Kungsledenrännet 2017

Jag har räknat efter och i år är det sjunde året jag varit funktionär i Syterstugan. Nästan tre mil är avklarade för åkarna när de kommer till oss nerför den branta och långa sjulsolsaxeln (kan aldrig lära mig varken stava eller skriva men har man åkt den så vet man vilken jag menar). Förra året när Charlotte Kalla åkte missade jag, och i år var det tydligen 10-årsjubileum vilket betyder att jag bara missat de två första i början, varav Björn Ferry åkte det andra och jag missade honom också. Nåväl, jag är ju inte där för att kolla på skidstjärnor, jag är där för att det är en så jäkla trevlig dag med ett härligt funktionärsgäng som varit detsamma i stort sett varje år.

Vi startade precis som vanligt aptidigt och i år inga fadäser med fastkörningar eller krånglande bensinpumpar så vi var uppe vid Syterstugan strax innan åtta på morgonen. Vacker morgon med rosa soluppgång. En och en halv timme till start. Dags att värma vatten till sportdrycken och sätta ut fållan. Men först, kaffe.

Tjulträsk i soluppgång ca 05.45 den 8 april 2017Ovanligt lite snö på backen även uppe på fjället! 

Gjorde iordning fållan och försökte markera för skotrar och skidåkare så gott det gick, årets bana gick rakt nerför backen. Det har berott lite på snön och hur isigt det är om den dragits en liten omväg runt eller rakt ner. En stund före start började det mulna på och sedan snöa och jag slutade fota. Inte en enda bild från senare på dagen, desto fler finns på Ammarnäs IFs facebooksida och det lär komma upp fler bilder på andra sidor framöver. Taggen #kungsledenrännet kan vara värd att spana in på instagram för den nyfikne.

En av de roligaste sakerna med att vara funktionär är att vi har samma kollegieblock varje år. Sedan stormen 2011 (galet att det redan är så längesen!) är de stormsäkra med vattenfasta pennor. Lite ihopblandning men sedan 2013 kunde vi i år läsa tiderna bakåt och kunde förvänta oss täten nånstans mellan 10.53, 10.55, 10.57 och 11.02. Inte så stor spridning med andra ord, nämnas bör är att 11.02 var förra året och Charlotte Kalla, det var alltså tungt före ifjol. Hon vann sedan loppet tillsammans med Anders Svanebo före Martin Rosvall med lagkamrat som jag inte vet vem det var då. Han varierar sig och har åkt många år, vann i år tillsammans med Johan Sandberg. (Charlotte och Anders vann alltså totalt ifjol, första gången ett mixedlag kommit före herrarna).

10.55 kom Martin och Johan utför krönet och ungarna som stått och väntat hoppade nästan ur overallerna av spänning. Mycket folk på kontrollen, superroligt! Bra också att det inte kör så mycket skotrar längs leden, inte kul för skidåkarna med alla avgaser. Mysig stämning när man kan värma sig vid vår eld och det dricks kaffe och rycks i deltagarlistan. Rutinerad som jag är lämnar jag aldrig ut den numera, vi har kopior som man gärna får titta i!

Fjärde lag var segrarna i mixedklassen, Josefina Wikberg och Ammarnäs egna André. Första damlag kom en stund senare, bara 9 damlag men desto fler mixedlag. 57 lag totalt plus en ensamåkare. Ganska tajt mellan första och näst sista, ovanligt snabbt faktiskt. 12.41 passerade näst sista lag och då fick vi rapporter från köpatrullen om att sista lag var rätt långt efter men vid gott mod och med mycket energi. Hurra för åkare som vågar ställa upp och kämpa på trots att de andra seglar iväg snabbare! Det pratas mycket om önskemål om att starta halvvägs, ha smidigare transporter till/från start och mål och ifall det finns någon reptid. Det finns det inte och charmen är att åka från A till B, det gör det lite krångligare men det är mödan värd att ha tagit sig över fjället på egen hand. Det kräver dock sin man eller kvinna, så många åkare är väl förberedda men det är alltid något lag som inspirerar med att vara ute länge och ha pannben nog att komma i mål ändå och de får alltid jubel och applåder då de kommer in på upploppet då alla går ut från restaurangen för att heja dem sista biten in i mål.

