Om ett gott nytt år

Nytt år, nya möjligheter. Det är som det är. Jag har haft det fantastiskt och har nu lämnat vinterlandet efter att ha fått ihop iallafall tre mil och läst ut en bok samt avnjutit underbar mat. Jag är så bortskämd i matsammanhang att jag nästan glömmer tänka på det. En natt i egna sängen, är hemma och packar om för det nya året börjar med en resa till Amsterdam. Jag tar med kameran, bära eller brista. Mitt nyårslöfte är att fortsätta se till jag trivs med vardagen, genomföra resten av klassikern och att fota mer. Notera: fota mer, inte nödvändigtvis bättre (men såklart hoppas jag ju på det)
Har haft med den och tränat lite så medan jag laddar om batterierna på mig (dricker te) och kameran och tömmer minneskortet kommer här några smakprov på vår nyårsmeny som underbara kusin Lisa gjort

20140102-003718.jpg

20140102-003748.jpg

20140102-003803.jpg
Avokadosoppa med chili och champagne

20140102-003817.jpg
Porterstek på älg med hasselbackspotatis (älgörtsgelé ingen succé)

20140102-003827.jpgmjölkfri saffranskladdkaka

Om juli

Det var den skönaste semestern att gå på sedan jag började jobba. Och den första helt utan någon resa. Den resa jag gjorde var hemåt och trots en härlig månad finns det ingenting som kan jämföra sig med upplevelsen och minnena av när jag och Layla gick helt själva från Hemavan till Ammarnäs.

20131219-214732.jpg
Någon längre reseberättelse kom jag mig aldrig för men en sammanfattning och några fler bilder finns här

Om julmarknad i Ammarnäs

Lite bilder från gårdagens mysiga marknad i Ammarnäs. Vi hade hjälpts åt att baka och pyssla och bidra…

20131215-191823.jpg
Jag hade gjort örhängen

20131215-193704.jpg
Och tagit med från SelectedSeven

20131215-193528.jpg
Det allra mesta hade vi odlat och lagat själva

20131215-193615.jpg
Eller tillverkat, som de fina vedkorgarna, bordsgranarna och tygkassarna (som nu finna i marinblått

20131215-193632.jpg
Det gick se en mjölkfri tråd på vårt bord…

20131215-193647.jpg
Vi stod inne men det fanns även en mysig del ute vid Lapplassn, och bland bilarna på parkeringen stod en häst, inga konstigheter här och jag älskar det.

20131215-193559.jpg
Vi avslutade dagen med julbord på Ammarnäsgården tillsammans, alla vi som i år inte kommer att fira själva julafton ihop. Fantastiskt gott och med skidpremiär i bagaget och att ha andats fjälluft är julstämningen nu på topp!

20131215-200013.jpg

Om att mjölkfri är det nya svarta

Moffe.

I veckan kom nya kostråd från livsmedelsverket – miljösmarta val.

På samma sätt som jag tror många kanske inte ens reflekterar över var mjölk (eller andra livsmedel) egentligen kommer ifrån så har jag vuxit upp och på fullaste allvar trott att alla kossor haft det som Nancy, Rosa, Kalixa och Majonäsblomma. Jag har ju sett kor ute i hagar, vilket bara bekräftat min bild att de också går ute och då har de det förmodligen likadant inne också. Men jag har aldrig varit inne i någon annan lagård än mormor och morfars. Och jag hade inte en aning om att det fanns kossor som aldrig ens fick gå ut.

Jag blev chockad och ledsen när jag insåg att vi inte bara fick mjölk, smör och ost från dem utan att vi också åt upp dem sen. Nu när jag är vuxen och har förstått mer av världen kan jag ju också förstå hur bra det var. Hur bra vi hade det. Och kossorna.

För mig är det lätt eftersom jag inte äter några mjölkprodukter av hälsoskäl, men det är inte svårt att välja ”köttfri måndag” eller att köpa ekologiskt och kravmärkt kött och köper bara svenskt och helst närodlat där jag vet att de har det bra. Och äter vilt och har börjat jaga. Jag byter ut mer och mer mot vegetariskt vilket ofta då blir nästan veganskt. Äter ofantligt mycket ägg (frigående och kravmärkta ofcourse).  Det är också en klassfråga vad man äter, men man kan väl faktiskt krasst konstatera att det är de som har möjlighet att göra ett val som är de som också kan göra skillnad. Har man inte råd äter man heller inte så miljöfarligt. Osten som är en ny stjärna på miljöbovshimlen kommer som ett hårt slag mot de som bytt ut skinkmackor mot ost för att vara snälla mot djur och natur. Karins miljöblogg skriver bra och även Rasmus på vegologi har kampanjat på twitter med hashtaggen #mackautanost . Och hur låter det med avokado, tomat, olivolja och lite salt och peppar?

Om att tröttna på att åka buss

Jag tänkte att om jag bara tar mig till bussen på lördagmorgon så kan jag somna om sen, och såg en film och fortsatte sen pyssla en stund till.
Efter tio minuter och nästan ha slumrat till helt börjar det skaka och guppa. Och sen slutar det aldrig.
Väg E12 och 363 måste ha Sveriges sämsta underhållsplan. Efter protester på väglaget för nåra år sedan framkom det att ingenting finns budgeterat förrän 2021. Tidigast.
Ändå är det ständigt stora delar grusat på grund av vägbygge. Får man gissa, för några byggarbetare ser man sällan.
På sommaren alltså. På vintern märks det ju inte. Så med förmodligen ett av Europa kortaste fönster för vägombyggnationer blev jag plötsligt väldigt tacksam för snön ändå. Paradoxalt nog.
För att citera mig själv på Twitter lär jag ha sagt saker som att det finns ingenting som gör mig så bitter som en guppig bussresa, så bra har jag det.
Vid chaufförsbytet i Lycksele hör jag chaffisen säga ”ja till Ammanäs är det långt, speciellt med så gropig väg. Efter Sorsele är det en mardröm att köra”
Lägg till Murphys medverkan till att efter åratal ha varit misslagom och långtråkig väntetimme i Sorsele är det numera, när mormor flyttat till ca fem minuters gångväg från busstationen: 10 minuter.
Vid blattnicksele sedan jag hade spillt kaffe, inte fått i mig smörgåsen och börjat må ganska illa fick jag meddelande från kusinvitamin i Sorsele med ett förslag. Jag hoppade av.

Det blev en helt underbar eftermiddag med en efterlängtad tupplur (nej jag kunde faktiskt inte sova en blund på bussj*len som den så ofta får kallas tills jag kommit fram till min favoritdestination på jorden och raskt insett det var värt omaket) lunch utomhus från favoriten thaivagnen och sen ett överraskningsbesök hos kära momme.

20130831-200416.jpg
Hon hade så långtråkigt att hon just tänkt vila en stund men så dök jag upp och fick rå om henne alldeles själv en ganska lång stund innan det kom ett till meddelande: vi sätter på kaffe om ni vill komma.
-”Har du bil?” frågar momme.
-”Nej men jag kan ju skjutsa dig i rullstolen, det är ju så fint väder”
-”Okej!”

Mer pigg på utflykter (eller som hon säger ”hålligång”), tacksam för besök, positiv till livets upp- och nergångar och snabbrustad för äventyr får man leta efter.

20130831-200625.jpg