Gokväll bloggen. Det var längesen jag var såhär trött. I måndags kväll dansade jag Sh’bam och instruerade somamove, igår lunchpass somamove och BodyPump direkt efter jobbet. Ikväll skidskola, med möra ben kan jag tala om. Det är jobbigt med skejt, speciellt när man åker oekonomiskt. Men det är ju därför vi tränar teknik. Tränade treans växel i skejt, fick även lära mig vad den heter på norska (för att kunna youtuba bättre)
Dubbeldans! Hur fint?
Bilden är från i söndags då jag och Sofie var på Nydala och jag körde skiathlon.
Etikett: skejt
Om att lära sig skejta på skidor
Det är såhär jag älskar att ha kvällarna som allra mest. Lite snöiga, lagom kalla och med perfekt före. Ikväll var jag på skidträning för vuxna igen, i år försöker jag lära mig skejt. Jag kan ta mig fram skejtandes, men jag har ingen koll på teknik överhuvudtaget och har inte haft skejtskidor särskilt länge. Mest nöjd var jag ikväll över att det var nollgradigt och regn i luften, riktig klibbsnö och jag behövde inte bry mig om valla! Hade för er som inte kände mig då aaaaaningens utmaning med fäste och före förra skidsäsongen då jag skulle åka Vasaloppet.
Skejt är alltså det som heter fristil på TV, eller snarare tvärt om kanske är bättre förklaring. Fristil kom till då skejttekniken uppfanns på 80-talet och visade sig vara överlägsen i snabbhet jämfört med vanlig klassisk åkning. Då infördes ”fristil” som egen gren och man får åka precis hur man vill men i praktiken åker alla skejt.
Enligt tränarna var det tungt före men jag har aldrig kört på preppat spår förut utan bara på skoterspår och fjäll tyckte det gick förvånansvärt bra! Vi tränade ”tvåans växel” uppför en backe men sen när vi skulle åka varvet runt så hade jag visst totalt glömt bort det och trodde jag åkte som vi lärt oss men åkte visst på fyrans växel. Men det kändes bra och det var ju nån växel iallafall.
Kungsledenrännet 2014
Att starta före dagen gryr för att köra skoter fem mil rakt in i fjällen. Det gör jag så gärna.
Jag hjälper till som funktionär på Kungsledenrännet, i år var det fjärde gången så det börjar verkligen bli en tradition. Visserligen säger jag varje år åkarna passerat att nästa gång ska jag åka själv, men än sålänge har jag nöjt mig med skoter. Det är inget lätt lopp och jag har alldeles för få skejtmil i benen.
Vi startade i vackert väder på morgonen igår men innan vi var i syterstugan var det rätt snöblindt. Lätt snöfall, lite vind och kring nollan.
Vi gjorde iordning kontrollen ivrigt påhejade av ett gäng hundspann.
Loppet flöt bra och ingen skadade sig utför backen ner mot oss, inte ens en enda stav gick av. Den backen brukar vara förrädisk. 
Det tar fram emot strax efter klockan ett innan alla lag, i år 64 startande (varav två bröt, vilket är lite jämfört med andra år), passerat oss och vi kan
plocka ihop och följa efter ner mot de övriga kontrollerna. Mycket hundspann längs Kungsleden och glada åkare som hade lite tungt före.
Målgång vid värdshuset och sen mat där innan det som vanligt blev en ganska tidig kväll.
Kusin Lars med Patrik Grundström går i mål
Om kungsledenrännet
Är fortfarande lite i en drömvärld efter vasaloppshelgen. Vilken fantastisk upplevelse och vilket otroligt arrangemang! Så många människor som hjälper till och gör det så bra. Jag börjar redan längta till årets lopp hemmavid som jag själv brukar vara funktionär på. Vi är ett gäng som varit tre-fyra år på samma kontroll nu och vi har hunnit lära oss en hel del, sett både brutna skidor, stavar och ben, och oändligt många glada leenden. Oftast är det riktigt fint väder, vårvinter i fjällen, men ett år hade vi oväder som gjorde så att fjällräddningen bröt loppet. Det har blivit en stående tradition och en självklarhet att hjälpa till. Nu efter vasan vet jag även som åkare hur viktigt det är.
Det är så mysigt att stiga upp jättetidigt och köra eller åka skoter upp de fem milen från Ammarnäs till syterskalstugan och börja göra iordning. Vi har alltid gott om tid att fika innan det är dags ordna allt på kontrollen. Det tar sin tid att hämta vatten i bäcken, värma och blanda det till lagom sportdryck, bära ut bord, sätta ut fållan, läsa på startlistan, stryka ur de som inte kommer till start, lägga till nytillkomna, testa förbindelsen ner till byn. Och dricka lite mer kaffe och börja vänta. 
Vi har utvecklat kontrollen för varje år, både förbättringar av hur vi kontrollför och meddelar passerade åkare ner till målgången där de håller koll på hela tävlingen och även hur vi leder åkarna för att så tydligt som möjligt minimera riskerna för felkörning och lätt stänga ute alla skotrar men också så att farten och sträckningen anpassas för att så få som möjligt ska ramla och skada sig ner för sjulsolsaxeln. Vi har sett en del…. Vi har extrastavar och sjukvårdspersonal om det behövs och de flesta tar det riktigt lugnt. Det är det värt.
Jag och banchefen är ett bra team.
Jag är lovad dispens något år om jag vill åka, men än så länge är antalet mil på skejtskidor mindre totalt än loppets sträcka så jag får nog träna lite… Ca 50 mil skejt sägs vara minimum för att få en ”behaglig resa”. Kan dock bara inte låta bli att fantisera när jag ser bilderna från de åren som vädret varit kanon. När åkarna passerar syterkontrollen har de gjort det värsta också, är nästan halvvägs in i loppet och har mestadels utför kvar. Fem mil på bara vilja känns numera inte alls omöjligt.
Årets lopp går av stapeln den 12 april, mer info hittas här
Om jag bara tog mig till skidspåret lättare…
Om jag bara hade bil… Om jag bara hade nån att åka med som hade samma tider som mig….
Och så fick jag ett fodral man kan ha när man cyklar i födelsedagspresent! Så många gånger jag tänkt på att det borde finnas, nån slags axelrem. Helst något som gör att man slipper rapplet med fyra långa pinnar åt alla håll (åh, den tempramentskatalysatorn) och att slippa fippla med kalla fingrar och kardborreband… Min tes stämmer alltså fortfarande: Allt som jag kan tänka ut kan någon annan programmera eller uppfinna. Eller har oftast redan gjort, men det är jag som inte vet. Jag är inte mer geni än så.
Fyra varv på gammlia och jag satte personbästa i både distans och hastighet. Lätt hänt eftersom det är andra gången jag åker skejt(skidor) i livet, men även räknat turer med klassiska tror jag faktiskt. Och i utförsbackarna stod jag på, klev i spåren då som jag fått tips om. Huj vad det gick! Nån sa på vinterstudion idag att om man tror man ska ramla då gör man det, man ska tänka ”jag klarar det”. Så då gjorde jag det.
Jag blir dock omåkt av klassiker, framförallt uppför, till min stora förtvivlan och förvåning. Inte av alla, men många. Men när jag gick in på fjärde varvet, dryga milen, och en familj precis klev på med en ca 12-årig grabb i täten som uppenbart tog rygg på mig, då tryckte jag ifrån. Det får finnas gränser. Lite pannben och stolthet har jag allt.
15, 4 km och sen ett hett bad och en sockerdricka. Historiskt. Jag sa ju att det skulle bli min dag idag.
Johanna Westberg 