Efter näst sista laget passerat tog jag mig lite lunch från muurikkan och snörde sen på mig mina egna skidor och satte av utför ner mot Tärnasjön. Ljuvligt före! Ingen sikt men med fräscha ben som bara varit uppe länge men inte åkt uppför slalombacke och viterskal så var det perfekt mjuk snö. Jag tog knappt i och väl nere på Tärnasjön var det lugnt och vindstilla. Jag har alltid trott att det skulle blåsa där, det kan det nog också göra, och att den skulle kännas sjukt lång men det var bara att ta käpp efter käpp och inte trampa på för hårt för det var rätt isigt under nysnön så det blev en kombination av stakning och fyrans växel i litet format och det gick så lätt så lätt. Efter Tärnasjöstugorna dröjde det inte så många kilometrar förrän skotrarna kom ikapp mig med det sista laget som bestämt sig för att ta skotern tillbaka, de hade energi kvar men insåg att den inte skulle räcka hela vägen till mål så de ska ha stor cred att de tog sig så långt ändå! 3 mil på fjället är inte fy skam, det är de som åker hela 8 mil som gör en enorm insats. Jag hade också mycket energi kvar men det började snöa mer och mer och det vore dumt att stanna ute när alla skotrar åkte iväg. Så in i pulkan jag också.

Hettande kinder och kalla tår, in i duschen och sen tillbaka till hotellet vid målgången för lite buffé som lön för mödan, sedan var jag inte sen isäng. Det tar på med en dag på fjället! Somnade med tankarna att jag längtar redan till nästa år, kanske blir det då jag åker för första gången hela vägen själv. Jag har tydligen sagt det sedan 2010 men nåt år ska ju bli det första, jag har aldrig varit såhär nära. I fjol åkte jag andra halvan av sträckan på turskidor, i somras sprang jag första fjärdedelen och igår skejtade jag knappa andra fjärdedelen. Jag börjar känna mig hemma där på Kungsleden mellan Hemavan och Ammarnäs, gått hela sträckan har jag ju också gjortgått hela sträckan har jag ju också gjort. Så håll tummarna för nästa år, annars är jag med säkerhet funktionär igen.

Länk till årets resultat Kungsledenrännet 2017

Mina inlägg från tidigare år:

Kugsledenrännet 2010

Kungsledenrännet 2011

Kungsledenrännet 2012

Kungsledenrännet 2014

Kungsledenrännet 2015

 

 

Mot fjällen

I helgen bär det av till stugan igen, äntligen! Det är dags för Kungsledenrännet och jag ska vara funktionär i år igen, men jag hoppas kunna åka en bit på hemvägen. Packar för fullt och drömmer mig tillbaka till år då vädret varit kanon och håller tummarna för att det blir så igen. Åker upp efter jobbet imorgon och sen bär det av kanontidigt på lördagmorgon till Syterstugan. Där står vi och prickar av, servar sportdryck, plåstrar skavsår och hejar på alla åkare fram till efter lunch ungefär, då packar vi ihop och åker hemåt och följer loppet från skotern på väg tillbaka till Ammarnäs.

IMG_2353Tidig morgon på skoter är vackert!IMG_2379Syterstugan, Kungsleden. 5 mil från Ammarnäs, 3 mil från Hemavan.

