Författare: Johanna W

Om att springa tjejmilen

Johanna W


Efter vår lyckade helg i Hemavan med Systrar i bergen så blev jag tillfrågad av Johanna (japp… Enkelt ändå!) att springa tjejmilen med dem och craft. Jag föredrar ju å det skarpaste att få springa i skog eller på fjäll eller åtminstone på grusväg men jag har hört så himla mycket gott om tjejmilen så jag tackade ja. 10km på asfalt men med massa pepp och hejaklack, det får benen tåla. 

Känner mig laddad, nyper mig lite i armen och känner efter om formen försvunnit eller nån förkylning plötsligt ska slå till men peppar peppar, händer inget oförutsett har jag bestämt mig för att kuta järnet imorgon. Framförallt ska jag ha kul, njuta av folkfesten och att orka springa en mil! Det är lätt att glömma bort att det är många som inte kan eller aldrig ens försöker.

Så nu laddar jag med pizza, det har jag sett en del kändisar göra, och ska strax åka iväg. Ska bara försöka få in Charlie först, han har fått en långlina till sin sele och inte ens för skinka gör han sig besväret att närma sig mig. Trevlig helg! 

Om Festa del Redentore – Venedig

Johanna W


Vi avslutade vår semesterresa till Italien i somras tillbaka i Venedig och lyckades pricka in en årlig festival – Redentore. Vår airbnb-värd var eld och lågor och skulle träffa alla sina kompisar, det är tydligen en riktig hemvändarhelg och firas i Venedig tredje söndagen i juli varje år. Festa del redentore firar att en långvarig pestepidemi upphörde i staden och har utvecklats till en stor folkfest utomhus kring kanalerna med medhavd mat och fyrverkerier. En tillfällig, flytande bro byggs över den stora yttre kanalen, Guideccakanalen, som skiljer centrala delarna på ”Venedigön” från de yttre öarna, den där normalt sett vattenbussarna går. Bron går från San Marco-platsen till Guidecca och intill ligger även massor med båtar vid kajen och på båda sidor, men framförallt på Guidecca-sidan dukas det upp bord utomhus med picknick. Vi fick följa med vår värd och hans kompisar och de hade bokat bord utanför en restaurang. Själva restaurangen var stängd men vi fick använda deras bord och stolar samt toalett. Det måste varit det årets bästa inkomst för dem, noll utgift och 25Euro per person bara för att slippa trängas. Det fanns dock även bajamajor uppställda och allt var väldigt ordnat. I år var det dagen efter nicedådet så det var ovanligt mycket poliser, även om jag gissar att polizia är närvarande alla år.  Mat och dryck och vid tolvslaget brakade fyrverkerier igång, ett av världens största och mest kända fyrverkerier som håller på i över en timme.

Hela stan laddar

Min båt?

Den tillfälliga bron
Medhavd mat och dryck – italiensk picknick alltså. Mums!

Solen börjar gå ner och musik strömmar överallt, folkfest!

Fyrverkerierna!

Helt oplanerat, sånt som en brukar läsa om i guideböckerna att det är en annan helg (ofta förra) men fantastiskt kul att få uppleva! Tack till Maria som tagit hälften av bilderna!

Om Augusti 2016 alltså

Johanna W

Augusti, vad fort du gick. Men vad roligt vi hade. En liten bildkavalkad ur mobilen som en trip down memory lane.

Jag började månaden med semester i stugan, efter flera veckor på resande fot och sedan arbetsvecka i stugan så avslutade jag och pappa med att bygga klart ena altanen. Hurra!

Sedan körde jag över till andra sidan fjällen, Hemavan, för att delta på Systrar i bergens första sommarresa. Vilken grej!

Jag höll i yogapass och deltog i övriga aktiviteter som reseguide, en hemlig dröm som gick i uppfyllelse.

Jag hann bara börja jobba så åkte vi till Reykjavik på konferens. På riktigt är det en av de bästa konferenser jag varit på, och förstås gjorde inte inramningen det sämre heller.

Reykjavik.

Åt fisk gjorde vi så det stod härliga till. Överraskande god mat på Island, smakupplevelserna avlöste varandra och för en totalt oförberedd och ovan gourmet var det verkligen en upplevelse.

Efter konferensen hade vi en extra dag med egna aktiviteter. Rida islandshäst på Island, hur bra kan det bli?

Naturen! Vyerna!

Tummen upp för Blå lagunen och hem till vardagen igen.

Skörd från lotten där min hjälp lyst med sin frånvaro nästan hela sommaren. Tack mamma!

Tillbaka till vardagen på allvar och det var helrenovering av allt möjligt. Jag klippte mig (ja, på golvet faktiskt), Charlie blev en hen och bilen blev av med lite rost.

Kick off med jobbet och jag fick äran att hålla yoga för ett stort gäng kollegor. Rörelseglädje när det är som finast.

Mer fjäll behövdes ändå och tur att sista helgen i Augusti är vikt för fjällhönorna. I år blev det topptur till Gaisats, vilsespringning på myr och kantarellfynd.

