Äntligen! Nu börjar den här motionsformen ta sig på allvar. Igår var det premiär för kortbyxorna och ikväll har cyklat till Bettnäs och känt på vattnet. Passade på fota också när vi blev stående i ett vägbygge och väntade på lotsen. 
Jag tänker ofta när jag cyklar runt hur fantastiskt vackert det är och förstås rycker det lite i instagramnerven men det bästa är ju att njuta i fulla drag där och då. Grönt och lummigt överallt men svalt i havet får jag väl erkänna.
Vatten och bananpaus på kära gamla bettan.
Etikett: landsväg
Om bikeboost
Jag fortsätter min vana trogen det här klassikeråret med att köra testlopp i uselt väder. Idag blev det 10 mil cykel i regn men jag är för en gångs skull hur nöjd som helst! Redan direkt efter. Jag har cyklat Gimonäs CKs bikeboost, både snabbare snitt och längre distans än jag nånsin gjort förr! Knappt ont någonstans, lite känning bak i ena knät bara. I övrigt var det galet blött, regnade hela vägen och jag hoppades på några fler sportdryckskontroller än en men jag hade köpt flaskställ och behärskar att dricka i farten numera (jojo, det är till att börja va rutinerad) så precis när jag gett upp hoppet och vi närmade oss rödtjärnsberget så fanns där sportdryck och banan. Bästa på hela loppet!
Vi släpptes iväg i flera olika startgrupper och jag hade bett att få vara i en nybörjargrupp men det var nog ingen som var mer nybörjare än mig där. Vi släpptes iväg och jag insåg direkt att förstaklungan var bara att släppa, sen var det lite taktik men trots att jag försökte vara smart så hamnade jag själv mittemellan två gäng. Helt hopplöst omöjligt komma ikapp.
Plötsligt kom så en liten grupp som jag hängde på en bit, tappade dem och en liten stund senare hade jag äntligen kommit ikapp den gula jackan jag tagit rygg på hela loppet. Då dök en ny klunga upp och den här gången gick det undan. Jag har bara pulsklocka med GPS och den visade 36 km /h och så snabbt brukar jag inte cykla direkt. Men så var det nån i klungan som ryckte och den gick sönder och jag blev kvar med några gubbar varav en förbarmade sig över mig och cyklade med mig och vi turades om och drog i de sista sex-sju milen. Efter rödtjärnsberget visste jag att det bara var hemväg och efter sörfors, min kära gamla runda, då var det ren njutning. Precis som med skidor och löpning så känns det bra till en början, sedan riktigt tungt fram till hälften och sedan brukar det vända och sista biten är bara kul för det är en härlig känsla att ha klarat av det. Jag kan sista milen rätt väl och när det bara var två kilometer kvar började benen skaka av trötthet och kyla. Ett glas saft och en banan efter målgång och sedan var sista kilometern hem med skallrande tänder och jag kunde inte riktigt fatta hur jag tagit mig tio mil…. Bra genrep var det iallafall inför vätternrundan, bara dubbelt upp till!
Om att prioritera
Ikväll är det blodomloppet i Umeå. 5km och 10 km, proppfullt med folk som avslutas med picknick. Jag har sprungit två år i rad och haft det som startskottet på löpsäsongen, testa formen på milen för första gången (och bli sur för att den inte är som i slutet på sommaren innan, som om det var en överraskning) men i år står jag över till förmån för cyklingen. Jag som inte ens tycker mig gilla löpning har aldrig längtat så mycket efter det. Trött är jag idag dessutom, spinningen igår (läs: orkade inte tänka ”det är bättre träning när det är dåligt väder” ÄNNU en gång) tog på krafterna mer än jag trott. Bra pulshöjare dock, för en fegis som jag som ligger i 23-24km/h på vägarna och inte blir speciellt andfådd av det. Nåväl, det är bara dra på sig skidkläderna igen (nej, det är inte sommar här än) och hoppa upp på Vita Blixten. Det brukar faktiskt kännas väldigt skönt komma ut och ännu bättre efteråt.
Tack och lov står Vita Blixten inomhus så jag hoppas den inte ska gå samma stöldöde till mötes som Svarta Faran och Blå Ängeln eller ännu värre skroten, som Hästen råkade ut för.
Om en ny cykel
Say hello till min nya kompis. Jag fick hem den, äntligen, i måndags först av snäll kompis som hjälpte mig hämta den och sen en annan som hjälpte mig skruva ihop den.
Den rullar så fint. Minns ni känslan av att få en ny cykel som liten? Ville bara vara ute och cykla, ingen särskild stans, aldrig gå in.
Dagbok från en cykel blir den här bloggen nog ett tag fram över.
Om en riktigt bra dag
Solen skiner, fåglarna kvittrar, jag har slutat lite tidigare och äntligen provat att cykla riktig landsvägscykel för första gången. 3,4 mil blev det, runt byarna mot Sörfors. Så fantastiskt fint det är, brukar springa strandpromenaden och älskar hela sträckan längs umeälven men jag kommer aldrig såhär långt när jag springer. Riktigt härligt faktiskt när jag väl fått ordning på att sätta fast och ta loss fötterna ur pedalerna och känt in balansen.
Som om detta inte vore nog frågade en kompis igår om jag hade lust att hänga med till alperna och springa i en vecka. Det hade jag. Så nu har vi bokat in oss på en löparvecka i Bad Gastein i augusti.
Johanna Westberg 
