Det är såhär jag älskar att ha kvällarna som allra mest. Lite snöiga, lagom kalla och med perfekt före. Ikväll var jag på skidträning för vuxna igen, i år försöker jag lära mig skejt. Jag kan ta mig fram skejtandes, men jag har ingen koll på teknik överhuvudtaget och har inte haft skejtskidor särskilt länge. Mest nöjd var jag ikväll över att det var nollgradigt och regn i luften, riktig klibbsnö och jag behövde inte bry mig om valla! Hade för er som inte kände mig då aaaaaningens utmaning med fäste och före förra skidsäsongen då jag skulle åka Vasaloppet.
Skejt är alltså det som heter fristil på TV, eller snarare tvärt om kanske är bättre förklaring. Fristil kom till då skejttekniken uppfanns på 80-talet och visade sig vara överlägsen i snabbhet jämfört med vanlig klassisk åkning. Då infördes ”fristil” som egen gren och man får åka precis hur man vill men i praktiken åker alla skejt.
Enligt tränarna var det tungt före men jag har aldrig kört på preppat spår förut utan bara på skoterspår och fjäll tyckte det gick förvånansvärt bra! Vi tränade ”tvåans växel” uppför en backe men sen när vi skulle åka varvet runt så hade jag visst totalt glömt bort det och trodde jag åkte som vi lärt oss men åkte visst på fyrans växel. Men det kändes bra och det var ju nån växel iallafall.
Johanna Westberg 