Om morgondis en fredag 

Johanna W

   
Såhär såg det ut när jag kom till iksu plus imorse, inte en skymt av Umeälven. Ganska häftigt faktiskt och innan morgonens yoga var avklarad hade det börjat klarna och nu är det en kanonfin sommardag (nu pratar jag om vädret IGEN?!)

Lunch på bildmuseet igår och idag hos en kollega på hennes altan och nu är det äntligen fredag. Inte förrän idag då det var yoga var det riktigt lätt att stiga upp tidigt så jag ser fram emot sovmorgon imorrn. 

Jag kollade precis potatisläget i hinken och det verkar komma några små godingar ändå, trodde de skulle ha det för trångt och de har bara blivit långa men inte blommat. Börjar se fram emot höstens färskpotatis, surströmingsskivor, kräftskivor, bärpajer och förhoppningsvis älgfärsbiffar! 

 

Om ny release somamove 

Johanna W

  
På måndag kör jag igång somamove på iksu igen! Som jag längtar. Klockan 19 som vanligt. Vi har fått en ny release och den är kanon, lite nytt och lite utvecklig av rörelser och bland annat är den här sköna som jag gör på bilden med. Mycket kontroll för höfterna och rumpan, det är grejer det, och så lite bus förstås! 

Ikväll har jag sprungit intervaller på löpband, vad härligt det är att kunna dra på ordentligt och se hur det känns att springa i farter jag aldrig kommer upp i utomhus, förutom möjligen i nerförsbackar. Sen CX och sist men inte minst alla höft-, höftböjare- och bålstabilitetsövningar (lite tårta på tårta med CX kanske men ibland är det bra att träna kontrollövningar när man är som mest slutkörd också) 

Nästa vecka kör jag och Moa nya somapasset kl 8 på torsdagmorgon på beachtouren också. Umeå city beach är i stan igen, tourfinal om jag inte missförstått, och iksu kör pass för alla som vill. 

Om bara fötter 

Johanna W

  Ikväll testade jag att köra utan strumpor i skorna och det gick hur fint som helst! Fick med lite grus i cykelskorna men i löparskorna var det mjukt och mysigt. Så härligt att vara tillbaka i Holmsjön och träna, jag har saknat det. Blev ingen förbättring av tid  idag utan nästan på sekunden samma som förra gången, vilket dock var en bra tid för att vara jag. Jag har väl hittat min bekvämlighetszon antar jag. 
Beslutet att köpa bil är nog det bästa jag gjort på länge, att slippa låna nån annans bil för sånna här grejer och jag kör ju alltid runt med blöta eller snöiga kläder, våtdräkter, skidor, valla och en och annan hund i bilen så det är rätt skönt slippa tänka på det. Köpt en klädsel har jag gjort däremot. Så på väg tillbaka stannade jag och tankade och hämtade ut ett paket med yogafilmer jag beställt, så himla smidigt. Inte som den gången jag cyklade till macken för att hämta ut ett paket och det visade sig vara två resväskor… 

Om lugn start och fint väder 

Johanna W

  Det är verkligen lugnt på campus såhärårs. Synd faktiskt för det är så otroligt vackert! Några enstaka personer kring dammen men mest är det änderna som lever rövare där. Själv satte jag mig en stund i solen och läste forskningsrapporter om kontorsmiljöer, en av dem handlade om hur vi dras till det som liknar naturen. Den tesen bevisade jag direkt alltså.
Naprapaten hittade inget fel alls på min rygg, tvärtom var den i fin form förutom nån pytteliten låsning och så överansträngning i en muskel som vi äntligen kunde konstatera beror på att höftböjaren är svag. Ny övning för det och klurigt att veta när det blir rätt för höftböjaren jobbar aldrig ensam (det är inte ens en muskel utan flera, psoas är det som ballat ur på mig) men jag kämpar på. Tänk så lätt det förhoppningsvis kommer bli att springa när höftböjarna funkar som de ska! Det motiverar mig. 

Vackert väder så ikväll blev det sushi i broparken igen och Umeå har verkligen blivit en trevlig sommarstad. Folk i parken som äter glass, har picknick, barn som leker, motionärer och flanörer på strandpromenaden och livemusik och fullsatt på restaurangbåten sjöbris. Nu när Hagamannen är på fri fot önskar jag förutom att det är så mysigt med sånna här kvällar att vi Umebor fortsätter myllra såhär överallt, vardag som helg, sommar som vinter, för sålänge vi är fler än honom är han bara en liten lort. 

Om att träna rehab och förebyggande 

Johanna W

  
Igår sprang jag 8 km vilket är mitt längsta för i år och jag kände att trots att det kändes lite tungt och långsamt så håller jag ändå en bra hållning. Kvittot fick jag idag när jag varken hade träningsvärk eller ondare i ryggen. Det var en skön avstämning i min rehab, sen i påskas har jag haft ont i ryggen och stela höftböjare och svaga magmuskler och hur det kom sig att det blev så just då vet jag inte men jag har definitivt tränat för lite bålstyrka. Min kropp svarar bra på rörlighetsträning och då behövs det kompletteras med styrka, jag vet ju det så väl. Min rygg har alltid varit min svagaste länk så det är inget nytt, just därför har jag tränat mycket bål tidigare. Men jag har liksom bara slutat. Tydligen. Och att bålträning  kommer med på köpet är en sanning med modifikation, det stämmer ju men det räcker inte för mina förutsättningar och för hur mycket jag vill orka träna. 

Så, i djungeln av träningsprogram valde jag två: ett höftprogram ur runners world som är framtaget av forskare som forskar på löpsteg och löpskador, och mammamageappen som är stabiliserande bålstyrka för nyblivna mammor (vilket jag inte är men appen är grundläggande). Det är såklart inte lätt att veta vilket program eller övning att välja, det behöver man hjälp med, men vid sidan av de tips från naprapater och sjukgymnaster jag fått så har jag valt dessa eftersom de är back to basic. Dessa har jag följt slaviskt i sex veckor nu, 5-6 dagar i veckan och höftprogrammet på bilden är 3×10 på varje ben av respektive övning. Ni må tro att jag är glad att det äntligen är dags byta övningar! 

Tillbaka till vardagen och efter jobbet var jag med Moa och övade igenom nya somapasset som jag kör igång med på måndag om en vecka och sen gick jag på cx. Det var nya releasen och jag blev så himla glad att det är med flera av övningarna jag nött med gummibanden, i lite annat format bara, så nu känner jag mig förhoppningsfull att jag kommer bibehålla den styrkan jag byggt upp och fortsätta höftprogrammet med de mer avancerade övningarna. Imorgon ska jag till naprapaten och kolla om det går åt rätt håll vilket jag själv tycker det gör och få hjälp med en låsning. Så vi får väl höra vad han säger innan jag ropar hej men jag tror att jag är på bättringsvägen rejält! Det bästa med  tråkiga rehabprogram är samma som varför jag gillar Les Mills och Ashtangayoga: man hinner märka hur jäkla mycket bättre man faktiskt blir. Inte alltid från gång till gång men nästan.