Jag hade egentligen tänkt skriva lite om mina resplaner närmaste tiden men just idag när det skett en flygolycka i alperna så känns allt malplacerat. Vi har fortfarande hög flygsäkerhet, det är fortfarande relativt säkert jämfört med många andra färdmedel, fortfarande dör fler av hunger eller i krig eller rena terrordåd men ändå, det känns inte kul eller inspirerande alls just idag.
Därför tänkte jag slå ett litet slag för alla reseälskare (och andra) att betrakta små saker i livet som resor. Nej, jag har inte gått på för mycket yoga och jag är inte frälst men på riktigt tror jag att viss del av resandet som vi gör skulle vi kunna uppleva mer på hemmaplan om vi bara försökte och tog oss tid.
Jag är på en sorts resa nu, i gymmet, och jag håller på att kolla vad min kropp klarar och mår bra av. Det är inte ett dugg nära extremt, men det är en helt nygammal värld för mig som jag inte varit i på över tio år. Fortfarande ser jag styrketräning i gymmet som kompletterande till vad jag egentligen vill göra men ju mer jag är där desto bättre får jag lust att bli bra på just det. Och man blir ju bra på det man tränar på.
Jag är inte helt säker på vart jag är på väg på den här resan, men det är ju det som alla klyschor om resande säger, har ni tänkt på att det är samma som i träning?
Det är inte målet som är det viktiga, det är vägen dit.
Hälsa är inte en destination, det är en livsstil.
Tisdagstankar från en som är riktigt trött i musklerna.
Johanna Westberg 