Etikett: England

Om att göra London

Johanna W

  
Vi har det toppen i London. Mina fötter är lite trötta efter mycket promenerande men en kaffe på starbucks med sojamjölk och chokladsmak så är jag back on track. Galet tur med vädret, sol nästan hela tiden och sommarvarmt vissa stunder. Har shoppat, kollat sevärdheter, gått på marknader och ätit ljuvligt. Kommer fler inlägg för bruncherna har varit fantastiska och middagen igår var bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. På riktigt.
Ikväll är det sista middagen och imorgon hemresedag så en liten stunds paus på hotellet bara.

 

Om roadtrip i England, del 2

Johanna W

Old_trafford_february_2010En annan episod i livet som vänsterförare i England var när vi skulle norrut till Skottland. Vi visste att vi behövde laga det där bromsljuset bak sedan vi blev stoppade av polisen så det var bara att leta rätt på en bilreparatör, nån som minns hur man gjorde det utan google? Inte jag heller men vi hittade en, svängde in och de tittade och hummade och vi fick vänta. Pengar var inget vi hade i drivor utan vi ville helst använda det vi hade till upplevelser och shopping och helst bensin hem också. Det engelska pundet var på ca 14 kr då så när bilreparatören efter ungefär en timme kom ut och meddelade att allt var klart och vi frågade (läs: försiktigt stammade)  ”how much?”

-Well ladies, there was some work and you have a new light, it’ll be 50….

Vi bara stirrade på varandra och tänkte ”Gode gud, typ 800 spänn?! ”(vilket inte ens är en svindlande summa för en bilreparation)

-Pence.

Typ sju kronor allt som allt. Han måste ha tyckt att han hade tid över.

Vi rullade glatt vidare mot Skottland med första stopp i Manchester eftersom jag prompt ville se Old Trafford, Manchester Uniteds hemmaarena. Vi hittade ett Inn att övernatta på och parkerade och av någon anledning kunde vi inte köpa biljetten för det var gratis nattetid så vi ställde klockan och stapplar ut i gryningen för att lägga i pengar. Det var faktiskt inte jag och jag undrar än idag varför jag inte gjorde det eftersom jag ändå är ganska morgonpigg, medan min kompis är allt annat än det. När vi kom ut och skulle rulla vidare satt en lapp på rutan och vi tänkte såklart att det måste ju vara ett misstag, vi har ju betalat. Mycket riktigt låg biljetten i rutan, betald och giltig. Och upp och ner.

Inlägget är skrivet i samarbete med www.reservdelarbutik.se men det är helt och hållet mitt eget minne jag berättar om.

Om roadtrip i England, del 1

Johanna W

white-hart-innThe White Hart Inn

Jag har fått i uppdrag att skriva om resor och bilar och eftersom jag inte har någon bil just nu får det bli några anekdoter från förr. Jag älskar nämligen roadtrips och har varit på en del framförallt i England. När jag bodde i lilla, lilla Winchcombe i mitten av England, i cotswolds (nån som såg på spåret i fredags?) för mer än tio år sedan så hade vi en bil. Jag hade aldrig trott det om mig själv innan, köra på vänster sida, men när jag kom dit hade mina kompisar redan skaffat Gamla Bettan och övertalade mig att vara med på den och övningskörde med mig.  Det gick enklare än jag trodde, när allt var tvärsom var det som om hjärnan ställde om sig automatiskt och faktiskt var det länge efter att jag kommit hem till Sverige igen som vänsterhanden slutade dunka in i bildörren när jag skulle växla… På bilden ser ni förresten The White Hart Inn där jag jobbade, och på innergården hade vi parkeringen så där uppför backen på gaveln var det start i backe kan man säga.

Det gick bra även om jag oftast var kartläsare, jag är en riktig hejare på det ska ni veta. Till mina basketträningar med Worcester Wolves körde jag själv varje onsdag, slingriga Gretton Road ut på trefiliga motorvägen M5 norrut.

En gång när vi var ute på en utflykt, jag tror vi var på väg till Stratford, eller möjligen Stow-on-the-wold, troligen för att äta scones och shoppa så letade vi parkeringshus. Den här gången var det jag som körde och vi letade och spanade åt alla håll och kanter efter parkering. Plötsligt ser jag en polisbil bakom mig. Som blinkar. Jisses, det var förstås bara att stanna eftersom att Gamla Bettan aldrig hade vunnit en biljakt (och inte jag heller).

