Johanna Westberg

Förra veckan tog jag och pappa med oss hunden och varsin ryggsäck med fika och gick en dagstur på Kungsleden i Ammarnäs, en bit på första delen av sträckan Ammarnäs-Kvikkjokk. Vi hade tur med vädret och det blev en riktigt fin dag. Mycket björkskog och rätt många höjdmeter jämfört med de där slående vyerna på kalfjället men väl uppe så är utsikten fantastisk. Vi startade vid höbäcken, vi fick skjuts dit, ca 7km från oss och kanske 8-9km från byn. Det började med den numera kanonfina och stabila hängbron, när vi var små var det känslan av Indiana Jones att korsa vindelån här (kan ha haft både med storleken på en själv och med hängbron att göra). Layla är kanonduktig att gå över hängbroar och har gjort det många gånger på turer tidigare men det märks att hon tycker det är spännande, hon går hukat, smygande och stannar om det blåser till. Jag ser ändå alltid till att hålla i själva selen, och i räcket, så det inte händer något oväntat.  Första kilometerna är ganska brant uppför, dock inte alls så brant som vi hade fått för oss. Pulsen går upp och nog känns det i benen och på tempot att det är uppför men inga händer på knäna eller näsan i backen-klättring. Efter ungefär en timme kom vi till de första snöfläckarna, hurra för att få kasta en snöboll mitt i sommaren! Det är lika roligt varje gång. Vid trädgränsen börjar det bli dags att komma ihåg att se sig om då och då också för att beundra utsikten. 
Ungefär fyra kilometer är den värsta stigningen över och vi får äntligen börja gå på kalfjället. Stigen som varit kryssmarkerad hela vägen ansluter till Kungsleden och fortsätter vara kryssmarkerad alternativt sommarledsmarkerad på rösen. Vi hade lite problem på vissa ställen att hitta sommarstigen, om den ens fanns, så det var lite blött och snårigt bitvis. Det tog oss en dryg timme att gå uppför branten och strax innan toppen på Geråive tog vi lunchpaus. Jag hade min nya klocka som har gps så alla tider och siffror finns längst ner i inlägget för den som vill. Vi hittade en liten svacka med lä och kokade makaroner och stekte köttbullar med mitt nya primuskök och njöt av utsikten över vindelådalen. Det fanns inte så många bäckar att fylla vatten på faktiskt så som tur var hade vi kokvatten med oss. 
Vandringen på kalfjället är tyvärr bara några kilometer men med slående utsikt dels bakåt/neråt mot vindelån där vi kom ifrån och åt andra hållet över tjulträsk (man ser inte sjön) mot Sulåive, enligt mig det mäktigaste fjället i närheten som jag alltid spanar efter.
Leden fortsätter rakt mot Ammarnäs och det blir mer granskog och en del tjärnar och bäckar. Här är det inga problem att dricka vatten och Layla hade många ställen att blöta tassarna på. Tyvärr ganska blött även för oss vandrare och vissa delar så var vi antingen blinda för sommarled eller så gick den som en bäckravin. Det är erkänt mycket snö och vatten uppe i fjället i år så det kanske helt enkelt var blött. Svårt att hitta är det dock aldrig, kryssmarkeringarna är tydliga. Vid Näsbergstjärn hade skylten tippat där leden korsas av lite skidspår och annat men det gick fint välja rätt ändå. Denna led är Kungsleden men delen vi gick kallas för och skyltas som Vildmarksleden (nån Ammarnäsbo får jättegärna hjälpa mig förtydliga detta!) och det är alltid jättetydligt på skyltarna vilket håll som är Ammarnäs. Till slut kommer man fram längst upp i liften och där stannade vi och njöt av utsikten över Ammarnäs som vi sett så många gånger i vinterskrud men det är sällan man är här uppe på sommaren.  Allt som allt en riktigt härlig dag, lagom långt för en dagstur! Lite mer kalfjäll och utsikt och lite mindre traskande i bäckraviner hade varit önskvärt men vi var nöjda med dagen. Här är kartan över det vi gick, hämtad från min klocka. Jag stoppade den för lunch vilket jag insåg sen att jag inte hade behövt eftersom den kan skilja på tid i rörelse och tid stilla, därav är totaltiden ungefär 45 min längre och totalt har vi faktiskt gjort småstopp på totalt sett en timme och det är ju en del av det hela, att stanna och se på kartan, på utsikten, någon behöver vattna fjällblommorna etc. Hela utflykten totalt drygt fem timmar alltså för 14 km. 
Tid är förstås svårt att bedöma eftersom det beror så mycket på dagsform, väder och vem som vandrar. Jag och pappa kan nog sägas vara ganska medelmåttiga, kanske något mer vana och tränade än gemene man/kvinna i respektive ålder. Vi tränar båda två, jag som ni vet med allt möjligt och han på gym och hundpromenader i skogen, vi har ingådda skor båda två och vi har provat förut men den här turen är absolut inget man behöver vara supervältränad och förberedd för. En rejäl dagstur är det dock, vill man ha lite färre höjdmeter och en lite enklare dagstur är Tjulträskleden bättre.