Om att lära sig göra chins

chins rosa skrot johanna westbergJag gymmade efter jobbet för första gången fredagsgym utan min trogna fredagsgymkompis som är down under. Som tur är har jag börjat gilla egentiden i gymmet men en fredagkväll hade jag hellre haft sällskap och gått på vezzo efteråt. Det gick bra, jag kände mig stark och jag avslutade med fem chins med hjälp av gummiband. Det är så härlig känsla att göra just chins (eller chinups som de också kallas), att dra sig upp i en stång. Jag längtar tills jag kan göra dem på riktigt. Dels är det häftigt men jag har också lätt att få huvudvärk och ont i och från bröstryggen och då hjälper det att träna musklerna däromkring. Både styrka och rörlighet. Jag har helt gett upp att göra trista rehabövningar som sjukgymnasterna på vårdcentralen älskar att dela ut, jag kör tung styrketräning i gym och yoga och det går som en dans kan jag intyga.

Chins är dock allt annat än jättelätt, fast det låter som att det bara är att dra upp sig i en stång. Är man inte alls van gym kanske man också undrar om det verkligen är en ryggövning men ja, det är en helkroppsövning men till största del rygg. Tungt som tusan är det men det finns hopp! Det finns både varianter av övningen, gummiband och maskiner med ”motstånd” (som blir hjälp) att ta till för den som inte orkar dra sig upp på egen hand. Överlägset tycker jag är gummiband, då får man göra övningen ordentligt och får rätt feeling. Första gången jag testade med hjälp av gummiband var i en crossfitbox för några år sedan men vi har dem på iksu numera också och jag lever fortfarande på passet jag körde med Lisa och Maria på Rosa skrot.

Jag har nu kommit igång bra med gymmandet och det närmar sig påsk och fjällen för mig så därför har jag beställt egna gummiband så jag kan fara och hänga och slänga lite på gymmet där också. Inte helt lätt att hitta rätt men jag beställde till slut från gymgrossisten.com ett lila och ett svart så nu håller vi tummarna att det blir perfekt hjälp och att det kommer fram, har beställt till stugan för jag kommer inte hinna få det hem innan jag åker upp.

Om andra sorters resor

Jag hade egentligen tänkt skriva lite om mina resplaner närmaste tiden men just idag när det skett en flygolycka i alperna så känns allt malplacerat. Vi har fortfarande hög flygsäkerhet, det är fortfarande relativt säkert jämfört med många andra färdmedel, fortfarande dör fler av hunger eller i krig eller rena terrordåd men ändå, det känns inte kul eller inspirerande alls just idag. 

Därför tänkte jag slå ett litet slag för alla reseälskare (och andra) att betrakta små saker i livet som resor. Nej, jag har inte gått på för mycket yoga och jag är inte frälst men på riktigt tror jag att viss del av resandet som vi gör skulle vi kunna uppleva mer på hemmaplan om vi bara försökte och tog oss tid. 

Jag är på en sorts resa nu, i gymmet, och jag håller på att kolla vad min kropp klarar och mår bra av. Det är inte ett dugg nära extremt, men det är en helt nygammal värld för mig som jag inte varit i på över tio år. Fortfarande ser jag styrketräning i gymmet som kompletterande till vad jag egentligen vill göra men ju mer jag är där desto bättre får jag lust att bli bra på just det. Och man blir ju bra på det man tränar på. 

Jag är inte helt säker på vart jag är på väg på den här resan, men det är ju det som alla klyschor om resande säger, har ni tänkt på att det är samma som i träning?

Det är inte målet som är det viktiga, det är vägen dit.

Hälsa är inte en destination, det är en livsstil.

Tisdagstankar från en som är riktigt trött i musklerna.