”Where are you going?”

Det visade sig att jag kört så vingligt när jag letade parkering att de trodde jag var rattfull och dessutom fungerade inte ena baklyktan. Det var bara att följa med till polisbilen, där fick jag sitta och svara på frågor som vart jag fått mitt körkort ifrån, de tittade på det som om jag köpt det på Ica.

”Go get your papers.”

I England, åtminstone då, fick man bara köra sin egen bil och var tvungen ha försäkringspapperen i bilen. Det är sånna gånger man önskade att bilen var städad och man visste var delägaren lagt papperen.

Vad som kändes som tusen miljoner minuter senare så hittade jag dem, kröp tillbaka in i polisbilen och visade upp dem, sådär skrynkliga som veckobreven på mellanstadiet var när man tog upp dem ur ryggan ungefär. Fick till slut svara på frågan om vart vi var på väg ordentligt och det hela slutade då med att poliserna körde före och eskorterade oss till närmsta parkeringsplats. Jag kommer aldrig att glömma den nedvevade rutan med en polisarm som viftade och pekade och sedan blinkade med baklyktorna och rullade vidare.

Inlägget är skrivet i samarbete med www.bildelarstore.se men det är helt och hållet mitt eget minne jag berättar om.

Scones, avslappning och promenad

Johanna W

Idag var en sån där dag då det var skönt slippa laga middag. En sväng på stan efter jobbet och hungrig som en varg som vanligt, men ingen ork att laga och längtade bara ut. En kopp örtte och en scones från igår blev perfekt och nu har jag precis kommit in från en lång lång promenad med kusin som bor mycket närmare än jag är van vid nuförtiden. Provade för första gången på många år ett nytt sconesrecept till frukost igår, ur Leila bakar. Jag vet inte om det är att hon har i ägg eller råsocker men nånting är det, för det blev ohyggligt gott. Och bara vatten använde jag, och mjölkfritt margarin förstås. Jag varierar mina frukostar, gärna efter årstid och land också, men sedan jag blev sconesfrälst i England under tiden jag bodde där har jag alltid gjort det var och varannan helg till frukost. Ibland gör jag det på vardagar också, så enkelt och gott är det. Hellre bakar jag scones än köper färdigt bröd.

Nu värmer jag mig på ytterligare en kopp te och jag  har tänt en doftlampa, nån som minns dem från 90-talet? Den har verkligen fått en återuppståndelse här hemma. Lavendeldoft och nedsläckt vardagsrum, så ska jag avsluta kvällen med en CD med medicinsk yoga för rygg och nacke mot stress. Så här borde min kropp få ha det oftare.

Receptet för dig som vill prova:

7.5 dl vetemjöl
0.5 tsk salt
1.5 tsk bakpulver
0.5 dl råsocker
125 g kallt mjölkfritt margarin (smör)
1 st ekologiskt ägg
2 dl vatten (mjölk 3%)
ekologiskt ägg, mandelspån och råsocker till pensling

 

1. Sätt ugnen på 250 grader, varmluft.

2. Blanda vetemjöl, salt, bakpulver och råsocker i en bunke.

3. Tärna smöret och nyp ihop det med de torra ingredienserna.

4. Vispa samman ägg och mjölk.

5. Blanda vätskan med de torra ingredienserna till en deg.

6. Platta ut degen, cirka 3 centimeter tjock på mjölat bakbord och skär dem i trekantiga bitar.

7. Lägg på en plåt med bakplåtspapper, pensla med ägg och strö över mandelspån och råsocker.

8. Grädda tills sconesen får en gyllene färg, cirka 10-15 minuter.

ToDo

Johanna W

Av nån anledning skriver jag det alltlid exakt sådär, ända sen jag var i England på kära White Hart och J lärde mig hur man skulle sköta pizzerian.

Yes, jag har jobbat som pizzabagare.

Yes, jag kan snurra degen upp i luften och fånga den igen utan att det blir degkalabalik.

A few years ago down in Stable bar… 

Och just nu har jag rätt mycket på min ToDo-list. Att göra alltså. Inför froctober, RosaBandet-afton, extra bloggande m.m.

Men det kommer bli så kul! Nu börjar det hända grejer! Känns bra i höstmörkret också, man blir ju inte precis pigg av det. Och jag fantiserar en hel del om att åka iväg och resa igen på en liten semester…. kommer mejl då och då från lovelies som vill att man ska komma och hälsa på. Not to bad.