Kategori: Löpning

Blodomloppet 2016

Johanna W

Foto: vk bildspel

Ikväll var det blodomloppet i Umeå. Jag är i bra löpform, ovanligt bra för att vara maj, och det kändes som att det kunde gå bra, men också som vanligt i nervositet som att det kunde gå jättedåligt. Det gick bra i 4,5km sen fick jag det värsta mjälthugget i modern tid och fick GÅ nån minut, jag vet inte när jag gick senast (det är absolut inget fel i det, men min tjurskalle springer heller megasegalångsamt än att stanna och gå, om det är ett lopp och jag bestämt mig). Det var nog välgörande för sen gick det bra springa igen och jag tror faktiskt jag persat. Jag är inte helt hundra trots att det är en helig siffra att hålla reda på som löpare (frågan ”vad gör du på milen?” kan komma närsomhelst!). Så jag är nöjd, supernöjd med att jag förutom hållet inte fick ont någonstans, och att det gick så pass bra redan så här tidigt på våren. Kul att träning ger resultat!

Nånstans här i myllret står jag och värmer upp. Vann över de här i år iallafall, det brukar vara skämsgränsen, men de brukar dessutom ha gasmask… 

Alla bilder har jag lånat från VKs bildspel. Finns ungefär tvåhundra till.

Om att komma igång och sätta mål för löpningen

Johanna W

IMG_1751.JPG

Vi är anmälda till blodomloppet på jobbet och jag börjar genast lägga upp planer. De är som vanligt helt orealistiska och nu tänker jag backa lite, tänka efter vad jag lärt mig och sätta ett bra mål. Jag gjorde ett test om vilken typ av löpare jag är och kontentan är väl att sånna som jag borde sluta sätta mål hela tiden, men det är samtidigt de jag drivs av. På blodomloppets hemsida finns fyra programblodomloppets hemsida finns fyra program och det står ingenting om vad en bör ha för utgångsläge för att klara dem, så de är nog helt okej men borde inte utge sig i titeln för att lova någon viss tid. Jag öppnade direkt den som var milen under 50 minuter på 6 veckor och tänkte att det vill ju jag. Tills jag en sekund senare tänkte att det har jag ju velat i flera år, oddsen att lyckas på sex veckor med tre pass i veckan är – konstpaus – obefintlig. Det gäller att välja rätt program och sätta rätt mål, annars blir det bara pannkaka. Lyssnade på en bra podd om motivation och mål och där listades fyra typer av mål:

  • Prestationsbaserade mål – t.ex. viss sträcka på viss tid.
  • Genomförandebaserade mål – t.ex. antal genomförda, men helt valfria, pass per vecka under en längre tid
  • Känslobaserade mål– t.ex. att må bra, och konsten att verkligen lyckas hitta motivation för att bara träna för känslans skull.
  • Konsekvensbaserade mål – t.ex. gå ner i vikt.

Jag håller med podpratarna om att det sistnämnda är kanske det minst (hur uttryckte de sig diplomatiskt?) kloka målen, det skapar inte långsiktig hållbar grund för träningsmotivation. Prestation är jag expert på men jag misslyckas alltid med dem för jag följer inte planen (eller sätter för höga mål i relation till planen antagligen).

Jag har på senaste tiden gillat genomförandebaserade mål och inom skidåkning så blir det ganska naturligt så. Det ska mest samlas mil. Till framförallt genomförandebaserade mål är min statistik jag för i funbeat till stor hjälp att sätta nya mål. Persen på milen (prestationsbaserat) är ju lätt att komma ihåg, men det är ju bara en siffra egentligen och säger ingenting om hur jag borde lägga upp den här säsongen. Så jag har gjort hemläxan och kollat av funbeat och förra året så såg löpningen ut såhär:

  • Antal pass: 30
  • Antal mil: 10

Det är så lite så det är pyttelite på över ett halvår. Det är knappt en gång i veckan och jag tror jag sprang milen tre gånger. Alltså de flesta pass var ganska korta eller jättekorta. Det bästa är att jag sprang i oktober senast, det bådar gott inför att starta tidigt. Och genomförandemålet blir då för året att klå detta. Det borde vara ett ganska lätt mål, men till saken hör att jag förra året löpte enbart på känsla i kroppen för att undvika få ont någonstans som jag så ofta fått tidigare. Det lyckades och jag var nöjd efter varje pass (känslobaserat). Men när jag ändå håller på så vill jag ha ett prestationsbaserat också och i avdelningen konsekvensbaserat finns ju ett riktigt bra mål och det är ju hålla sig skadefri, precis som var mitt mål förra säsongen.

