Om ljusa sommarkvällar och varför jag skriver 

 Ännu en sommarkväll med vänner, som jag längtat efter den här tiden. Fördelen med att bo i sin gamla hemstad är att många kommer tillbaka då och då och hälsar på familj, och då ses vi som bor i stan också. Det går oftast alldeles för länge mellan gångerna men förr eller senare är det dags och då är det som det alltid har varit! En god pasta på vezzo och flera timmars uppdateringssnack, perfekt måndagkväll om ni frågar mig.

Varför jag skriver då? Temat på träningsbloggutmaningen alltså, ja det är en vana som blivit kvar. Det är avkoppling för mig, som en slags dagbok även om den inte är alltför privat. Det har jag en riktig, hemlig, dagbok till. Jag sitter återigen med mitt nya goda sommarte jag fått av mamma och lyssnar på diskmaskinen och klockan, träningsväskan för imorgon är packad och jag tar några minuter att varva ner. Att skriva om träning är bara naturligt, jag ger ju inga direkta tips på träning så det är väl förhoppningsvis någon som kanske blir inspirerad, annars är det också ett sätt för mig att samla och komma ihåg för min egen skull bara. Nog för att jag har en träningsdagbok också… Och en femårsdagbok… Men sen är det slut på dagböcker.

Om 10 år

10 years

Jag har just suttit och druckit kvällste i gungstolen och smort in min läderjacka och mina skor, allting har varit släckt och bara knarret har hörts. Old fashioned om något, och så otroligt skönt.

Temat för träningsbloggutmaningen är ”om tio år” och jag tänker då och då på det, hur kommer framtiden att se ut? I samhället, i mitt liv, i världen?

På världens största resemässa i Berlin i våras spåddes att inom 10 år kommer mer än 90 % av världens befolkning att ha en mobiltelefon och med hjälp av den kommer vi att kunna navigera oss genom världen utan minsta hinder. Inom tio år kan du arbeta med vad som helst, när som helst, var som helst. Beroende på var behovet finns kan du möta upp det med din kompetens och få betalt. Det samma gäller naturligtvis omvänt. Be om vad som helst genom ett knapptryck på mobilen och det finns någon på plats som vill ta hand om det genom varenda steg på din resa. Trendspaningen är gjord av desticom.se och det låter som Microsofts koncept ”future vision – 2020”, har ni inte sett den så gör det.

Vad gäller umgänget så hoppas och tror jag, och framtidsspanarna med för den delen (tack och lov) att trenden med sociala medier kommer vända. Det kommer fortfarande att finnas teknik och det fortsätter öppnas en värld av kontakter med gemensamma intressen, men mötena är IRL (in real life, om tio år behöver jag nog inte skriva ut den förkortningen längre).

Hur kommer då träningstrenden att se ut om tio år? Jag tror och hoppas att vi har en lite sundare syn faktiskt. Det är lite väl mycket allt eller inget just nu. Det är fler i världen som dör av fetmarelaterade sjukdomar än av hunger. Ändå har det aldrig varit så vanligt fikarumssamtalsämne som marathon, iron man, en svensk klassiker.

Jag skrev i början av juni när de här temainläggen började att när jag är 65 hoppas jag träna yoga, åka längdskidor och ha en hund, tio år är inte så långt bort. Då är jag nog på toppen av min längdskidkarriär, vad nu det innebär men kungsledenrännet ska jag väl klara av åtminstone. Jag tror och hoppas att jag blivit en riktigt duktig instruktör som inspirerar andra till att träna. Microsoft future vision 2020

Om utomlandsträning

 Jag drömmer mig tillbaka till morgonpromenaderna och de djupa andetagen med ansiktet mot solen för en dryg vecka sedan. Värme, ingen brådska och ljudet av havet, det kan inte finnas något bättre sätt att starta dagen. Det skulle vara med ett morgondopp och några simtag då.

Många tränar på semestern och på resor, jag gör det oftast inte. Om jag inte är på träningsresa förstås. Jag brukar passa på att vara ledig och visst kan jag få lite kryp i kroppen men det brukar aldrig vara allvarligt. 

Den här resan blev det dock en hel del, jag gjorde yoga på terassen och jag både promenerade och sprang på mornarna för att se mig omkring. 

  

On request körde jag också lite somamove vid poolen, här visar jag ett tankeknep för bra hållning, tänk att du fäster en ballong i hjässan som drar lite lätt rakt upp. 

Om sporter jag utövat 

Det här kapitlet kan bli ett långt inlägg… Mycket har jag provat på, inte minst på skolgympan också, men jag tolkar det här som vad jag utövat mer regelbundet och kanske tävlat i.

