I söndags var jag med på ett pass som jag förra året bara kunde drömma om. Jag insåg det på lördagen att jag gick och längtade till toppturen och mindes plötsligt känslan från ifjol, då kändes det så avlägset. Jag undrade vilka det var som kunde träna så mycket att de orkade, de måste vara riktiga ultralöpare på heltid. När jag fått vara skadefri så har jag insett att även jag kan bli uthålligare, och springa i fjäll det vet jag ju redan att jag älskar. Jag vet också att det alltid är vissa partier som man får gå, förstår inte att jag inte tänkte på det ifjol. Vaknade och var längtig och pirrig och åkte i god tid till starten klockan 9. Vädret var fint och det var en härlig grupp, 25-30 personer ungefär. Ledarna var Ann-Sofie Forsmark som jag följt flera år i sociala medier som har min favoritinställning till löpning, ut och njut, och Magnus Hagström som jag bara hört talas om innan, visade sig också vara en kunnig och klok löpcoach. Vi tar väl turen i bilder, som vanligt kommer lite siffernörderi längst ner.

Vi började från Holiday club och sprang uppför tottbacken. Redan där börjar utsikten över Åresjön imponera.
Längre upp börjde vi även se åt fler håll, Åre är annars ganska ”enkelsidigt” men det finns förstås fjäll bakom fjällen. Snöfläckar kvar men torrt rätt långt upp, längre än då de hade rekat två dagar innan. Vi tog av på ”sommarleden” och därefter började det bli mer och mer snö.
Inte mig emot! Mina gamla trotjänare salomon s-lab terrängskor stod emot bra, men till slut var även jag blöt om tassarna men kolla utsikten. Vem bryr sig om lite blöta fötter? Det var ju plusgrader ute, det är skillnad om det vore vinter och minus..

Vi kan väl ta en liten outfitgenomgång för er som är nyfikna. Nere i byn var det ca 10 grader när vi startade. Upp längs vägen gassade solen och vi tog av yttersta lagret ganska snabbt. Väl på toppen behövdes de igen. Jag har på mig:
- Terrängskor salomon s-lab anno dazumal vid det här laget. Vill inte byta.
- Långa strumpor
- Kompressionstajts (helt utan syfte jag bara gillar dem)
- sköna trosor of course
- Löpartröja
- Cykeljacka som står emot regn och vind från craft (som jag mest använder till löpning och längdskidåkning)
- Buff
- Tunna handskar
- Löparrygga 4L
- Mössa och skidhandskar
- vätskeblåsan
- bar och gel
- skidväst
- torra strumpor
Kul att jag verkar ha förmåga att bli fångad ovetandes i en bra outfitposering, det hände i skuleskogen också.

Till slut efter ungefär 2 timmar och en kvart nådde vi toppen! Där fanns en liten stuga och femtio meter brevid en stor altan utan hus som gjord för att hoppa en toppbild på.

Utsikten från toppen var inte alls dum. Byn Åre syntes inte längre men bortom den och åt andra hållet såg vi långt.

På väg ner var det bara att släppa på, snön var mjuk men höll för att springa. Minns ni scenen i Ronja rövardotter då rövarna ska tvätta sig på vintern? De springer nakna och ystra nerför en backe. Ungefär så såg vi ut, men med färgglada kläder på. Ystert, tjoande, skrämmande, adrenalinkickande. Snabbt gick det, ungefär i 4:00 utför för mig, det är som en dundrande intervall i mitt fall och jag både blev omsprungen och sprang om. Tjoho!
Sen sicksackade vi oss nerför själva slalombacken och det var mindre kul, när snön tog slut blev det stenigt och tack och lov fanns det ändå upptrampade leder. Korsande downhillcyklister hade företräde och hade precis börjat sin säsong och sen var jag så trött på slutet att jag fick både mjälthugg och ont i ett knä, det är så himla slitigt att springa utför. Ni vet ju hur brant en slalombacke är, jag springer dem hellre uppför… Men ner ska man ju ändå och det var en härlig tur, ganska lättlöpt mot slutet tack och lov! En dryg timmes utförslöpning så totalt ganska precis 3,5 timmar. Så himla rolig tur och jag är så glad att jag gjorde den. Det var inte enkelt men det var fullt överkomligt. Turen går förstås att göra i lugnare tempo och vandra hela vägen, det går också att åka kabinbanan upp och bara vandra sista biten. Belöningen på toppen är ju densamma!
Åreskutan topptur i siffror och kartor



Skärmdumpen visar hur vi sprang, det finns många sätt att nå toppen så det här är bara ett av dem. Banan från garmin finns HÄR. (jag vet inte varför de blir i mile när de görs offentliga, någon som vet?)
En liten analys av siffrorna: sträckan var ca 6 km upp och 8 km ner. Högsta höjd är 1420 möh och inte något annat som Garmin tror, där har lantmäteriet rätt och klockan påminner om att den faktiskt bara är ett verktyg att inspirera och optimera träning, inte en sann verklighet till exakt allt som händer. Stigningen är alltså total stigning, inklusive alla små knixar upp och ner längs vägen, totalt sett är det ungefär 1000 höjdmeter bara (”bara”). Kalorier är ju skitsamma, de är det jag tror minst på av klockan men det ger ju ett hum om att det är bra att käka ordentligt när man kommer hem igen. Pulsnivån är rimlig eftersom vi pausade mycket men konditionsträning 3,6 av 5? Till det säger jag: moahahaha, det här var nog det bästa konditionspasset på år och dar. Men framförallt: det roligaste! 





Satte mig på tåget på fredagmorgon och jobbade i princip friktionsfritt, tack den som uppfann internet och e-post. Kom fram till ett soligt Åre som tydligen visat sig från sin allra sämsta sida dagen innan men bestämt sig för att skärpa till sig inför alla besökare som kom för samma som jag: 









Ladda ner – Böckerna går att ladda ner offline och de tar förvånansvärt lite plats, tro mig ni frågar en som alltid har slut minne i mobilen. Jag frågade Bookbeat om just detta och fick en riktlinje: Mari Ljungstedt bok ”Det andra ansiktet” är 10 timmar och 50 minuter lång och 233 MB stor. Boken ”Det är något som inte stämmer” av Martina Haag är 4 timmar och 26 minuter lång och 92 MB stor. Bra nyhet är att snart kommer storlekarna att synas i appen också! Offlineläget passar extra bra vid resor och i samband med att jag skulle åka till Norge i helgen så lyssnade jag på Finse 1222 över havet av Anne Holt. Den handlar om precis det tåget vi ska åka och passagerarna blir efter en urspårning strandade på högfjällshotellet Finse 1222 m ö h. Det var häftigt att åka förbi Finse på riktigt förra fredagen, jag blev så ivrig att jag glömde fota och tack och lov spårade inte vårt tåg ur där som det gör i boken! (tydligen spelades någon scen i starwars in där också upptäckte jag när jag bildgooglade, det imponerar kanske på någon som har sett filmerna vilket jag inte har) Jag gillar att läsa böcker om resmål, har till exempel läst Änglar och demoner inför Rom-resa.
Foto:
Tyskungen av Camilla Läckberg har jag läst tidigare och tyckte den var riktigt bra