Etikett: #uppochhoppaijuni

Om favoritcitat för träning

Johanna W

Det här är en favorit, it doesn’t get easier, you just get better.

Den har jag hittat ganska nyss, och den passar på mycket. Jag gillar citat och även när det gäller träning, men det kan vara lite svårt med just träningscitaten för det finns så mycket idiotiska också. Och klyschiga.

Jag har några all time high jag brukar tänka som mantran, några är inte ens ”riktiga” citat. Jag behöver dem på riktiga utmaningar som långlopp och på dagar som idag då det regnar men jag skulle ut och springa med hunden. De gäller naturligtvis inte när kroppen sätter stopp, de är till för när pannbenet protesterar.

Winners never quit. Quitters never win. 

Så är det faktiskt. Framförallt den senare halvan. Även om man kanske inte ska vinna Vasaloppet eller bli bäst i världen så oavsett vilket mål man har så kommer man ALDRIG nå dit om man lägger av. Det kan man tänka på när det känns motigt.

I don’t stop when I’m tired, I stop when I’m done.

Jag tränar bättre när jag bestämt mig.

Det är det här (mjölksyra) som jag blir bättre av, nu ska jag pressa på.

Therese Johaug. Ju jobbigare desto mer älskar hon träningen. Det behöver jag tänka på när jag åker skidor eller springer. När hela kroppen skriker stanna, då är varenda meter till är en omöjlighet, då kan man koppla på den här så orkar man uppför backen, kanske till och med ta i lite mer för det är så jäkla gött att veta att nu jädrar tar det.

Pain is temporary. Glory lasts forever. 

Alla som uppnåt ett mål vet vad jag menar. Det är ALLTID värt det på andra sidan mållinjen.

No pain, no gain.

Smakar det så kostar det.

Om mitt stoltaste ögonblick

Johanna W

vansbrosimningen målgångMitt stoltaste ögonblick är utan tvekan när klassikern var klar. Alla målgångar i klassikerloppen var en grym känsla men högst av alla var den sista, Vansbrosimningen, då vi klarat hela året och gjort en svensk klassiker. Det är förresten vårt lopp som är med nu i SVTs serie En svensk klassiker! Vätternrundan som sändes i måndags var också den som vi körde, däremot Lidingöloppet och Vasaloppet var med på förra TV-säsongen. Såhär ganska precis ett år efteråt kan jag knappt fatta att jag gjort det, overkligt men ändå så självklart. Såhär i efterhand känns det som att det gick ganska lätt ändå, men nog var det träningstimmar, utrustningsinköp, planering, förkylningsskräck och nervositet bakom….. Men det var det värt!

Alla racereports och inlägg om klassikern finns under kategorin En Svensk Klassiker.

Om en träningsform jag inte förstår

Johanna W

MMA. Det är en träningsform jag inte förstår. Mixed Martial Arts. Jag förstår egentligen att det kan vara populärt att vilja utöva, och jag kan förstå att det är bra allroundträning, kampsport är i regel det, men jag kan inte begripa hur det kan ha blivit en sån publiksport. Att folk vill se andra tävla i att kampa i princip helt utan regler. Men människan har väl genom alla tider gillat gladiatorer och slagsmål till döds och sånt. Men det är ju 2015 nu? Jag gillar det inte.

Om träning när jag är 65

Johanna W

Jag tror att när jag är 65 så ser förmodligen världen lite annorlunda ut och förhoppningsvis är både jag och alla andra starka och friska och (tyvärr?) kanske inte ens nära pensionsålder. Så jag tror inte 65 kommer vara någon särskild ålder, jag kommer definitivt åka längdskidor och jag hoppas kunna springa men jag tror ändå att jag kommer ha en hund att promenera med så om jag inte kan flåsa fram så gör det nog precis ingenting. Jag har förmodligen yogat i över trettio år då, så vem vet vilka asanas jag kan behärska?

Om mitt första träningsminne

Johanna W

Mitt allra första träningsminne är när jag och min bästis Sandra skulle börja spela fotboll. Vi måste ha varit sex år och vi gick på dagis, det här var innan man började förskoleklass vid sex års ålder. Träningen var med Sandåkerns SK (vad annars?!) och var både pojkar och flickor och vi skulle hålla till uppe på en av planerna på Grisbacka. Vi gick genom koporten och jag minns faktiskt att jag var lite nervös och hade ingen aning om vad vi skulle göra, antagligen gick vi och pratade om vad vi trodde att vi skulle göra. Hur en fotbollsträning var. Jag vet nu hur en fotbollsträning går till men jag minns ingenting från den här första, bara att att vi gick dit och att vi var på planen men jag minns inga övningar, andra barn eller tränare. Det enda jag minns väldigt tydligt är att det kom ett flygplan.

Sen gick vi hem igen och sjöng ”Vi vann!”.