Johanna W

Om nya elite hotell mimer i Umeå

april 3, 2016april 4, 2016Johanna W

I fredags var det invigning av det nya hotell som är byggt i gamla Mimerskolan i centrala Umeå. Elite hotell mimer heter det och tillhör alltså kedjan Elite Hotels. Det är det relativt nystartade byggföretaget Selbergs som byggt och jag har cyklat förbi byggstaketen varje dag i över ett år eller så. Klockan 15.00 slog de upp portarna och allmänheten bjöds på bubblande rabarbersaft och hembakta kakor. De har byggt igen en innergård och skapat en riktigt mysig restaurang med känsla av innergård (liknande Stora Hotellet i Umeå sen det blev ombyggt och ihopbyggt med Väven).

De första gästerna anlände direkt på fredag eftermiddag.

Byggnaden är från början av 1900-talet och har varit läroverk och skola. Intressant att se hur de bevarat den gamla känslan och korridorbredder och fönsterbredder är ju bara att leva med i ett befintligt hus. Alla dörrar såg ut att vara original (men det var de förstås inte), jag gillar när sådant bevaras! Lite retrokänsla har aldrig skadat och det påminner om andra Elite-hotell, Knaust i Sundsvall till exempel. Lite synd att det inte fanns något hotellrum öppet att kika in i, så vi såg bara korridorer, matsal och toaletterna.
Var först av alla att gå på just den här toan!

Om hemmafix

april 2, 2016Johanna W

Hade egentligen tänkt åka tillbaka till stugan men det blev ändrade planer. Som tur är har vi sol i Umeå så jag har en helt tom helg att njuta av. Torsdagen bjöd jag hemvändaren från Australien på middag, lyckade s bra med pastan och Charlie levererade mys.

Igår blev det en riktigt bra eftermiddag och kväll, jag tog friskvårdstimme och knäböjde lite och sen mötte jag upp pappa och gick på studiebesök på nya hotellet på mimerskolan. Sen åkte vi till Ikea och gick i lugn och ro. Det var första gången jag var där ordentligt och det är så fantastiskt att kunna gå i bara en del och sen åka hem igen, fundera och åka tillbaka. Förr när en åkt 26 mil enkel väg hände det att det blev impulsköp och lite chansningar. Jag behövde ny säng eller sängben och hade läst på i förväg tyckte jag så jag skulle bara välja färg. Tills jag hittade en helt annan säng som också fanns i 120cm så jag slipper köpa själva sängen ny. Så det blev racing ner till ta det självlagret när vi såg det bara fanns en kvar och så köpte jag den.

Sen åt vi och gick lite på avion innan vi åkte hem igen och skruvade ihop den. Extra utmaning med en kattunge som spelar fotboll med skruvarna.

Tycker det blev kanonbra! Har varit nöjd med den hemmagjorda textilvarianten länge men förutom att nu ha en stabilare säng så känns det som ett lyft.

Vi såg Modo åka ur SHL och sen följde Charlie med pappa och sov borta och nu är det jättetomt. Vad snabbt det går att vänja sig! Men lite skönt fika frukost i nya sängen i lugn och ro utan mattjyv. Fördel också med husdjur är att jag måste hålla städat dels för att han inte ska riva ner något eller äta upp något, men också för att det kommer så mycket besök. Så det här med hemmahäng istället för fjäll är överkomligt och faktiskt ganska trevligt, speciellt med lite nya möbler och blommor som blommar!

Om mars

mars 31, 2016Johanna W

Vilken bra månad det varit! Jag har fortsatt med utetemat och samlat många utomhustimmar i friska luften. Det har varit after work och familjemiddagar, häng med släkt och vänner och så har det varit påsk. Med skejt, mat, släkt och fjälltur. Jag har haft lite våriver och satt upp några hyllor och planterat om blommorna. Och det allra viktigaste förstås – jag har skaffat katt!

Hör och häpna så har jag också haft löppremiär – idag. Så tidigt har jag aldrig någonsin börjat springa på våren men tyvärr verkar faktiskt skidsäsongen smälta bort nu.

Jag tänker att april gärna får fortsätta på samma tema. Springa med vårkänslor i benen, mat och dryck med släkt och vänner, lite mer inredningsfix, kanske någon sista klämtande skejttur på konstsnön och så mycket kattgos förstås. Prognosen ser lovande ut.

Om att komma igång och sätta mål för löpningen

mars 29, 2016Johanna W

Vi är anmälda till blodomloppet på jobbet och jag börjar genast lägga upp planer. De är som vanligt helt orealistiska och nu tänker jag backa lite, tänka efter vad jag lärt mig och sätta ett bra mål. Jag gjorde ett test om vilken typ av löpare jag är och kontentan är väl att sånna som jag borde sluta sätta mål hela tiden, men det är samtidigt de jag drivs av. På blodomloppets hemsida finns fyra program blodomloppets hemsida finns fyra program och det står ingenting om vad en bör ha för utgångsläge för att klara dem, så de är nog helt okej men borde inte utge sig i titeln för att lova någon viss tid. Jag öppnade direkt den som var milen under 50 minuter på 6 veckor och tänkte att det vill ju jag. Tills jag en sekund senare tänkte att det har jag ju velat i flera år, oddsen att lyckas på sex veckor med tre pass i veckan är – konstpaus – obefintlig. Det gäller att välja rätt program och sätta rätt mål, annars blir det bara pannkaka. Lyssnade på en bra podd om motivation och mål och där listades fyra typer av mål:

Prestationsbaserade mål – t.ex. viss sträcka på viss tid.
Genomförandebaserade mål – t.ex. antal genomförda, men helt valfria, pass per vecka under en längre tid
Känslobaserade mål– t.ex. att må bra, och konsten att verkligen lyckas hitta motivation för att bara träna för känslans skull.
Konsekvensbaserade mål – t.ex. gå ner i vikt.

