Ikväll blev det ett kort löppass igen. Jag och Layla sprang runt rödberget och mamma gick med stavar, och sen gjorde vi yinyoga tillsammans. Bra upplägg och skön kväll! En bra check också som jag och Layla springer en gång per år ungefär och kollar av tid och känsla. Det kändes bra och jag är så tacksam för att det äntligen får börja vara riktigt roligt att springa, det börjar ärligt talat gå ganska lätt. Dit brukar jag sällan komma. Anledningen är nog både att jag ändrat inställning mentalt, att jag förebyggt massa skador med hjälp av framförallt yoga, och så att jag faktiskt sprungit mycket.
Jag har hållit igång löpningen riktigt bra, jag tog ut lite nördig statistik ur funbeat där jag knappar in allt jag rör på mig (förutom hemmayoga kortare än 3o min). Jag har blivit bättre senaste två åren på att fylla i ALLT och förra året bloggade jag ju om sammanställningarna också vilket känns överkurs i år. Men att kika in och jämföra är kul och det syns tydligt vilket år som är vilket.Alla år parallellt veckovis.
2013: Jag sprang Lidingöloppet. Kom igång sent men sprang för kung och fosterland.
2014: Fortsatte klassikern och körde därmed Vätternrundan och all träningstid gick till cykling. Inte förrän efter Vansbro och semestrar kom jag igång med några pass.
2015: Jag fick ont i ryggen under skidsäsongen kring påsk och tog det enastående långsamt och försiktigt med löpningen och körde massvis med rehab, prehab, styrketräning för höfter och framförallt mängder av bålstabilitet och höftlyft (tusentals höftlyft ärligt talat). Det hjälpte och jag kunde springa smärtfritt men det blev som sagt varken ofta eller långt men ganska kontinuerligt! Tack vare utlandsresa i oktober blev det även en ganska lång säsong.
2016: Pang på löpsäsong direkt efter skidsäsongen, anmälan till blodomloppet med jobbet och hittade ett program som var kul att följa. Hållit mig skadefri och hittat löpglädjen och huj vad det går! Inte tre gånger i veckan som det står på programmet och verkligen inte fyra pass i veckan såsom inför Lidingö 2013 men det är slutet av juni och jag har sprungit minst en gång i veckan SEDAN SLUTET PÅ MARS! I tolv veckor, ofta två gånger och ibland tre, men framförallt är jag nöjd med kontinuiteten och att ha hittat ett roligt upplägg som får mig att vilja springa igen.
Antal löppass per vecka, år efter år.
Antal löppass per månad, åren parallellt.
Här syns det ju allra tydligast vilka peakar jag hade just inför Lidingö, förstås inte optimalt att börja träna för ett tremila terrängpass två månader innan men det var ju tydligen så det var. Det här var förra veckan så lägg till två pass i juni också. Sju kanske inte ser så mycket ut för världen men för mig är det inte realistiskt att tro att det ska bli mer än 1-2 gånger i veckan, med tanke på hur mycket annat jag tränar och att min kropp inte direkt är optimerad för löpning (även om en del tycker att det ser ut så). Men den kanske blir!
Det kan saknas något pass förstås men på det stora hela stämmer statistiken, älskar att kunna ta ut sånna här rapporter!
Skön känsla!
Åh ångrar jag att jag tappat funbeat efter typ 10 (ja på riktigt!!) års bokförande. Måste ta upp igen!
Haha men what, 10 år?! Jösses vad bra! Visste inte ens det funnits så länge 🙂
Åh! Jag älskar känslan efter ett ordentligt löppass. Och saknar det … Min dumma kropp hindrar mig numera att springa och gissa om jag saknar det 😦
Ha en fin helg!
Ja visst är det härligt! Vad trist att du inte kan springa om du gillar det, hoppas du hittar något annat som kan ge samma känsla! Jag får nästan ännu mer av skidåkning 🙂 tack detsamma!