Tankar om tapas

Jag är hemma igen efter en helg fylld med yoga, god mat och vintersol. Det kommer mer bilder från helgen sen eftersom jag haft som uppdrag att dokumentera den, men jag tänkte få börja med att ventilera lite av mina egna tankar.

Vi har jobbat med en del i yogans filosofi som heter Tapas, och står för självdisciplin. Det är så intressant att reflektera över vad vi gör och vad vi vill göra. Eller kanske snarare tvärtom vad vi vill göra och vad vi faktiskt gör. Så lätt det är att säga ”jag ska börja yoga” eller ”jag ska börja träna” osv. men sen inte göra särskilt mycket åt det. Jag är ganska bra på att sätta stora mål och att hålla dem, lite sämre på de små sakerna. Vanorna, som att jag varje år tänker att jag ska bli snabbare på morgonen så inte all flextid äts upp av morgonkaffe. Eller att jag i ett års tid tänkt att jag vill meditera mer. Jag har absolut mediterat mer men inte så mycket som jag såg framför mig när jag satte målet, så därför känner jag att jag misslyckats. Eller det känns som jag knappt börjat, och så inser jag att det gått ett år.

Handstående är en annan sak jag velat göra länge och jag tränar på det, men långt ifrån tillräckligt. Chins är en annan och äntligen har jag tränat tillräckligt på det. Jag fick mig extra tankeställare kring det här eftersom det var Vasaloppet idag också. Det är nu tre år sen jag själv åkte och nångång vill jag åka det igen men då vill jag göra det bra, och hur jag ska nå dit är högst oklart, jag har inte tillräckligt med tid helt enkelt. Jag gör för mycket på samma gång och när jag sätter mig ner och tänker efter så är jag nöjd med det, men jag gillar också att göra punktinsatser och satsa lite extra på något ett tag, till exempel styrketräning i höstas eller löpning på somrarna. Och skidåkning på vintrarna. Så vi får väl se hur det blir med Vasaloppet nästa år, eller då nästa..

Det har varit en bra helg för att påminna sig om vanor och självdisciplin och att ibland ta i lite hårdare och ibland faktiskt backa och vara nöjd och ta hand om sig själv lite. En helg går fort och vips var jag hemma igen och jag hade tänkt ut och åka skidor i det vackra vädret men jag var så trött att jag valde att lägga mig på kökssoffan och istället låta yogan och alla tankar få ta plats. Jag hade lite grann känslan av att helgen kunde slippa undan mig annars, jag vill baka in den lite mer först.

Jag tog med mig inspiration till att meditera mer, jag klappar mig själv på axeln för att jag redan har kommit långt och tänker pusha mig till att bara göra det också när det känns motigt. Det går dessutom aldrig att bli färdig, vilket är en tröst. Inte tröst som i att jag lika gärna kan börja imorgon men som i att det gör ingenting var jag är idag, jag är där jag är av en anledning.

Allt det har jag hunnit tänka på kökssoffan! Var det begripligt? Sedan gick jag och handlade och lagade middag och nu ska jag ta ett bad med massor med levande ljus och eteriska oljor. Hoppas ni haft en fin helg också!

Om tortilla española 

Igår lagade jag tortilla española,spansk omelette, som bidrag till tapas. Det är vanligt i Spanien och den kan ätas varm, kall, ljummen, till bröd, till frukost, som tapas, som mellis… Matig och enkel att göra, den består bara av ägg, lök, potatis och lite salt och peppar. Ingredienser som oftast finns hemma, är billiga och den är ju både gluten- och mjölkfri dessutom. Gör såhär:

  • Skala 5-6 potatisar och skiva/hacka dem i tunna bitar
  • Hacka lök i tunna bitar eller såsom du föredrar dem
  • Börja med att värma potatisen i olja. Rejält med olja så det nästan täcker potatisen, olivolja är originalet men det går bra med rapsolja också. Efter 3-5 minuter lägg ner löken också. Det ska inte stekas eller friteras utan bara kokas. Låg värme, lock kan vara bra. Värm ungefär fem minuter till.
  • När potatis och lök är mjuka, ta av dem till en bunke, försök att inte få med så mycket olja.
  • Inder tiden vispa 7-9 ägg och salta och peppra lite. Rör ner potatis och lök i äggsmeten. Fyll på med olja i stekpannan och häll ner ägg-potatis-lök-smeten.
  • Stek på låg värme tills i princip hela är fast, den ska släppa i botten (teflonpanna är bra trots all olja!) och ha lite gyllenbrun färg under.
  • Lägg en tallrik på och nu kommer utmaningen, vänd alltihop så omeletten är uppochner på tallriken. Rengör i stekpannan om det kladdat (annars kommer det fastna) och fyll eventuellt på med lite olja och glid ner omeletten från tallriken och ner i stekpannan igen, nu med andra sidan ner alltså. Därför viktigt att den håller ihop ganska bra innan vändningen.
  • Stek andra sidan på låg värme. Ca 5 min på varje sida åtminstone, men håll koll.
  • Klart! Lägg över på fat och låt svalna eller servera direkt. Det här receptet la jag över i en fin pajform som är 25cm i diameter och det räckte till 6 personer.

