Imorse när jag vaknade var jag superglad och peppad att få springa. Första loppet i år och helt utan måsten eller förväntningar. Ville gärna springa snabbare än ifjol förstås men framförallt ha kul.
Innan start hann jag ändå bli nervös, kissnödig, tvivla på om jag skulle orka och sånt där. Den utlovade solen lyste med sin frånvaro. Men startskottet gick och det kändes hyffsat bra i början men sen kände jag att det var mycket tuffare (för mig alltså) än förra året. Lite ändrad bana sa nån, men det var definitivt min kondis och löpvana som var bättre ifjol när jag fått vara skadefri hela sommaren och hade varit en vecka i alperna och sprungit. Tycker bana var lika kul i år och ännu bättre snitslad. Lite torrare dessutom så jag fastnade inte i myren….
Men skam den som ger sig, i mål kom jag (ca 4 min långsammare än ifjol) och gudars skymning så kräktrött jag var. En riktig genomkörare och jag är så sjukt stolt och glad att jag lyckades pressa mig till mitt max idag och att jag inte heller fick ont nånstans. Stumma ben och trött i framförallt rumpa och baksida lår men det är ett gott betyg för mitt löpsteg!
Johanna Westberg 