Om stora vildmannaloppet

20140202-220247.jpg
Jag har åkt mitt första seedningslopp någonsin. Jag har åkt det längsta jag gjort någonsin och dessutom mitt snabbaste någonsin (på 2 mil eller mer i snittfart)
Ändå är det nog tveksamt om jag verkligen seedas av detta, det återstår att se. Men en skön kick för självförtroendet och några raska pinnhål uppåt i antal tränade mil (alldeles för få ännu). Lite bekymmer med bakhalt men det hade de flesta, konstigt väder precis vid nollan och snöblandat duggregn. Omåttligt populärt åka också på grund av den snöfattiga vintern och just därför blev det korta och många varv på Nydala så spåren var sådär för oss som höll på ett tag…. Även lite bekymrad över dåligt glid men misstänker det kan ha med teknik, valla eller skidorna att göra. Måste kolla upp spannet (det ska man tydligen göra varje år! Jag minns inte ens vilket år jag fick dem i julklapp, kanske 2005, har inte kollat spannet sen dess iallafall)
Höll hög fart första 1-2 milen så blev nästan orolig jag inte skulle orka och mycket riktigt orkade jag inte hålla det tempot utan saktade av lite men åkte ändå på med marginal under 4 timmar vilket var som en drömgräns.
Stakning lönade sig inte riktigt så diagonalade mycket så är trött i precis hela kroppen. Men nöjd. Hade krafter kvar att slutspurta faktiskt.
Och har ätit en gel också och det gick bra så nu kan jag det, det ska man tydligen också träna på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s