Sport och lek när jag var liten

Jag har haft turen att få prova på det mesta jag velat, jag har gått någon termin i ridskola, simskola, balett, fotbollsskola, åkt längdskidor, slalom, snowboard, gymnastik, spelat hockey med kompisar. Det har varit en bra grund för att alltid tycka skolgympan varit kul och att det inte har känts som ett hinder att prova på något nytt.

Lagidrott (och huvudsporter)

Två sporter har upptagit det mesta av min ungdomstid och det är fotboll och basket. Jag började med fotboll som sexåring och fortsatte ända till gymnasiet och en lite kort comeback strax efter gymnasiet. Fotboll var sporten som ”alla” höll på med när och där jag växte upp så där hade jag alla klasskompisar.

Basket började jag med i fyran och där kände jag två kompisar (till en början, sen fick jag massor av nya vänner runt hela stan), det är en liten sport i Umeå men ändå blev jag fast. Vi spelade alla matcher i norrbottenserien eftersom det bara fanns ett till lag i Västerbotten och det var Skellefteå och vi krossade dem varje DM, så jag har sett många sporthallar i norra Sverige ska ni veta. Jag spelade hela högstadiet och satsade ganska hårt på gymnasiet, och till slut la jag av med fotbollen för att bara hålla på med basket. När jag gick ut skolan och i vida världen spelade jag litegrann med Worcester Wolves i England, jag hade dock ingen licens för utländska spelare så jag var bara med på träningarna.

Fritidssporter som ändå är fys

Löpning började med fotbollslaget och senare även basketen. Sommarfys med basketen samtidigt som det var säsong i fotbollen, och tvärtom. Så löpning har jag alltid sett som komplement till allt annat, tills 2009 när jag kom hem från att ha rest i sydamerika i några månader och jag inte hade något jobb eller plugg, då gav jag mig tusan på att springa 1,5 mil. Det tog 12 veckor, jag följde programmet slaviskt och sen dess har jag sprungit halvt regelbundet, ganska frivilligt.

Skidor har jag alltid haft men aldrig tränat. För några år sedan började jag åka lite mer regelbundet och blev sugen på att förbättra tekniken lite så jag har gått lite teknikkurser och även åkt Vasaloppet och lite seedningslopp.

Löpning och skidor betraktar jag numera som mina två huvudsporter för kondition, och jag älskar att ha det säsongsvis.

Cykel började jag med förra året inför Vätternrundan och som de flesta andra har jag förstås cyklat ända sedan jag var liten. Jag har inte haft någon bil på över fem år så jag cyklar verkligen överallt, det drar ihop i transportcykling på ett år vill jag lova. Bra vardagsmotion!

Så där har vi klassikersporterna, simning har jag alltid älskat men aldrig tränat (sen simskolan) eller tävlat i.

Gym och gruppträning

Styrketräning i gym började jag med på gymnasiet som komplement till idrotterna jag höll på med, sen har jag haft uppehåll och bara sporadiskt gymmat när jag pluggade och inte förrän nu lite mer regelbundet.

Jag har däremot hållit på en hel del med gruppträning, framförallt som deltagare men på senare år även som instruktör. Mina favoriter som jag inte bara provat på utan gått mer eller mindre regelbundet nån period är Bodypump, somamove, bodybalance, yoga, aerobics (waaaay back, när aerobics var det coolaste som fanns), vattengympa, indoor walking och cykel/spinning.

Fritidssporter för skojs skull

Några saker jag aldrig betraktat som sport, motion eller träning. Därmed inte sagt att det inte är en sport, det är det, men för mig är det lek. Det är Kitesurfing och snowboard. Dessa två utför jag alldeles på tok för lite, de står på min eviga bucket list att göra mer av, framförallt kitesurfingen.

IMG_1809

Dag 23 i #uppochhoppaijuni

Om att testa triathlon

 Jag har varit sugen att testa triathlon och igår blev det äntligen dags! Extra kul att ha kompisar med sig och lite nervös var jag allt, mest för löpningen, men det gick fint! Växlingarna gick också helt okej, superbra att testa ett helt lopp och få lära sig hur allt funkar. Otroligt god stämning bland alla, vi passerade växlingen 5ggr var och alla hejade varenda gång man möttes med ett ”bra jobbat” och ”heja på”. 

Det sägs att det var 18 grader i sjön så med våtdräkt var det ju som en sommardag. I övrigt var det grisväder med ösregn och blåst så det kan bara bli bättre. Jag kände hur pannbenet tjocknade och hur jag slappnade av när vädret blev sämre igår eftermiddag. Även om jag efter klassikern svor på att aldrig mer träna i grisväder om jag inte måste så verkar det vara min grej. Hälften är slagna redan av att de inte ens dyker upp, man har något att skylla på om det känns tungt och långsamt, känslan av att ha gjort det blir minst dubbel och det kan bara bli bättre sen.

Längesen jag kände den där genomtrötta känslan i kroppen och att få duscha och kvällsfika och sen hoppa i säng. Bästa som finns!