Jag har sprungit en hel del, bland annat har jag klämt SM-spåret för skojs skull och sprungit backintervaller på stig för första gången, med Team Nordic Trail. Jag är klar med mitt löpprogram som jag började på i april inför blodomloppet, det tog över dubbelt så lång tid som det stod på schemat men jag har struntat i det och fortsatt att bara springa pass eftersom ändå.

Den här fisken avslutar Augusti, och även en era på jobbet då en av mina kollegor går i pension imorgon. Min och allas vår nestor, det kommer bli tomt på så många vis. Från och med imorgon ska jag föreställa någon slags senior så det är nog bäst att jag går och lägger mig i tid och sover på saken. Tack Augusti, nu är jag redo för höst!

Om att glädjas åt små framsteg 

Johanna W

Små framsteg, ack så viktiga. Idag var en sån dag att glädjas åt små sådana. Vi hade release för nya mojo flex 10 som börjar till veckan och det är ett riktigt skönt flow i klassen, ser fram emot att instruera den! Mysigt att hålla till på SPA och efter passet gick jag till gymmet och tänkte köra lite rehab och lite gym. Efter en stund insåg jag att jag stod och latade mig och inte kände för att bli svettig (what?) men att det var veckans enda chans till att gymma och en riktigt bra chans dessutom, jag var ju liksom redan där. Så jag valde ut några roliga övningar och så körde jag även ett löpstyrkeprogram jag försökt köra en gång i veckan sedan i somras. Första gången var efter jag och Maria varit ute och vandrat runt byn vid Gardasjön och det tog evigheter och var jättejobbigt och jag gav ärligt talat upp efter ett varv (av tre) för att inte få evighetsträningsvärk resten av semestern. Idag gick det bättre! En av anledningarna är att jag var hos en sjukgymnast förra veckan för tusenmilaservice och hon konstaterade att jag var usel på att göra tåhäv så det fick jag bakläxa och en rehabövning på. Pang, så var halva löpstyrkepasset avkortat och det värsta borttaget. Så idag gjorde jag tre varv och kände mig stark hela tiden. Skön känsla, framförallt peppas jag just nu av att ta små myrsteg och det faktum just att faktiskt ta dem. Inte fundera så jättemycket, bara göra. Hålla igång löpningen, göra de tråkiga rehabövningarna och tjohej, plötsligt känns faktiskt allt lättare. Och om tjohejet uteblir så känns det i alla fall lite bättre för varje gång. Det är värt att inte glömma det.

Fler små framsteg här i hushållet är också att jag var ute och rastade Charlie i koppel (nej han har inget val) som jag gör alldeles för sällan och då pinkade han utomhus för första gången. Det är ju förstås en katt vi pratar om och inte en robot jag programmerat själv, men ändå! Känner mig stolt och nöjd att han kommer klara sig på egen hand ute en vacker dag. Att glädjas åt småsaker är inte dumt alltså!

Om misslyckat stigfinnande men lyckad myrlöpning

Johanna W

Sitter och myser efter kvällsfika, nyduschad och lite för pigg för att gå och lägga mig. Jag var och sprang i Gammliaskogen med Team Nordic Trail ikväll, har varit sugen på att testa dem länge eftersom en instruktörskollega på Iksu pratat så varmt om dem. Eftersom höstschemat inte börjat än (nästa vecka) så hade jag ledig måndagkväll så sagt och gjort, jag cyklade till kvarnen kl 18.30. Tema snabba fötter, så kul! Och välbehövligt vid stiglöpning. Teknikträning och backintervaller också, riktigt välbehövligt inte minst för inspiration. Jag har aldrig sprungit intervaller i terräng faktiskt, tycker det räcker gott med mindfullnesslöpning utan att öka tempot särskilt mycket eftersom det ökar snubbelrisken så mycket. Men nu vet jag en lämplig backstig! Riktigt roligt och lyckat pass, annat än en kan säga om vårt pass i fjällen i fredags…

Ser ni myren? Ser ni slutet på myren? Nej, det gjorde inte vi heller. Tanken var att springa upp lite längs trädgränsen och komma upp till lite utsikt men vi hittade inte alls stigen utan hamnade på skoterspåret istället. Som ju är ganska blött på sommaren ofta. Till exempel här. Jättemycket.

Men skam den som ger sig, vi hade kul ändå och vi hade ju varandras sällskap! Har aldrig sprungit myr annat än som passage, nu blev det dryga kilometern med myrlöpning, det sög i benen vill jag lova. Speciellt eftersom vi hade gått upp på Gaisats tidigare på förmiddagen. Blött och lite kallt men inte värre än så, och till slut kom vi ner på sommarleden tjulträskleden och fick fin stig hela vägen hem till byn.

Galet fint är det i skogen såhär års! Till helgen springer jag tjejmilen, 10km på asfalt, och jag har tänkt projicera fram de här turerna inombords om det blir för monotont. Det blir det säkert inte när 30000 andra springer, men ändå, för säkerhets skull har jag tankat stiglöpning.