Jag håller med podpratarna om att det sistnämnda är kanske det minst (hur uttryckte de sig diplomatiskt?) kloka målen, det skapar inte långsiktig hållbar grund för träningsmotivation. Prestation är jag expert på men jag misslyckas alltid med dem för jag följer inte planen (eller sätter för höga mål i relation till planen antagligen).

Jag har på senaste tiden gillat genomförandebaserade mål och inom skidåkning så blir det ganska naturligt så. Det ska mest samlas mil. Till framförallt genomförandebaserade mål är min statistik jag för i funbeat till stor hjälp att sätta nya mål. Persen på milen (prestationsbaserat) är ju lätt att komma ihåg, men det är ju bara en siffra egentligen och säger ingenting om hur jag borde lägga upp den här säsongen. Så jag har gjort hemläxan och kollat av funbeat och förra året så såg löpningen ut såhär:

Antal pass: 30
Antal mil: 10

Det är så lite så det är pyttelite på över ett halvår. Det är knappt en gång i veckan och jag tror jag sprang milen tre gånger. Alltså de flesta pass var ganska korta eller jättekorta. Det bästa är att jag sprang i oktober senast, det bådar gott inför att starta tidigt. Och genomförandemålet blir då för året att klå detta. Det borde vara ett ganska lätt mål, men till saken hör att jag förra året löpte enbart på känsla i kroppen för att undvika få ont någonstans som jag så ofta fått tidigare. Det lyckades och jag var nöjd efter varje pass (känslobaserat). Men när jag ändå håller på så vill jag ha ett prestationsbaserat också och i avdelningen konsekvensbaserat finns ju ett riktigt bra mål och det är ju hålla sig skadefri, precis som var mitt mål förra säsongen.

Så mina mål för löpningen 2016 är:

Milen på 55 minuter eller 5 km på 25 min..(det beror på vilka lopp som finns)
Antal pass: >30 och antal mil: >10 (det är en gång i veckan i mitten på april till mitten på oktober och snitta 3,3 km per gång.)
Känna löparglädje under och efter varje pass och förhoppningsvis börja längta till löpning
Hålla mig skadefri

När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen.

Dåså, då är det bara att snöra på sig skorna. Typiskt att jag glömde dem i stugan…

Om en liten skidtur på Kungsleden

mars 28, 2016januari 22, 2017Johanna W

Några dagar innan påsken fick jag ett förslag från en bekant på Twitter som skulle gå från Hemavan till Ammarnäs på skidor om jag var i krokarna och ville mötas upp. Sådant passar ju nästan aldrig, och frågan kommer ännu mer sällan, så självklart ville jag det eftersom jag längtat ut att få göra en tur på skidor på vintern. Hon började i Hemavan och i söndags morse fick jag skjuts av brorsan upp till Tärnasjöstugorna. Det ligger ganska precis mittemellan Ammarnäs och Hemavan på Kungsleden. Vi käkade lunch och kokade kaffe och gav oss iväg. Jag hade mammas tegsnässkidor som pappa hjälpt mig valla med tjära och blåslampa. Det gick över förväntan, jag hade bara testat dem några kilometer innan. Helt okej glid och fäste men ganska tunga. Vi gick sommarleden från Tärnasjöstugorna mot Serve så det var ospårat med ganska mycket uppför i början.

Efter ett tag började det ”klobba” under skidorna och det var en lättnad att komma ut på skoterleden där det direkt gick lättare. Senare skulle vi få höra många som beklagade sig över dagens klibbföre så det var inte mina skidor det var fel på. Ett bevis också på att det är bra för skidåkarna att det kör skotrar längs Kungsleden också, förutom de som aldrig skulle ta sig ut alls så långt in i fjällen annars så det skulle vara svåråkt på skidor.

Nollgradigt ger starka ben!

Vändpunkten i höjd kommer efter sisåär en mil och morgonens klarblå himmel var igenmulnad och allt var bara vitt vitt vitt. Jag älskar känslan av kalfjäll runtomkring mig och det var knappt några skotrar som hördes heller.

Fikapaus. Jag åkte relativt lättpackat eftersom det var bara en natt i stuga.

Efter tre timmar och dryga fjorton kilometer var vi framme i Servestugan. Alla som kommer på skidor blir bjudna på varm saft och den smakade ljuvligt! Skidorna radas upp utanför, kläderna i tornrummet och sedan är det kvällshäng och småprat med alls om hur deras dag varit. Värdefulla rapporter om före, rastplatser, erfarenheter, och utrustningstips.

Jag var den enda med träskidor!

Imorse vaknade i till sagolikt väder och vi sådde på pch drack kaffe och gjorde oss ingen brådska iväg. Nerför blev en fröjd, barndomsminnen att åka nerför skoterspår genom björkskog. Mina skidor gick lagom, min kompis lite för snabbt så hon körde i lössnön mellan träden.

Väl nere på tjulträsk sen har jag mitt sämsta humör på hela turen, sjön är oändligt lång när lunchklockan har ringt för längesen, det börjar ömma i en handled, ena bindningen har släppt och gårdagens manchestersnö är förbytt till blåis.