Ikväll är det blodomloppet i Umeå. 5km och 10 km, proppfullt med folk som avslutas med picknick. Jag har sprungit två år i rad och haft det som startskottet på löpsäsongen, testa formen på milen för första gången (och bli sur för att den inte är som i slutet på sommaren innan, som om det var en överraskning) men i år står jag över till förmån för cyklingen. Jag som inte ens tycker mig gilla löpning har aldrig längtat så mycket efter det. Trött är jag idag dessutom, spinningen igår (läs: orkade inte tänka ”det är bättre träning när det är dåligt väder” ÄNNU en gång) tog på krafterna mer än jag trott. Bra pulshöjare dock, för en fegis som jag som ligger i 23-24km/h på vägarna och inte blir speciellt andfådd av det. Nåväl, det är bara dra på sig skidkläderna igen (nej, det är inte sommar här än) och hoppa upp på Vita Blixten. Det brukar faktiskt kännas väldigt skönt komma ut och ännu bättre efteråt.
Tack och lov står Vita Blixten inomhus så jag hoppas den inte ska gå samma stöldöde till mötes som Svarta Faran och Blå Ängeln eller ännu värre skroten, som Hästen råkade ut för.
Johanna Westberg 