Kategori: Träning

Om mitt stoltaste ögonblick

Johanna W

vansbrosimningen målgångMitt stoltaste ögonblick är utan tvekan när klassikern var klar. Alla målgångar i klassikerloppen var en grym känsla men högst av alla var den sista, Vansbrosimningen, då vi klarat hela året och gjort en svensk klassiker. Det är förresten vårt lopp som är med nu i SVTs serie En svensk klassiker! Vätternrundan som sändes i måndags var också den som vi körde, däremot Lidingöloppet och Vasaloppet var med på förra TV-säsongen. Såhär ganska precis ett år efteråt kan jag knappt fatta att jag gjort det, overkligt men ändå så självklart. Såhär i efterhand känns det som att det gick ganska lätt ändå, men nog var det träningstimmar, utrustningsinköp, planering, förkylningsskräck och nervositet bakom….. Men det var det värt!

Alla racereports och inlägg om klassikern finns under kategorin En Svensk Klassiker.

Om en träningsform jag inte förstår

Johanna W

MMA. Det är en träningsform jag inte förstår. Mixed Martial Arts. Jag förstår egentligen att det kan vara populärt att vilja utöva, och jag kan förstå att det är bra allroundträning, kampsport är i regel det, men jag kan inte begripa hur det kan ha blivit en sån publiksport. Att folk vill se andra tävla i att kampa i princip helt utan regler. Men människan har väl genom alla tider gillat gladiatorer och slagsmål till döds och sånt. Men det är ju 2015 nu? Jag gillar det inte.

Om träning när jag är 65

Johanna W

Jag tror att när jag är 65 så ser förmodligen världen lite annorlunda ut och förhoppningsvis är både jag och alla andra starka och friska och (tyvärr?) kanske inte ens nära pensionsålder. Så jag tror inte 65 kommer vara någon särskild ålder, jag kommer definitivt åka längdskidor och jag hoppas kunna springa men jag tror ändå att jag kommer ha en hund att promenera med så om jag inte kan flåsa fram så gör det nog precis ingenting. Jag har förmodligen yogat i över trettio år då, så vem vet vilka asanas jag kan behärska?

Om mitt första träningsminne

Johanna W

Mitt allra första träningsminne är när jag och min bästis Sandra skulle börja spela fotboll. Vi måste ha varit sex år och vi gick på dagis, det här var innan man började förskoleklass vid sex års ålder. Träningen var med Sandåkerns SK (vad annars?!) och var både pojkar och flickor och vi skulle hålla till uppe på en av planerna på Grisbacka. Vi gick genom koporten och jag minns faktiskt att jag var lite nervös och hade ingen aning om vad vi skulle göra, antagligen gick vi och pratade om vad vi trodde att vi skulle göra. Hur en fotbollsträning var. Jag vet nu hur en fotbollsträning går till men jag minns ingenting från den här första, bara att att vi gick dit och att vi var på planen men jag minns inga övningar, andra barn eller tränare. Det enda jag minns väldigt tydligt är att det kom ett flygplan.

Sen gick vi hem igen och sjöng ”Vi vann!”.

Om tisdagstankar om träning och balans

Johanna W

Jag har varit på yoga ikväll. Tisdagar har varit min leveransdag med ett pass somamove och ett bodypump, torsdagar har varit min egendag. Nu har jag sommarlov från leveranserna och har hittat en ny nivå på yoga på tisdagar. Det här är andra tisdagen i rad jag kommer hem och verkligen känner mig påfylld. Sådär lyrisk, halvreligiös, pigg, mysig, glad på livet, klok och lugn. Jag överdriver inte, det lyfter fram allt som en del skulle kalla flummigt, andra sunt, ända ut i fingerspetsarna på mig.

Balans i träningen, balans i livet. Det passar såhär på försommaren tycker jag, då alla ska hinna tusenmiljoner aktiviteter innan semestern och sen stupa i hängmattan (eller ännu värre, öka tempot ännu mer ”men det är ju bara roliga saker”). Göra lite mindre, men lite mer. Träna smartare, inte hårdare. Carpe jajjemän diem.

För mig är kroppen och träning ett sätt att uttrycka mig och förstå saker. Jag relaterar nästan allting till träning, anatomi, fysiologi och lagsport. Jag tänker i termer som jaget, laget, prestation, kondition och balans. Även när det gäller mitt jobb, min egen träning eller något annat. Och jag tänker på de här bollarna jag och alla andra har i luften, det är ingen konst att hålla dem där. Konsten är att lära sig ta ner, passa och skjuta. Antingen i mål, till en medspelare eller ut från planen.