I år hade jag hoppats kunna åka, det säger jag varje år jag står där, men jag har åkt lite för lite och har ingen att åka med heller så det blir funktionärsjobb och sen tänkte jag skejta en bit på väg hem istället. Målet är att iallafall ta mig över Tärnasjön, så får resten av gänget plocka upp mig med skotern när de passerar sen. IMG_0981

Jag drömmer om att skejta på skaren, de här bilderna är från mitt första och hittills bästa skejtpass på fjället. Jag har tagit mig på skidor till och från olika utflyktsmål runt Ammarnäs men jag visste inte förrän några år sen att det var andra skidor för skejt eller att det fanns växlar (dvs. teknik). Jag var lycklig ändå, och hängde på min kusin och några kompisar upp mot småfjällen och skejtade väl en mil in i fjället ungefär på mina gamla klassiska skidor. Halkade efter som tusan (förstås) men deppade inte särskilt mycket. Vi la oss på en sten där snön tinat bort och solade en bra stund innan vi åkte hem igen. Ge mig fler sånna dagar! IMG_0978IMG_0988.JPGJag hade vitt hår och inga skejtskidor eller skidkläder men glad ändå! 

Låååångpass

I söndags var jag ute på mitt första långpass den här våren. Det känns helt sjukt faktiskt, jag brukar alltid vänta med långa pass långt in på sommaren eller hösten, om ens det. Ett långpass kan naturligtvis vara olika för olika personer, men generellt brukar det vara åtminstone över en timme men oftast upp emot två timmar som räknas som långpass. En del kör 3-4 immar. Det är efter ungefär 90 minuter som det börjar hända något med kroppen, med mitokondrierna, som är en del i musklerna som bara stärks i sin uthållighet av att vara ute riktigt länge. (Lästips: på lång sikt på runners world eller Varför ska jag springa långpass? hos MarathonMia)

Jag trodde att min höft skulle protestera men var ändå himla sugen på att testa. Jag har så sällan gjort det och som sagt alltid efter att ha varit igång ett tag så jag letade lite inspiration på vad som är lagom att börja med. Hittade en artikel i senaste numret av Runners World som tipsade om att varva 5 min löpning med 1 min gång, och att om ens vanliga pass är ungefär 40 minuter klarar en åtminstone det dubbla om det går tillräckligt långsamt.

Sagt och gjort, jag har känt att jag nu har tekniken för att springa bra även långsamt, så jag laddade ljudboken och gav mig ut. Tacksam för snön för då kändes det mer som ett skidpass än löpning och då är jag van att vara ute länge.

Höften höll kanon, orken var det inget fel på men om det var något som protesterade så var det fötterna och smalbenen där jag hade träningsvärk från tidigare i veckan. Men efter en och en halv timme, vem är inte trött i benen då? Jag känner mig riktigt nöjd och fick blodad tand! Mer hade nog inte gått, jag var rätt slö resten av söndagen och nästan känslan av att vara på väg att bli förkyld så det tog nog rejält ändå även om kroppen faktiskt kändes mer som om den varit på yoga och inte ute och sprungit!

En mental utmaning när jag kom tillbaka och insåg att GPSen inte hade startat, så jag fick aldrig veta hur långt jag sprungit eller vilket tempo jag hållit. Precis som det rekommenderas, att strunta i tempot på långpassen. Jag höll koll på pulsen så den inte blev för hög och det är det viktigaste. Men ändå! För bokföringens skull… Så bra mental träning som sagt, passet är ju gjort ändå. Och jag vet ungefär, jag har sprungit strandpromenaden massor med gånger förut.

Är det någon som har fler bra tips på upptrappning av långpassen, det gick alltså bra med 5/1 i 90 minuter, vad finns för roliga kombinationer eller lagoma ökningar av löpsekvenserna eller totaltiden?

img_1860Härligt med snö, allt som har med löpning att göra känns som en bonus

Aprilväder – v.13 2017

Mars är förbi och när jag gjorde ett kollage på instagram insåg jag vad mycket som hänt under en månad, jag har varit på yogaretreat i Granö och på resebloggträff på Arlanda, i stugan i Ammarnäs och jättemånga fina dagar med soligt vårvinterväder i Umeå. Den här veckan har inte varit annorlunda, hela veckan var solig ända tills helgen då det blev april och som ett skämt så vaknade jag upp den första april till vinter igen. Tur jag gillar vinter. Söndagens tur på strandpromenaden. Charlie lyckades hoppa/ramla och slå sig och jag trodde jag skulle dö av ångest medan han skrek och haltade tills det efter en stund gick över. Fy för djur som har ont, resten av helgen har jag bäddat ner honom och attackgosat tills han blivit less.

