Om stränder

20121002-171354.jpg

Dagens tema är strand och här kommer en liten kavalkad av mina favoritstränder. Jag kan omöjligt välja en, jag hittar Inte ens någon jag tyckt särskilt illa om, jag gillar alla stränder. Det jag slås av är att det är ganska sällan de är sådär långa med vit sand och klarblått vatten, faktiskt är de ganska ofta med små runda stenar. Fast jag tror att jag egentligen mest gillar sand. En oändlig mängd fler finns, jag har förlorat mig själv en stund bland gamla bilder och minnen och oj vad många fina stränder jag upplevt.

GC-Jordanien 2008016

Saltast strand – döda havet, JordanienLofoten 2007 040

Nordligaste strand – Unstad, Lofoten, Norge (kolla den gulliga vita kyrkan!)
IMG_1827

Favoritstrand i Spanien – Castelldelfels, Barcelona. DSC_4030

Finaste fjällstrand – Tjulträsk, Ammarnäs20140716-203052-73852552.jpg

Vitast strand – Kato Koufonisi, GreklandMorgon foto Santorini

Finast soluppgång – Santorini, Grekland

Om charter

Lindos

Charter, ett låneord som innebär paketresa. Egentligen innebär ”charter” att ett fortskaffningsmedel, vanligen flygplan, hyrs för en organiserad resa, till skillnad från att platser köps i linjetrafik och själva ordet charter kommer via engelska från latin chartula, ’litet papper, kontrakt’.

Första svenska charterresan i den här bemärkelsen gick mellan Stockholm och Palma på Mallorca 1955 och sedan dess har vi svenskar, och många andra europeiska länder, fortsatt resa på det viset. Ändå känns det på senare tid som att det blivit lite inne att tycka att charter är att inte resa på riktigt. Att det ska bokas, fixas, kombineras och hyras själv och upplevas allt autentiskt. Lite som att det var coolt att inte gilla dansband på högstadiet. Och lite hipster att ”mina barn ska aldrig behöva uppleva charter”.

Jag tycker det finns både för- och nackdelar. Jag har varit på charterresa fem gånger i mitt liv. Två på Mallorca, två på Rhodos och en på Cypern.

Jag har bokat många resor själv och rest runt, hyrt bil, passat tåg, hyrt hus, bokat hostel och hotell från natt till natt och visst, man upplever massor som man inte ser på en solig strand. Men jag tycker samtidigt att det är så fantastiskt smidigt då känns en klassisk chartervecka som att all tänkbar service ingår (kategori: kom ihåg betala extra så du inte svälter på planet). Bor man inte så särskilt jättenära Arlanda är det också en extra biljett, och ofta natt, på Arlanda för att ta sig iväg och då blir det plötsligt ovärderligt att kunna flyga från Umeå, Luleå, Skellefteå eller någon annan mindre flygplats. Sen norwegian kom har fler reguljärflyglinjer öppnats från mindre flygplatser men generellt är det alltid mellanlandning ändå. Så när de förlänger startbanor och vi Umebor på några timmar kan ta oss direkt till soliga stränder tycker jag är fantastiskt kul. Det kan faktiskt vara det avgörande för att man ska ha råd och tid att åka med hela familjen någonstans.

Numera finns det ju också alla möjliga typer av paketresor, träningsresor, vinresor, bussresor och annat men oftast menas väl ändå sol & bad-semester där ingen behöver tänka på nånting när man säger charter. Och att bara släppa vardagen och läsa en pocket på en strand och faktiskt inte bry sig om nånting, det är avkoppling.

Fördelar

  • Slipper (ibland) extraresan till/från Stockholm
  •  Slipper ordna flygtransport
  • Finns alltid någon att fråga
  • Oftast kanonbra service med saker som barnmat, allergimat m.m.
  • Ingen behöver anstränga sig på plats
  • Lite förberedelser
  • Ofta generösa bagagevikter

Nackdelar

  • Blir ofta dyrare än att jaga billigast möjliga
  • Svårt att kombinera ibland om man bor i olika städer
  • Styrda avresetider
  • Ofta konstiga avresetider
  • Om det inte är från rätt ort passar sällan anslutningsbiljetter
  • Ofta ganska isolerade hotell och turistigt

Om svenska resebloggar septemberdrömmar

septemberutmaning svr

Vi har en utmaning för resebloggare, och alla andra som vill, under tre veckor i september kör vi ett race med resminnen och resdrömmar. Följ och var med under hashtaggen #svenskaresebloggarseptemberdrömmar (behöver bara skrivas en gång sen brukar mobilen minnas). Var med i bloggform och/eller på instagram, jag kommer skriva på bloggen och på instagram, målet är varje dag. För att få igång skrivlustan på just reseinlägg. Innan dessa tre veckor är slut är jag på resande fot igen så det blir en bra uppladdning!

