Om misslyckat stigfinnande men lyckad myrlöpning

Sitter och myser efter kvällsfika, nyduschad och lite för pigg för att gå och lägga mig. Jag var och sprang i Gammliaskogen med Team Nordic Trail ikväll, har varit sugen på att testa dem länge eftersom en instruktörskollega på Iksu pratat så varmt om dem. Eftersom höstschemat inte börjat än (nästa vecka) så hade jag ledig måndagkväll så sagt och gjort, jag cyklade till kvarnen kl 18.30. Tema snabba fötter, så kul! Och välbehövligt vid stiglöpning. Teknikträning och backintervaller också, riktigt välbehövligt inte minst för inspiration. Jag har aldrig sprungit intervaller i terräng faktiskt, tycker det räcker gott med mindfullnesslöpning utan att öka tempot särskilt mycket eftersom det ökar snubbelrisken så mycket. Men nu vet jag en lämplig backstig! Riktigt roligt och lyckat pass, annat än en kan säga om vårt pass i fjällen i fredags…

Ser ni myren? Ser ni slutet på myren? Nej, det gjorde inte vi heller. Tanken var att springa upp lite längs trädgränsen och komma upp till lite utsikt men vi hittade inte alls stigen utan hamnade på skoterspåret istället. Som ju är ganska blött på sommaren ofta. Till exempel här. Jättemycket.

Men skam den som ger sig, vi hade kul ändå och vi hade ju varandras sällskap! Har aldrig sprungit myr annat än som passage, nu blev det dryga kilometern med myrlöpning, det sög i benen vill jag lova. Speciellt eftersom vi hade gått upp på Gaisats tidigare på förmiddagen. Blött och lite kallt men inte värre än så, och till slut kom vi ner på sommarleden tjulträskleden och fick fin stig hela vägen hem till byn.

Galet fint är det i skogen såhär års! Till helgen springer jag tjejmilen, 10km på asfalt, och jag har tänkt projicera fram de här turerna inombords om det blir för monotont. Det blir det säkert inte när 30000 andra springer, men ändå, för säkerhets skull har jag tankat stiglöpning.

Om stiglöpning x2

I helgen fick jag plötsligt gjort nånting jag velat länge, springa stig med mina kompisar på deras favoritstigar. När det inte blev fjällöpning så passade jag på att springa stig istället. Ganska skönt att springa terräng men ändå rätt platt. Uppe på kalfjället är det ju ganska platt men det är oundvikligen ganska mycket höjd till och från oftast. Ett bra sätt att testa formen också, såhär fin löpform har jag aldrig varit i början av juni tror jag.

Så i lördags bar det av till Grössjön där vi snirklade oss Grössjön runt och jag fick en guidad tur på vilka påfarter som finns, vart dagspåret går, hur det går att ansluta till elljusspåret och vilka stigar och rundor som går bra kombinera ihop. Perfekt när ens kompis som är kanonbra råkar behöva ta det lugnt för att inte slå upp läkande skada så vi har precis samma prattempo! En dryg timme snirklade vi oss runt, ganska precis en mil, och det finns som sagt massvis med olika turer som går göra.

Söndag var det Tavelsjöledens tur. Där har jag bara gått en gång med pappa och Layla för att testa utrustning inför fjällvandring, och så har jag sett andra springa salomon ultra där några gånger. Ännu en vän, syster till den andra faktiskt, som är en riktig stigfinnare och jag fick ännu en guidad tur på vilka rundor som finns, vilka stickspår som kan vara blöta och/eller fina, var det går gena och hur det går kombinera. Alldeles perfekt lagom prattempo idag igen, så skönt att inte behöva bry sig om tid och att ändå vara i ganska lika form, vi bara lufsade på. En dryg timma idag igen, en knapp mil den här gången.

Jag är lovad återbesök på båda ställena, längre turer med myrar och fikapauser har utlovats!