Så mina mål för löpningen 2016 är:

  • Milen på 55 minuter eller 5 km på 25 min..(det beror på vilka lopp som finns)
  • Antal pass: >30 och antal mil: >10 (det är en gång i veckan i mitten på april till mitten på oktober och snitta 3,3 km per gång.) 
  • Känna löparglädje under och efter varje pass och förhoppningsvis börja längta till löpning
  • Hålla mig skadefri

När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen. 

Dåså, då är det bara att snöra på sig skorna. Typiskt att jag glömde dem i stugan…

Om att längta efter favoritstigen

Johanna W

IMG_7940 (2)

Det blir allt glesare mellan skidpassen och även om jag skrev häromdagen att jag hoppas på åtminstone några veckor till med härlig skidåkning så börjar jag längta lite efter sommar också. Jag njuter av det som är kvar av vintern men börjar så smått förbereda för stiglöpning i sommar. Idag var det riktigt nära tills det började regna, så första kilometrarna får vänta. Men jag vill komma igång tidigt i år så jag hinner vänja kroppen ordentligt för maximalt med fjällöpning på favoritstigarna i sommar. Det här är kvarnen på Nolsia i Ammarnäs, på väg mot Örnbo. Här stannar jag alltid och dricker vatten direkt ur bäcken. Slår alla vätskekontroller i hela världen faktiskt!

Om strandpromenaden på vintern

Johanna W


Idag har varit en lugn dag. Jag tog en söndagspromenad för att få lite frisk luft och lyssnade på ”Att Resa Podden” av resebloggarna Annika Resfredag.se Myhre och Lisa livetfråndenljusasidan.se Fahlåker – mycket bra! Imponerande och avis på att de gör en podd även om jag glatt erkänner för både mig själv och andra att jag inte har tid eller driv. Men jag har alltid litegrann velat jobba med radio, precis som med tidning, så poddar är ju för radio precis vad bloggar är för tidningar.

Jag kunde inte låta bli att jogga lite, trots huvudvärk som inte ville släppa. Fantastiskt grepp med icebugs på fötterna! Superlångsamt tempo vilket var riktigt skönt, jag  försöker hitta till att springa på vintern och det är ju faktiskt inte så tokigt alls.

Om Salomon trail tour 2015

Johanna W

  
Imorse när jag vaknade var jag superglad och peppad att få springa. Första loppet i år och helt utan måsten eller förväntningar. Ville gärna springa snabbare än ifjol förstås men framförallt ha kul.

Innan start hann jag ändå bli nervös, kissnödig, tvivla på om jag skulle orka och sånt där. Den utlovade solen lyste med sin frånvaro. Men startskottet gick och det kändes hyffsat bra i början men sen kände jag att det var mycket tuffare (för mig alltså) än förra året. Lite ändrad bana sa nån, men det var definitivt min kondis och löpvana som var bättre ifjol när jag fått vara skadefri hela sommaren och hade varit en vecka i alperna och sprungit. Tycker bana var lika kul i år och ännu bättre snitslad. Lite torrare dessutom så jag fastnade inte i myren….

Men skam den som ger sig, i mål kom jag (ca 4 min långsammare än ifjol) och gudars skymning så kräktrött jag var. En riktig genomkörare och jag är så sjukt stolt och glad att jag lyckades pressa mig till mitt max idag och att jag inte heller fick ont nånstans. Stumma ben och trött i framförallt rumpa och baksida lår men det är ett gott betyg för mitt löpsteg!