Om bikeboost

Jag fortsätter min vana trogen det här klassikeråret med att köra testlopp i uselt väder. Idag blev det 10 mil cykel i regn men jag är för en gångs skull hur nöjd som helst! Redan direkt efter. Jag har cyklat Gimonäs CKs bikeboost, både snabbare snitt och längre distans än jag nånsin gjort förr! Knappt ont någonstans, lite känning bak i ena knät bara. I övrigt var det galet blött, regnade hela vägen och jag hoppades på några fler sportdryckskontroller än en men jag hade köpt flaskställ och behärskar att dricka i farten numera (jojo, det är till att börja va rutinerad) så precis när jag gett upp hoppet och vi närmade oss rödtjärnsberget så fanns där sportdryck och banan. Bästa på hela loppet!

Vi släpptes iväg i flera olika startgrupper och jag hade bett att få vara i en nybörjargrupp men det var nog ingen som var mer nybörjare än mig där. Vi släpptes iväg och jag insåg direkt att förstaklungan var bara att släppa, sen var det lite taktik men trots att jag försökte vara smart så hamnade jag själv mittemellan två gäng. Helt hopplöst omöjligt komma ikapp.

Plötsligt kom så en liten grupp som jag hängde på en bit, tappade dem och en liten stund senare hade jag äntligen kommit ikapp den gula jackan jag tagit rygg på hela loppet. Då dök en ny klunga upp och den här gången gick det undan. Jag har bara pulsklocka med GPS och den visade 36 km /h och så snabbt brukar jag inte cykla direkt. Men så var det nån i klungan som ryckte och den gick sönder och jag blev kvar med några gubbar varav en förbarmade sig över mig och cyklade med mig och vi turades om och drog i de sista sex-sju milen. Efter rödtjärnsberget visste jag att det bara var hemväg och efter sörfors, min kära gamla runda, då var det ren njutning. Precis som med skidor och löpning så känns det bra till en början, sedan riktigt tungt fram till hälften och sedan brukar det vända och sista biten är bara kul för det är en härlig känsla att ha klarat av det. Jag kan sista milen rätt väl och när det bara var två kilometer kvar började benen skaka av trötthet och kyla. Ett glas saft och en banan efter målgång och sedan var sista kilometern hem med skallrande tänder och jag kunde inte riktigt fatta hur jag tagit mig tio mil…. Bra genrep var det iallafall inför vätternrundan, bara dubbelt upp till!