Vi har också börjat fira pappas födelsedag, som är till veckan, med att åka till farmor och äta tårta. Jag har röjt i förrådet och skickat iväg det sista från Den Stora Rensningen och jag är så nöjd att jag skrev världens längsta blogginlägg om konsten att städakonsten att städa. Ta det en regnig dag då ni klivit på en leksak som nån lagt på golvet eller blivit anfallen av skaftet till skurmoppen när ni öppnat städskåpet.

Jag såg:

Sameblod. Så fin, gripande och även hemsk. Fantastiskt duktiga barnskådespelare!

Jag läste:

Jag läste boken Vältränad av fysioterapeuten som utvecklat soma move som jag instruerar. Mycket matnyttigt i den för den som är lite nördig på muskler och hur allt hänger ihop. Jag har även börjat på boken fyren mellan haven i pocket och börjat lyssna på Björn Ferrys Ferrytales på ljudbok.

Jag tänkte:

 

Jag tänkte nog inte några djupare tankar den här veckan faktiskt. Tacksamhet över att ha det bra, det skadar aldrig att tänka lite på det.

Jag tränade:

En rätt vanlig vecka och i helgen som var ledig och hemmavid blev det ett pass skidor på lördagen och ett pass löpning på söndag. Lördagens skidor bestod i att åka med Sofie och bytlåna skidor så hon fick prova skejt och jag fick prova hennes snabba braiga fischerskidor som jag är så avis på. Uselt före så det var lite svårt att veta men jag tyckte nog att jag kunde trycka ifrån bättre, och vi är lika långa och lika tunga så det beror inte på det. Bytte tillbaka efter ett varv så det blev skiathlon och det kändes som en värdig avslutning på skidsäsongen i Umeå, ett pass i duggregn och dagsljus mest för att det var roligt att bara vara ute. På söndagen testade jag ett långpass för första gången på länge.

Konsten att städa

Jag har nämnt det förut och jag har hållit på rätt länge, men i helgen var det grand finale på Den Stora Rensningen. Så himla skönt det känns, det har varit ganska mycket jobb men det är så värt det. Jag skulle inte kalla det att jag har downshiftat eller blivit minimalist, men jag har tänkt såå många gånger att just innan jag åker iväg så är det som finast hemma, då allt är nystädat. Jag insåg också senast jag reste att det är ju såhär det ska kännas, jag ska vilja ha allt i garderoben. Ingen packar väl någonsin nåt som inte passar eller är fläckigt eller behöver lagas?

Jag vill ha saker som jag blir glad av och som jag använder. Leriga, färgglada löparskor är välkomna men vita förvaringsboxar fulla med anteckningar och material från gamla projekt och extrajobb de har jag rensat bort. Det tar sin tid att gå igenom och att avsluta faser och det måste det få göra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERABild från ekoenkelt

Så hur gjorde jag då?

Är du inte ett dugg intresserad kan du lika gärna sluta här, för nu kommer en orgie i rensningsfilosofi, sortering, loppistips, textilåtervinning, plastbantning och miljökamp. Det som fick mig att ta tag i det var ett tips från min vän, under ett yogaretreat dessutom då det är lättare att komma i stämning för att göra en förändring, boken konsten att städa. Hon sålde in den totalt och jag kände att yes, det kanske är det här jag ska testa. Jag har i hela mitt liv varit hopplös på att inte hålla undan utan jag lägger kläder på golvet och jag samlar all världens prylar och bra att ha-saker och sen när jag ska städa då måste jag dra ut allt till ett totalt kaos för att sen sortera. Och då älskar jag att sortera så mycket att jag blir för noggrann och blir a l d r i g färdig. Samt köper alldeles för många förvaringsboxar och sånt på Ikea.

Jag i ett nötskal: jag har kläder över hela sovrumsgolvet men jag har kryddorna i bokstavsordning. (bokstavsanalys, någon?)

