Jag fick till slut svaret på att höstlöven verkligen varit ovanligt vackra och varför. Varm sommar och torr höst, låt oss hoppas på det fortsättningsvis också! (Det är faktiskt sällan jag hör nån hoppas på kall sommar och blöt höst när jag tänker efter)
Höstfärgerna är ett minne blott och Umeå har förvandlats till mörkt och regnigt och speciellt de senaste dagarna har det varit riktigt omysigt. Regn, snöglopp, kraftig vind och ännu mer regn. Inatt vaknade jag flera gånger av att regnet smattrade mot taket.
Men det lämnar jag nu, några timmars väntan på Arlanda innan jag lyfter mot Barcelona och där är prognosen 20 grader och sol! 
Etikett: Umeå
Om toughest i Umeå 2014
Den här racereporten har blivit liggandes i väntan på foton. Nu har samtliga toughestlopp varit och det är bestämt att det återkommer till Umeå även nästa år. Såhär var det för oss i maj 2014:
Vi gjorde det. Jag anmälde mig och brorsan i vintras så han fick det i födelsedagspresent och hade tid att träna. Jag har kört på min klassikerträning vilket inneburit skidor mest hela vintern och sedan ett par cykelpass. Sprungit har jag gjort 2-3 gånger den här våren. Komplementet har varit mina instruktörspass vilket inneburit rörlighet, spänst och styrka, framförallt uthållighetsstyrka.
Vi var rätt jämna i formen, även om jag fick några fler penalty rounds (skyller det på kortare räckvidd…) tog det väldigt lugnt på löppartierna, bara joggfart och ute i skogen var det mest ganska naturliga hinder, stockar, över/under/kryp-grejer (hela banan finns här) medan det inne vid arenan där vi var och vände flera gånger var det mer tätt mellan svårare hinder. Riktig publikfriare och så härligt det var att höra er som hejjade!! Tusen tack!
Armstyrka/överkroppsstyrka aldrig varit min starka sida så det blev några penalty rounds. Första dipsgången slant jag och slog i knät i ställningen dessutom så det var lite ömt springa resten och det vankas nog ett blåmärke men det hör ju till och nästa dipsgång satte jag. Monkeybar och ringar klarade jag inte hela, inte heller repet rakt upp. Trapetserna testade jag faktiskt inte ens för de var i slutet och jag var toktrött och vi hade stått innan och kollat och nästan ingen klarade dem. Sista monkeybaren hade jag kramp i vaderna men klängde mig fast och fixade den. Den och lianerna i skogen där vi skulle svinga oss från en högre platå till en lägre i ett slemmigt rep gav definitivt högst adrenalinrush.
Det var verkligen hur kul som helst att ha sällskap och precis som jag misstänkt behövde jag all hjälp jag kunde få över sista hindret som var en gigantisk ramp. Vilken känsla det var sen att gå i mål! Har inte varit så skitig att jag behövt skrubba ordentligt i duschen sedan tiden på fotbollsplanen.
Om den här galet vackra hösten
Det känns som att det här håller på att förvandlas till en väderblogg men jag tycker den här hösten varit så fantastiskt fin!
Imorse när jag cyklade till jobbet märktes det dock skillnad, frostnätterna är här och det riktigt frasar av löv som faller. Marken är täckt av gult, orange, rött och brunt.
Både lunch och eftermiddagsfika har spenderats med vänner på besök på campus och vid en promenad runt dammen kunde konstateras att nu är årets häftigaste löv (förlåt Björklöven) ett minne blott.
Ikväll blir det uppladdning med järn efter blodgivning igår och kolhydrater inför imorrn, då är det inspirationsdag på iksu!
Om höst och frost
Igår när vi var på väg ner och hämta kaffe på morgonen kikade vi ut och det var som en saga. Frost på marken och de höstglödande träden som fällde löv så det riktig frasade i luften. Sprang snabbt ut och försökte fota det och fick en nypa frisk luft i lungorna, sen smakade kaffet ännu godare.
Umeå Universitet
Om personbästa på milen
Hurra! Jag har slagit personbästa idag. Jag anmälde mig i veckan till göteborgsvarvets seedningslopp och målet var att komma runt under 57-58 minuter och förhoppningsvis smärtfritt och snabbare än sist jag sprang ett millopp (ifjol). Jag har inte sprungit mer än någon kilometer på asfalt i år men var peppad sedan testerna förra helgen att kondisen är det faktiskt inget fel på, så med bara en pulsklocka och ett glatt humör hade jag inställningen att ta det som det kom och se hur humöret var efteråt om det inte gick som jag ville. Nu får vi inte veta om jag blivit bättre på att tackla motgångar just idag för det gick som jag ville, och lite till. Personligt rekord på 10km, 56:20 stannade den officiella klockan på. I löparkretsar är det ingen tid att skryta med, men för mig är det det!
Första kilometern gick riktigt fort och jag saktade in lite med flit, under 5min/km är inte något jag kan hålla i flera kilometer än. Hittade ett skönt tempo och det visade sig att jag sprang de första 5km betydligt snabbare än jag trott, under 5:30-tempo men mot slutet stumnade jag lite och kände av min lite sämre höft så snittiden försämrades. Men att springa de sista kilometerna och veta att om jag bara fortsätter i det sköna tempot jag hittat så persar jag. Det ni! Det borde alla testa.
Jag har knappt sprungit sedan alpernaveckan, max en gång i veckan, men har tänkt att jag ska försöka hålla igång löpningen under hösten lite längre än vanligt i år och plötsligt är det en massa lopp i Umeå. Säsongen är redan förlängd och jag har blivit starkare löpare. Nu är jag inte långt ifrån sub55 som jag haft som mål (men varit dum nog att inte först ha sub57, sub56 utan som en idiot surat när jag inte förbättrat flera minuter) och det är fortfarande skönt löparväder. Precis som i boken Heja Heja eller de löparbloggar jag följer i storstadsområdena så kan jag springa ett lopp var och varannan helg, och se det som träning. Och ett sätt att faktiskt komma närmare en bättre miltid, för jag har alla förutsättningar för det. Det enda jag faktiskt behöver träna på för att bli bättre på milen är att springa just milen.
Johanna Westberg 
