Om att träningsplanera

Jag har varit noggrann med att registrera träningen senaste året i funbeat, tycker den appen fungerar kanon och jag får bra överblick. Tyvärr tycker jag det är mycket roligare att planera träning men näst roligast är att nörda ner i statistik. Kanske inte lika kul för er läsare så det blir nog inga månadssammanfattningar i år. En annan orsak är att det tar onödig tid ibland från just träningen, och det är så lätt att sätta upp mål utan att ha någon plan och även att lägga upp en plan som inte är realistisk.

Förra året planerade jag dessutom analogt några veckor framåt och fyllde även i och summerade analogt OCH i funbeat. Det orkar jag inte i år, det får räcka med funbeat.

Det har gått en månad på året och det kan vara dags att utvärdera nyårslöftena istället. Är de realistiska?

Jag kan varmt rekommendera podden styrkebyrån som jag skrivit om tidigare, jag lyssnar mycket på den och ett avsnitt heter ”Trender och mål 2016” och de pratar bland annat om hur en sätter realistiska mål. Jag har tagit till mig av det och funderat igenom mina egna mål för året och helt klart ska de vara en fortsättning på förra årets. När jag utvärderade träningen 2015 klarade nästan inga av mina mål men jag är ju betydligt mycket närmare att klara dem än året innan! Så jag fortsätter på samma istället för att se det som ett misslyckande och sätta något helt nytt som blir lika svårt.

Mina mål blir nu en fortsättning och så tänker jag sätta mindre mål för varje månad och de tänker jag inte vara så noga med, de ska få gå efter säsong. Mitt första var att åka 15 mil skidor i januari. Jag ska precis ut och åka en sväng men det kommer inte bli riktigt fullt 15 mil men däremot kan jag ändå säga att jag fokuserat och åkt så mycket som möjligt, det har tyvärr varit snorkallt och nu regnigt och halt. Jag har åkt ett lopp som också var ett slags inneboende mål i de där 15 milen (det måste till något långpass annars blir det ju att åka varannan dag en hel månad och det funkar ju aldrig i en vardag) och efter loppet var jag så fruktansvärt trött och sliten att jag kände mig förkyld i flera dagar. Jag har just blivit pigg igen. Jag är dock galet nöjd fortfarande av att ha kunnat ta ut mig så rejält och att också ha förbättrat mig med 20 minuter från förra gången och dessutom äntligen lyckats ta mig över seedningsstrecket!

Sist men inte minst så är det extremt svårt att planera in vilan på ett vettigt sätt. Ska jag ta träningen som den kommer? Eller vila då jag känner att jag behöver? Det är inte särskilt lätt för alla oss som har ett heltidsjobb och allt möjligt annat i livet. Det krävs både planering och diciplin att hålla sig till en plan och bloggaren Emma tycker jag har många kloka tankar i sitt inlägg Fit by Emma Hå – Återhämtning efter träning.

Min strategi ska bli att planera träningen ganska kortsiktigt men ha lite mer långsiktiga mål som helt och hållet är något som jag verkligen vill göra och som gör att vägen dit också blir rolig. I grova drag är det 250 tränings/-aktivitetstimmar varav minst en gång i veckan göra något utomhus och så ska jag banne mig ta mig tusan lära mig stå på händer!

Om målbilder

Att ha målbilder är vanligt, både inom träning och allt möjligt annat i livet. Jag tycker det är lite både och, det kan vara både drivande och peppande men kan förstås också bli ganska ångestladdat. Det är sannerligen inte bara en klyscha att det ska vara ”smarta” mål, och det gäller verkligen att vilja det. Hur man än väljer att sätta upp målen tycker jag det är viktigt att även illustrera dem, antingen genom en bild på något man sett eller försöka rita upp det i bilder och ord. Då blir det genast lättare att motivera sig, förutsatt att man också har en strategi för att nå dit.

När jag skrev exjobb använde jag en metod som heter ”5 varför” som kommer från Toyotas filosofi, om man frågar fem gånger så får man till slut veta den verkliga orsaken. Jag tänker att det är precis så med träningsmål också, och jag önskar alla som sätter dem att tänka bortom kilon, tider och distanser. Även om det är att springa ett halvmarathon som är målet så är det väl ändå känslan av att ha klarat av det som är det egentliga målet? Eller om man vill gå ner något kilo, är det verkligen utseendet som är det viktiga eller är det att kunna leka med barnen eller följa med kompisarna på cykelsemester eller något annat?

Jag hade en svensk klassiker som mål och det har jag gjort, nu har jag backat rejält i ambitionsnivåerna och fokuserar på små saker och att hålla i träningsglädjen. Jag har dessutom märkt att jag har nästan aldrig ont i huvudet eller ryggen längre, det är mer värt än en svensk klassiker för mig! Just nu kollar jag mycket bilder på instagram, lär mig mer om anatomi, instruerar och tränar somamove och går på yoga och tar små steg mot att bli rörligt stark och jag har upptäckt rörelseglädjen i det enkla och svåra. Sånt som var roligt att öva på när jag var barn, stå på händer och sånt, det tycker jag är roligast av allt just nu, speciellt i kombination med det mentala fokuset. Jag vet att jag har pannben för att cykla runt Sveriges största sjö eller ta mig i mål på tidernas värsta före på Vasaloppet (kanske numera näst sämsta) men klarar jag att öva och fokusera tillräckligt för att stå på händer? Länge?

Övningen på bilden är en yogaövning och heter Dragonfly och är en av mina målbilder just nu och såklart finns massor med tips på internet om man inte har en yogastudio att gå till. Här finns sju steg för att lära sig dragonfly, men yoga handlar om så mycket mer än bara de coola poserna så jag kan verkligen rekommendera, som nyyogafrälst, att gå på klasser med någon som kan också.

Om tusenmilaservice

handstand

Jag har kört en helrenovering. Förra helgen klippte jag mig, i torsdags var jag hos naprapat och igår på ansiktsbehandling. Det var ett presentkort från förra julen som jag önskar mig varje år. Investerade i en ny serie hudvård också som jag gått och längtat efter, god jul, precis vad jag önskade mig!

Roligast var nog ändå hos naprapaten, som känner mig sen länge men det var visst ett år sen sist jag var där. Utbrast: ”Men wow, vad mycket muskler du lagt på dig! Och det syns på hållningen att du tränat rörlighet.” Sen fanns det lite låsningar som vanligt men det hör ju till.

Min filosofi är att försöka gå dit lite oftare än bara när jag verkligen behöver och jag vill lära mig mer om hur allt funkar. Samma sak med hudvård, jag kan massor och jag har bra grejer, men ibland behöver man lite hjälp på traven och bara få bli ompysslad. Jag tvättar och kammar ju håret men går ändå till frisör då och då. Jag resonerar likadant med massage, ansiktsbehandling, sjukgymnast etc. Det är en lyx såklart, men jag prioriterar till exempel bort märkesjeans eller att gå till frisören jätteofta (läs: en gång i halvåret max och jag gör alltid färger och slingor själv). Nu känner jag mig servad och redo för jullov!

På önskelistan och något som jag tror ska få bli min nyårspresent till mig själv, istället för nåt löfte som bara känns jobbigt, PT-timmar. Jag tror det är nästa steg i den här filosofin.

Jag får ofta frågan om vad jag har för nya mål med träningen efter klassikern och förutom att hitta mig själv som glad motionär vilket jag nu tror att jag gjort så vill jag lära mig stå på händer. Sådär långsamt och tjusigt som gymnaster och yogis kan.