Konsten att städa följer en ganska enkel princip – spara bara det du blir glad av. Marie Kondo som hon heter som skrivit boken har en ordningsföljd också, att städa en kategori  taget. Hon är städkonsult och har hjälpt massor med kunder så boken är fylld med roliga exempel som får en inspirerad och lite igenkänningsskämmig. Att bära saker till förrådet är till exempel inte godkänt som att städa. Dessutom har hon en ordning på kategorierna som gör att det ska bli lätt, först kommer kläder och underkategorin är strumpor. Nästan ingen har väl känslor för strumpor vilket gör att det blir ganska enkelt att börja där och känna sig bra. Sist av allt kommer fotoalbum och minnessaker som det av naturliga skäl kan vara svårt att kasta.

Tanken är inte heller att slänga allt, eller ens massor. Vitsen är att förvaring är inte lösningen på att vi har stökigt och känslan av oordning, det beror helt enkelt på att vi har mer saker än vi behöver. Boken är underhållande och lättläst men får tas med en nypa salt när hon svävar ut i berättelser om hur hon tackar sina kläder varje dag för att de höll henne varma och torra eller att strumporna inte tycker om att ligga ihopkorvade med sin partnerstrumpa. Tips är att googla checklistor sen, det finns fans över hela världen som läst boken som gjort checklistor med kategorierna på olika språk.

Det var det här med att städa en kategori i taget jag gillade, och att bara behöva städa en gång rejält och sedan skulle vanan sitta. Jag känner faktiskt att det funkat. Jag har inte kunnat dra fram allt i en kategori, jag har för litet hemma och en katt som älskar att dra runt saker, men jag har ändå kunnat följa det någorlunda. Och jag har gjort två varv i garderoben och förrådet för jag har känt när jag gjort en rensning så har jag landat i att nu ser jag faktiskt vad jag har och efter någon månad har jag känt att ett varv till har varit lagom. Risken att städa för mycket står det faktiskt om i boken men hon hävdar att detkommer att komma en dag då den perfekta balansen infinner sig, det kommer jag känna på mig och efter det blir det mer en in, en ut. Jag tror jag börjar närma mig.

Jag har även läst en bok om Feng Shui som jag läst en gång tidigare men nu när jag läst dem tillsammans blir de lättare att förstå. Feng shui blir ibland så österländsk att det inte riktigt passar, jag vill inte ha kristaller hängandes i fönstret bara för att det är placerat mittemot en dörr, men det finns massor med bra att hämta också. Allt som handlar om färganalys och att balansera olika material med varandra tycker jag är jätteintressant. Andra principer som förvara ingenting under sängen, det samlar bara dålig energi av att ligga där och glömmas bort men framförallt samlar det ju damm och om jag ändå inte behöver det, varför ska det då ligga där? För att köra in dammsugaren i det och bli irriterad en gång i veckan?

unnamed.jpg

Sälja, skänka eller slänga?

I januari hakade jag på en utmaning också med en svensk organisationskonsult och den boken ordning hemma var helt okej men inte så bra att jag ens läst hela. Den blandar en del med förvaring och små tips för att ta det pö om pö, och när jag väl fallit för Marie Kondos princip verkade det utdraget och dödstrist att hålla på och organisera och städa hela tiden. Det gjorde dock att jag fick tummen ur och beställde påsar från tjänsten sellpy som jag hört talas om. De skickar påsar kostnadsfritt och gör ett konto och sedan går de igenom allt och sköter all försäljning på tradera och tar en del av förtjänsten. Lätt värt det! Min första påse genererade 395 kr och det är ju alltid något. Det är så lätt att tro att det ska gå att sälja allt på loppis, blocket, tradera eller facebook. Jag har testat allt och tycker det funkar olika bra och dåligt. Loppis är kul då och då, men jag kommer alltid hem med mer grejer än jag blir av med och det är knappt en tjänar ihop till bordet. Facebooks köp- och säljgrupper tycker jag är värst, sånt kaos det är i trådarna och det är så enormt många inlägg så ofta blir de inte ens sedda. Antal mejl och frågor kan också bli absurda. Blocket funkar finfint för lite större grejer och sånt som absolut inte går att skicka. Jag sålde mina gamla soffor, stora delar av min gamla köksinredning, min gamla fina symaskin och jag har köpt ett vallaställ och även Charlie är köpt på blocket faktiskt. Tradera har jag testat många gånger och det mesta säljs men alltid till lite lägre pris än en hoppats och det är en himla massa jobb att fota, lägga ut, bevaka, svara på mejl och skicka iväg. Jag har testat en del andra sajter och appar också men de har i princip inte fungerat alls.

