. Förr varvade jag asics och ibland Nike, ett par nya vartannat år ungefär och hade samma till allt. Vilket såklart funkar utmärkt! Men om man gillar skor, gillar olika terräng och ens fötter tenderar få skavanker då är det bra byta lite. Det jag också lärde mig i alperna på löparveckan var att även löpare kan matcha kläder och skor. Det har jag aldrig tänkt på för det är ju asics som bestämmer färgen på årets sko liksom, och jag har ibland köpt något plagg som matchar det året men då kan en ju ge sig tusan på att de inte matchar nästa säsong. En alternativ lösning till detta är ju förstås mycket kläder också.

Nåväl, tillbaka till igår och Salming testrun. Jag bytte in mina inov8 som jag har som mockasiner på mjukt elljusspår mot ett par Salming elements.


Jag flyttade i mina sulor, lätt byta ut, och drog iväg (först jag fick fylla i mina kontaktuppgifter så jag inte skulle dra iväg för gott, han visste uppenbarligen inte hur mycket jag älskar mina egna skor) Kände direkt att de satt skönt ovh jag fick ett bra löpsteg, jag ”kom upp” insteget. Jag sprang vad som tydligen kallas ”almenäsintervaller”, 10x1min och det var riktigt härligt att dundra på med bra grepp. Jag sprang 3,1km-rundan med avstick på stigar både för själens skull och för att testa skorna. Så, en liten utvärdering:

  • Greppet: bra! Fullt tillräckligt för de stigar jag springer på. Betydligt mer dubb än mins inov8, mer likt Salomon s-lab.
  • Passform: sköna! Rymliga i framfoten men satt bra. 
  • Storlek: små i storleken! Så värt att få prova.
  • Lätta: inte superlätta. Men ganska. Kändes rejäla och ändå väldigt lätta.
  • Känsla: jag har sprungit i skor med mer barfotakänsla vilket väl är det som brukar kallas löpkänsla, men de var långtifrån ”vanliga” skors stumhet. 
  • Underlag: relativt hårt elljusspår och lätt tekniska stigar funkar perfekt. Säkert mer tekniska stigar också men de har fler skor för det. Asfalt? Nej. För mycket dubb.
  • Snygga? Ja! Passar ju till allt.
  • Pris: 1300 vilket är vad bra löpskor koster, faktiskt ganska billigt.