Är fortfarande lite i en drömvärld efter vasaloppshelgen. Vilken fantastisk upplevelse och vilket otroligt arrangemang! Så många människor som hjälper till och gör det så bra. Jag börjar redan längta till årets lopp hemmavid som jag själv brukar vara funktionär på. Vi är ett gäng som varit tre-fyra år på samma kontroll nu och vi har hunnit lära oss en hel del, sett både brutna skidor, stavar och ben, och oändligt många glada leenden. Oftast är det riktigt fint väder, vårvinter i fjällen, men ett år hade vi oväder som gjorde så att fjällräddningen bröt loppet. Det har blivit en stående tradition och en självklarhet att hjälpa till. Nu efter vasan vet jag även som åkare hur viktigt det är.
Det är så mysigt att stiga upp jättetidigt och köra eller åka skoter upp de fem milen från Ammarnäs till syterskalstugan och börja göra iordning. Vi har alltid gott om tid att fika innan det är dags ordna allt på kontrollen. Det tar sin tid att hämta vatten i bäcken, värma och blanda det till lagom sportdryck, bära ut bord, sätta ut fållan, läsa på startlistan, stryka ur de som inte kommer till start, lägga till nytillkomna, testa förbindelsen ner till byn. Och dricka lite mer kaffe och börja vänta. 
Vi har utvecklat kontrollen för varje år, både förbättringar av hur vi kontrollför och meddelar passerade åkare ner till målgången där de håller koll på hela tävlingen och även hur vi leder åkarna för att så tydligt som möjligt minimera riskerna för felkörning och lätt stänga ute alla skotrar men också så att farten och sträckningen anpassas för att så få som möjligt ska ramla och skada sig ner för sjulsolsaxeln. Vi har sett en del…. Vi har extrastavar och sjukvårdspersonal om det behövs och de flesta tar det riktigt lugnt. Det är det värt.
Jag och banchefen är ett bra team.
Jag är lovad dispens något år om jag vill åka, men än så länge är antalet mil på skejtskidor mindre totalt än loppets sträcka så jag får nog träna lite… Ca 50 mil skejt sägs vara minimum för att få en ”behaglig resa”. Kan dock bara inte låta bli att fantisera när jag ser bilderna från de åren som vädret varit kanon. När åkarna passerar syterkontrollen har de gjort det värsta också, är nästan halvvägs in i loppet och har mestadels utför kvar. Fem mil på bara vilja känns numera inte alls omöjligt.
Årets lopp går av stapeln den 12 april, mer info hittas här
Johanna Westberg 