Låååångpass

I söndags var jag ute på mitt första långpass den här våren. Det känns helt sjukt faktiskt, jag brukar alltid vänta med långa pass långt in på sommaren eller hösten, om ens det. Ett långpass kan naturligtvis vara olika för olika personer, men generellt brukar det vara åtminstone över en timme men oftast upp emot två timmar som räknas som långpass. En del kör 3-4 immar. Det är efter ungefär 90 minuter som det börjar hända något med kroppen, med mitokondrierna, som är en del i musklerna som bara stärks i sin uthållighet av att vara ute riktigt länge. (Lästips: på lång sikt på runners world eller Varför ska jag springa långpass? hos MarathonMia)

Jag trodde att min höft skulle protestera men var ändå himla sugen på att testa. Jag har så sällan gjort det och som sagt alltid efter att ha varit igång ett tag så jag letade lite inspiration på vad som är lagom att börja med. Hittade en artikel i senaste numret av Runners World som tipsade om att varva 5 min löpning med 1 min gång, och att om ens vanliga pass är ungefär 40 minuter klarar en åtminstone det dubbla om det går tillräckligt långsamt.

Sagt och gjort, jag har känt att jag nu har tekniken för att springa bra även långsamt, så jag laddade ljudboken och gav mig ut. Tacksam för snön för då kändes det mer som ett skidpass än löpning och då är jag van att vara ute länge.

Höften höll kanon, orken var det inget fel på men om det var något som protesterade så var det fötterna och smalbenen där jag hade träningsvärk från tidigare i veckan. Men efter en och en halv timme, vem är inte trött i benen då? Jag känner mig riktigt nöjd och fick blodad tand! Mer hade nog inte gått, jag var rätt slö resten av söndagen och nästan känslan av att vara på väg att bli förkyld så det tog nog rejält ändå även om kroppen faktiskt kändes mer som om den varit på yoga och inte ute och sprungit!

En mental utmaning när jag kom tillbaka och insåg att GPSen inte hade startat, så jag fick aldrig veta hur långt jag sprungit eller vilket tempo jag hållit. Precis som det rekommenderas, att strunta i tempot på långpassen. Jag höll koll på pulsen så den inte blev för hög och det är det viktigaste. Men ändå! För bokföringens skull… Så bra mental träning som sagt, passet är ju gjort ändå. Och jag vet ungefär, jag har sprungit strandpromenaden massor med gånger förut.

Är det någon som har fler bra tips på upptrappning av långpassen, det gick alltså bra med 5/1 i 90 minuter, vad finns för roliga kombinationer eller lagoma ökningar av löpsekvenserna eller totaltiden?

img_1860Härligt med snö, allt som har med löpning att göra känns som en bonus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s