Det var ett litet nyttigt wake up call också med sellpy, de är ju proffs och de går igenom allt och det mesta tog de inte ens in till försäljning. Lite hårt att se de jeans jag nyss tycks ha använt som ”för slitna” eller ”sjaskig och urtvättad” på någon sjal. Jag går alltså runt sjaskig och sliten? Det är ju på tiden att rensa lite då alltså… Konstigt egentligen att kläder säljs på tradera, på loppis när det faktiskt ändå går att se och klämma och känna, då går det inget alls tycker jag. Kanske är det antal personer som ser det som avgör, tradera har ju större och bredare målgrupp.

Det mesta har jag därför lämnat till PMU, pingstkyrkans second hand här i stan. Igår var jag med sista lasset till återvinningscentralen och till PMU och hädanefter blir det säkert småpytsar då och då, men det hör ju mer till det naturliga. Jag har fått in schvungen.

Färdigstädat?

Nja, jag skulle inte kalla det färdigt men i helgen gjorde jag som sagt det sista stora rycket och får nog konstatera mig färdig. Jag tror på att det kommer fortsätta av bara farten men också avta när en kategori/en låda/ett rum har lagom lite saker. Det kommer mitt kontrolljag att se till. Stora delar av mitt liv har jag haft väldigt lite saker, då jag bott utomlands i månader i taget. Då längtade jag till slut hem efter att ha ett förråd och inte behöva köpa allt nytt varje gång jag behövde något och att kunna ha lite säsongsgrejer och utrustning som faktiskt bara behövs ibland. Nu har jag det men har inte flyttat på åtta år så det var ett behov av någon slags flyttstädning, fast jag inte ska flytta. Och gud så skönt det känns nu! Jag öppnar lådor utan att bli anfallen av plastburkar, jag drar ut en låda i badrummet och ser bara saker jag använder varje dag (i lådan under ryms resten, allt annat bra att ha är uppanvänt eller slängt, det mesta hade faktiskt gått ut ändå).

Lästips till dig som blev inspirerad

Så ska du göra en riktig rensning så rekommenderar jag faktiskt att läsa en bok, eller gör någon typ av planering. Ett vanligt schema för flyttstäd går ju också bra. Såklart måste ju inte alla storstäda heller, men jag känner många som då och då säger ”jag borde rensa” ”jag måste städa garderoben” eller ”jag har så mycket saker” ”jag hittar ingenting i förrådet”. Värst av allt är när jag hör ”det får jag ta på semestern, då har jag tid att städa”. Jag förstår att det kan vara så, men det är inget för mig. Jag vill inte städa på semestern, jag vill inte ens behöva städa på helgen. Jag trodde förut att jag nog helst inte ville städa alls men jag har kommit fram till att göra fint, det vill jag visst. Och när det nu är undanplockat så går det på en kvart att gå igenom hela lägenheten och lägga saker på sitt rätta ställe och jag riktigt njuter av att vara hemma mer.

Artiklar och bloggar finns det förstås massor och jag kan rekommendera att börja läsa hos någon som skriver om hållbarhet, ekologiskt och downshifting, det är inspirerande. Och det är inte övermäktigt, det går om en vill.

Hildas – 22 saker du kan börja med att rensa ut

Minimalisterna 10 saker du kan göra dig av med idag

Vandringsbloggen – Tid vs. pengatänk, användning per krona

DN – en familj slänger 30 kg textil i soporna varje år

Vegoeco – om plastskräp till havs

Sarah Wilson – 8 plastgrejer du kan vara utan (engelska)