Jag har kört en helrenovering. Förra helgen klippte jag mig, i torsdags var jag hos naprapat och igår på ansiktsbehandling. Det var ett presentkort från förra julen som jag önskar mig varje år. Investerade i en ny serie hudvård också som jag gått och längtat efter, god jul, precis vad jag önskade mig!
Roligast var nog ändå hos naprapaten, som känner mig sen länge men det var visst ett år sen sist jag var där. Utbrast: ”Men wow, vad mycket muskler du lagt på dig! Och det syns på hållningen att du tränat rörlighet.” Sen fanns det lite låsningar som vanligt men det hör ju till.
Min filosofi är att försöka gå dit lite oftare än bara när jag verkligen behöver och jag vill lära mig mer om hur allt funkar. Samma sak med hudvård, jag kan massor och jag har bra grejer, men ibland behöver man lite hjälp på traven och bara få bli ompysslad. Jag tvättar och kammar ju håret men går ändå till frisör då och då. Jag resonerar likadant med massage, ansiktsbehandling, sjukgymnast etc. Det är en lyx såklart, men jag prioriterar till exempel bort märkesjeans eller att gå till frisören jätteofta (läs: en gång i halvåret max och jag gör alltid färger och slingor själv). Nu känner jag mig servad och redo för jullov!
På önskelistan och något som jag tror ska få bli min nyårspresent till mig själv, istället för nåt löfte som bara känns jobbigt, PT-timmar. Jag tror det är nästa steg i den här filosofin.
Jag får ofta frågan om vad jag har för nya mål med träningen efter klassikern och förutom att hitta mig själv som glad motionär vilket jag nu tror att jag gjort så vill jag lära mig stå på händer. Sådär långsamt och tjusigt som gymnaster och yogis kan.
Vi firar jul i helgen, eftersom vi ska fira den 24e på olika håll. Igår var det dags för det årliga julgodiskoket och jag gjorde knäck som först misslyckades och sen dunderlyckades, med samma recept. Idag ska vi mysa hela dagen, läsa, äta gröt, julmat och godis, spela spel och bara vara. 
Johanna Westberg 