Om resfredag och en vinnare

poble secPoble Sec, okt 2014

Igår blev det inget torsdagsinlägg på resetema, när endorfinerna efter träningen till slut ebbat ut var jag trött som en säl och somnade som en stock. Så därför kan jag istället tipsa om Resfredag som är en renodlad reseblogg och hon lägger ut sina reseberättelser på fredagar! Alltså idag.

Men ni vill förstås veta vem som vann tävlingen? Svaret på frågan var förstås massor med saker, jag gjorde allt som gick att göra i Barcelona våren 2008 (även om huvudsyftet var att plugga) men priset går till roligaste minnet kom Miss Sixten ihåg:

”Du hade uppdraget att gifta dig med Torres eller iaf att lära sig hans språk under din väntan på det….”

Det är korrekt! Och det kommer från ett gammalt inlägg från den tiden, well spotted Miss Sixten och grattis till reseguiden! Hoppas du och sambon får mycket glädje av den när ni ska dit.

Trevlig fredag på er!

Om telefon och surf på resa

Mobil på resa

 

Vagabond publicerade en lista på var vi surfar mest på semestern. I samma veva kom deras krönikör ut som ”uppdateringsmissbrukare” i en träffande krönika. Jag har också varit med på resan från kontantkort till iphone. I Grekland i somras så var jag faktiskt själv förvånad hur nästan varenda litet café, strandbar och hotell hade gratis wifi.

En kort summering av min karriär till uppdateringsjunkie.

1998 – cypern med fotbollslaget. Vi köpte ett kontantkort och delade på minutrarna och ringde hem från en telefonkiosk en gång på hela veckan.

2003 – England, jag bodde och jobbade där. Minns inte om jag hade en mobiltelefon men det hade jag förmodligen. Jag fick skrivna brev från kompisar hemma och jag hade ett bibliotekskort där det fanns en dator. Ibland gick jag dit och uppdaterade lunarstorm och skrev mejl hem.

2005 – Tågluff. Jag skrev resedagbok. Inget minne av att ha ringt hem men sms MedAllTextSkrivenIhopSåAttDetFickPlatsSåMktSomMöjligtPå140Tecken.

2008 – Pluggade i Barcelona. Fick ärva pappas gamla bärbara dator och tog med mig. Startade en blogg och skaffade skype. Med en lur till. Fortsatte på praktik i Jordanien, det fanns en dator på hotellet och jag bloggade några inlägg och ringde hem tror (hoppas) jag. Som ni ser på bilden så hade jag iallafall en mobiltelefon, jag minns den än, den var röd metallic och hade lock man vek upp.

2009 – Reste ensam runt i Sydamerika i tre månader, ringde hem från kontantautomat när jag kommit fram, minns det än idag. Det fanns internetcaféer och vi hade faktiskt en dator där jag bodde så jag bloggade en del. Ringde hem två gånger till, den ena när jag bränt ansiktet så jag trodde jag aldrig mer skulle bli mig lik och den sista gången från Cabarete, bara för skojs skull eftersom en kompis där hade bärbar dator med inbyggd skype och kamera!

2011 – Fick min första smartphone via jobbet. Bloggar regelbundet och skaffar twitter.

2012 – Ungefär nu brakar det loss och instagram slår igenom, jag är så van med min iPhone att den är med överallt. Jag fotar med den och min kamera jag sparat ihop till inför resan 2009 ligger i en låda.

2014 – Åker på bloggresor, båtluffar och uppdaterar löpande instagram, bloggar, facebook och twitter. Sms, whatsapp, mejl och jag kan ringa hem gratis genom en app. Har alla biljetter i mobilen, bokar hotell dag för dag via mobilen och paddan, vi har varsin med oss.

Den här utvecklingen alltså. Hur ska den sluta? Jag hoppas iallafall att den inte slutar med att vi slutar uppleva resorna. Det är fantastiskt hur enkelt och smidigt det är att hålla kontakt och rapportera från resor numera, men det gäller att bromsa lite. Berätta om den kan jag ju faktiskt göra sedan. Dela stunden med de som är där istället för att dela allt med alla därhemma direkt.