Efter en låååång sovmorgon vaknade jag till en köldknäpp. Långt ifrån så kallt som det kan vara här men närmare minus femton iallafall så med en liten känning i halsen också blev beslutet att stanna i sängen. Hann precis äta frukost klart i lugn och ro då det stampade på bron och knackade på dörren och moster undrade om jag ville med på utflykt till Sorsele och hälsa på mormor och gå på bio. Världsbra förslag, så nu är vi på väg mot lite nyårsshopping, momme och en man som heter Ove.
Etikett: Sorsele
Om en lång bussresa
Jag har slutat bli förvånad hur dåligt det går att åka buss till Ammarnäs. Tycker det är helt vansinnigt att de inte kan säga till i Umeå att man inte kommer ta sig ända fram. Det är helt hopplöst att läsa tidtabellen och då kunde man önska den lilla servicen att inte först få lösa biljett och den vid nästa bussbyte mötas av en busschaufför som säger ”men du är ju lurad!”. Verkligen älskvärt.
Jag borde åkt imorgon tidigt på morgonen vid 07 då hade jag varit framme samma dag, en resa som skulle tagit 9,5h. Istället tog jag bussen kl 14 som är framme 20, men tydligen bara på fredagar. Så länstrafiken sa ”tyvärr det kan inte våra busschaufförer i Umeå veta du får övernatta i Sorsele” ovanligt trevligt ton faktiskt. I mitt fall har jag släkt där och som tur var så var min moster hemma men jag tycker ändå det är kasst. Förutom att jag är uppenbart kass på att läsa tidtabellen, det är ju inte första gången jag blivit strandad i Sorsele, så är det verkligen rimligt att det bara ska gå en buss per dag och den tar hela dagen? Det är 35mil. Det går snabbare och smidigare att ta sig till alperna från Umeå.
Men det positiva är ändå att med stopp i Sorsele hann jag hälsa på momme och mysa med moster och hundarna men jag hade ändå velat vakna i stugan imorse. Men nåväl. Äntligen på sista bussen nu, skulle när det ändå blev som det blev åka bil med moster som slutar mitt på dagen idag men imorse startade inte bilen. Tur hon upptäckte det så jag hann skynda mig till bussen som gick 11.10
Men när jag skulle gå smet lillvalpen och ville inte komma in så fick mig en stunds lekande och jagande bland snödrivor och hundgårdar innan det blev järnet förbi hos mormor och sen till bussen med all packning och skidorna, tur jag hade bärryggan.
Är det fredag den trettonde så är det.
Om att tröttna på att åka buss
Jag tänkte att om jag bara tar mig till bussen på lördagmorgon så kan jag somna om sen, och såg en film och fortsatte sen pyssla en stund till.
Efter tio minuter och nästan ha slumrat till helt börjar det skaka och guppa. Och sen slutar det aldrig.
Väg E12 och 363 måste ha Sveriges sämsta underhållsplan. Efter protester på väglaget för nåra år sedan framkom det att ingenting finns budgeterat förrän 2021. Tidigast.
Ändå är det ständigt stora delar grusat på grund av vägbygge. Får man gissa, för några byggarbetare ser man sällan.
På sommaren alltså. På vintern märks det ju inte. Så med förmodligen ett av Europa kortaste fönster för vägombyggnationer blev jag plötsligt väldigt tacksam för snön ändå. Paradoxalt nog.
För att citera mig själv på Twitter lär jag ha sagt saker som att det finns ingenting som gör mig så bitter som en guppig bussresa, så bra har jag det.
Vid chaufförsbytet i Lycksele hör jag chaffisen säga ”ja till Ammanäs är det långt, speciellt med så gropig väg. Efter Sorsele är det en mardröm att köra”
Lägg till Murphys medverkan till att efter åratal ha varit misslagom och långtråkig väntetimme i Sorsele är det numera, när mormor flyttat till ca fem minuters gångväg från busstationen: 10 minuter.
Vid blattnicksele sedan jag hade spillt kaffe, inte fått i mig smörgåsen och börjat må ganska illa fick jag meddelande från kusinvitamin i Sorsele med ett förslag. Jag hoppade av.
Det blev en helt underbar eftermiddag med en efterlängtad tupplur (nej jag kunde faktiskt inte sova en blund på bussj*len som den så ofta får kallas tills jag kommit fram till min favoritdestination på jorden och raskt insett det var värt omaket) lunch utomhus från favoriten thaivagnen och sen ett överraskningsbesök hos kära momme.
Hon hade så långtråkigt att hon just tänkt vila en stund men så dök jag upp och fick rå om henne alldeles själv en ganska lång stund innan det kom ett till meddelande: vi sätter på kaffe om ni vill komma.
-”Har du bil?” frågar momme.
-”Nej men jag kan ju skjutsa dig i rullstolen, det är ju så fint väder”
-”Okej!”
Mer pigg på utflykter (eller som hon säger ”hålligång”), tacksam för besök, positiv till livets upp- och nergångar och snabbrustad för äventyr får man leta efter.
Johanna Westberg 