Den går jättebra spara i kylen också och göra bitar, jag älskar den kall med lite baguette och kaffe till!

Om tapas i Madrid

Vi äter tapas så det står härliga till. Båda middagarna har blivit tapas och det finns såklart bättre och sämre, dyrare och billigare men generellt är det ändå oftast gott. Madrid är mycket bättre på tapas än Barcelona, där kulturen inte alls är lika stor. Bästa ställena som rekommenderas är torget Santa Ana och en gata som heter calle cava baja. Jag har varit kring Santa Ana förut och det är jättemysigt så dit gick vi första kvällen. Igår gick vi till calle cava baja och det var knökfullt med folk så vi vandrade vidare och vidare, fram och tillbaka men till sist bestämde vi oss att vi ville till något av ställena där och knökade in oss bäst det gick. Här är det inget konstigt att stå och dricka öl och äta tapas så det här med bord och vita dukar är inget att ta för givet. Vi fick ett barbord i ett hörn på Esteban, och från och med där var den här resan värd alla steg vi vandrat (35000 bara den dagen!). Massor med gott och vi plockade, delade, drack och pratade precis som det ska vara. 

Om att vara hemma i Barcelona

IMG_9554.JPGJag kände mig hemma så fort jag klev av flygbussen vid plaza espanya. Värmen var helt ofattbar, över 20 grader klockan fem på eftermiddagen och framförallt doften som slog emot mig, doften av själva staden, fick mig att dra ett djupt andetag och andas ut alla gamla bekymmer och känna mig som ny. Ni vet som att det kan lukta speciellt i någons hus, du skulle känna igen t.ex. mormors hus med förbundna ögon i hundra år framöver, så känns det för mig här.IMG_9551.JPGVi gick ut nästan på en gång och såg fotbollen, el clasico, och åt lite tapas till. Strosade vidare längs gatorna runt poble sec och san antoni där Adriana bor nu, fortfarande håller vi oss längs med Av. Parallell men på andra sidan och lite längre upp än var vi bodde tillsammans 2008. IMG_9559.JPGIMG_9561.JPGJag och Adriana

Jag har just sovit en sömn utan dess like och med tidsomställning blev det ju inte sämre och idag blir det bara strosande och carpe diem. Väldigt skönt att inte ha några särskilda planer.

Om uteservering i Barcelona

Taller de tapas
Ikväll har jag träffat en gammal kursare från spanskan jag läst på Umeå universitet för några år sedan. Vi gick både spanska A och B (distans) ihop och nu är hon här igen för C-kursen. Min spanska är ringrostig men det var ändå härligt att få sitta och lyssna på henne och så småningom kom även jag själv igång och pratade. Det bådar gott inför Barcelonaresan i höst, det börjar närma sig! Vi tog en matbit på pub rött och det var så varmt och mycket folk att vi satt ute på terassen! Fantastiska höst.

Uteterassen, spanskasnacket och den stundande resan gjorde mig inspirerad till ett torsdagstips. En restaurang jag och Erika blev väldigt nöjda med sist vi var där, 2012. Vi strosade runt i Barri Gotic och mer eller mindre trillade över ett mysigt litet torg vi aldrig varit på förut (!), slog oss ner och antog det skulle vara dyrt och turistigt men tvärtom var det riktigt gott och prisvärt! Klassiska spanska rätter, fräscht och bra service. Lunchtid hade de som det ofta är i Barcelona trerätters för ca 10 euro, ofta med ett glas öl eller vin till om man vill. Till skillnad från då vi bodde där har restaurangerna förstås hemsidor numera och jag inser att det är en kedja med flera olika Taller de Tapas. Taller betyder ”workshop” (kategori: mindre bra svenskaöversättning) och vi var på St Joseph Oriol som ligger bara ett stenkast in från Ramblan i höjd med teatern/metrostationen Liceu, in i gotiska kvarteren. (karta)

Taller de TapasIMG_1596

Vill man ha genuint, pittoreskt och familjeägt är det här förstås inte det man söker, men vill man däremot ha typisk spansk mat till vettiga priser och inte känna sig snuvad på pris eller service så är det här ett bra alternativ tycker jag. Åtminstone var det så, jag tror bestämt jag ska ta med mig kollegorna i oktober och uppdatera mig!