Om målbilder

Att ha målbilder är vanligt, både inom träning och allt möjligt annat i livet. Jag tycker det är lite både och, det kan vara både drivande och peppande men kan förstås också bli ganska ångestladdat. Det är sannerligen inte bara en klyscha att det ska vara ”smarta” mål, och det gäller verkligen att vilja det. Hur man än väljer att sätta upp målen tycker jag det är viktigt att även illustrera dem, antingen genom en bild på något man sett eller försöka rita upp det i bilder och ord. Då blir det genast lättare att motivera sig, förutsatt att man också har en strategi för att nå dit.

När jag skrev exjobb använde jag en metod som heter ”5 varför” som kommer från Toyotas filosofi, om man frågar fem gånger så får man till slut veta den verkliga orsaken. Jag tänker att det är precis så med träningsmål också, och jag önskar alla som sätter dem att tänka bortom kilon, tider och distanser. Även om det är att springa ett halvmarathon som är målet så är det väl ändå känslan av att ha klarat av det som är det egentliga målet? Eller om man vill gå ner något kilo, är det verkligen utseendet som är det viktiga eller är det att kunna leka med barnen eller följa med kompisarna på cykelsemester eller något annat?

Jag hade en svensk klassiker som mål och det har jag gjort, nu har jag backat rejält i ambitionsnivåerna och fokuserar på små saker och att hålla i träningsglädjen. Jag har dessutom märkt att jag har nästan aldrig ont i huvudet eller ryggen längre, det är mer värt än en svensk klassiker för mig! Just nu kollar jag mycket bilder på instagram, lär mig mer om anatomi, instruerar och tränar somamove och går på yoga och tar små steg mot att bli rörligt stark och jag har upptäckt rörelseglädjen i det enkla och svåra. Sånt som var roligt att öva på när jag var barn, stå på händer och sånt, det tycker jag är roligast av allt just nu, speciellt i kombination med det mentala fokuset. Jag vet att jag har pannben för att cykla runt Sveriges största sjö eller ta mig i mål på tidernas värsta före på Vasaloppet (kanske numera näst sämsta) men klarar jag att öva och fokusera tillräckligt för att stå på händer? Länge?

Övningen på bilden är en yogaövning och heter Dragonfly och är en av mina målbilder just nu och såklart finns massor med tips på internet om man inte har en yogastudio att gå till. Här finns sju steg för att lära sig dragonfly, men yoga handlar om så mycket mer än bara de coola poserna så jag kan verkligen rekommendera, som nyyogafrälst, att gå på klasser med någon som kan också.

Om tisdagsträningströtta ben 

nike träningskläderIkväll är mina ben otroligt trötta, längesen de kändes såhär faktiskt. Anledningen stavas: nya releaser. Körde mitt måndagspass i somamove igår med nya releasen, den är riktigt härlig och annorlunda för kroppen! Lunchpass idag och sen bodypump där jag körde benlåtarna, knäböj och utfall, från det nya passet. Så annat tempo = annan belastning och ny utmaning för de stackars musklerna. Nu med lite pasta carbonara i magen liggandes på kökssoffan känner jag hur det kommer krypande i armarna också. Gött.

Har fått hem en leverans träningskläder också, temat för våren blev mörkblått och turkost samt neongult. De där kortsen vet jag inte om de är löparshorts eller inte, på mig är de definitivt inte det. De är däremot de skönaste trosor jag tränat i sen urminnes tider. Rejäla, minst sagt. Håliga, bylsiga linnen verkar också vara på modet och jag känner mig som fjorton år och basketspelande på nytt.

 

Om vårväder

Ny vecka och fortsatt vårväder! Campus myllrar av soldyrkare med kaffekoppen i högsta hugg och gatorna börjar faktiskt bli sopade. På tok för tidigt jämfört med vanligheten men sålänge det är sol så klagar nog ingen. 

Dags ikväll att kasta oss ut i nya soma-releasen, jag har rejäl träningsvärk i rumpan sedan igår och det beror på att det nya passet är några helt nya rörelser. Väldigt bra med variation och helheten bådar väldigt gott inför löpsäsongen också, många bra rörelser som stärker bålen och baken på ett bra sätt för löpning.