Jag hade egentligen tänkt åka till Hemavan i helgen och testa ett tält och springa Drottningleden, men efter massor med bortresta helger, halvdålig väderprognos, långt att köra och varken sällskap till mig eller kattvakt så stannade jag hemma. Har bokat två stiglöpningsdejter i stället, och ska testa tältet ikväll hemma på gården hos mamma och pappa. Drömmer mig bort i lite bilder istället!
Igårkväll när jag skulle springa åkte jag till Gammliaskogen, har längtat efter skog och elljusspår men det har bara blivit strandpromenaden. Den är så nära till hands och sagolikt vacker en sommarkväll men jag gillar att varva med backar.
Så döm om min förvåning när jag lufsar upp för den branta påfartsbacken och kommer upp och möts av en affär! En pop up-store, Salming som inte har någon butik i stan som var på turné.
Jag är ett stort fan av att få testspringa dojor i riktig miljö och fick prova det i alperna också, då med Salomon. Sedan ungefär dess har jag blivit betydligt mer skonörd och har också provat mer. Förr varvade jag asics och ibland Nike, ett par nya vartannat år ungefär och hade samma till allt. Vilket såklart funkar utmärkt! Men om man gillar skor, gillar olika terräng och ens fötter tenderar få skavanker då är det bra byta lite. Det jag också lärde mig i alperna på löparveckan var att även löpare kan matcha kläder och skor. Det har jag aldrig tänkt på för det är ju asics som bestämmer färgen på årets sko liksom, och jag har ibland köpt något plagg som matchar det året men då kan en ju ge sig tusan på att de inte matchar nästa säsong. En alternativ lösning till detta är ju förstås mycket kläder också.
Nåväl, tillbaka till igår och Salming testrun. Jag bytte in mina inov8 som jag har som mockasiner på mjukt elljusspår mot ett par Salming elements.
Jag flyttade i mina sulor, lätt byta ut, och drog iväg (först jag fick fylla i mina kontaktuppgifter så jag inte skulle dra iväg för gott, han visste uppenbarligen inte hur mycket jag älskar mina egna skor) Kände direkt att de satt skönt ovh jag fick ett bra löpsteg, jag ”kom upp” insteget. Jag sprang vad som tydligen kallas ”almenäsintervaller”, 10x1min och det var riktigt härligt att dundra på med bra grepp. Jag sprang 3,1km-rundan med avstick på stigar både för själens skull och för att testa skorna. Så, en liten utvärdering:
Hur kan det växla så fort mellan sommarkänslor och bister kallvår? Det är som att det fortfarande är aprilväder här i Umeå. Knopparna har slagit ut och det grönskar vackert, men igår haglade det på eftermiddagen! Sen sprack det upp och blev en ljuvlig vårkväll och imorse var det kallt igen (alltså mössa och vantar-kallt) och precis när jag skulle cykla till jobbet började det regna. Så det gäller att njuta av de kvällar som är fina!
Ikväll har jag haft sista bodypumpen för den här terminen, det börjar bli färre och färre inne på iksu och jag förstår alla som hellre väljer att vara ute. Just idag var det dock skönare att träna inne än de som körde burpees och situps i regnet på gräsmattan utanför IKSU.
Det är skönt med sommaruppehåll och vi får se hur det blir till hösten med just bodypumpen, jag ska inte ha något fast pass iallafall är tanken. Nu ser jag fram emot att förkylningen har släppt så jag får fortsätta springa på kvällarna, jag har införskaffat mig nya löpardojor också som jag längtar efter att prova – Saucony Kinvara, haussad till tusen i recensioner i tidningar och över internet. Har även beställt ett par Nike Vomero men de är mer för promenixer tänkte jag (det var som om nån drog ur en plugg på sko-shopping-fronten i Madrid, sex par skor på två veckor…!) Och så en bok om löpning. Och tre chicklits av Jojo Moyes. Jag är redo för semester redan!
Godmorgon! Innan jag drar till jobbet tänkte jag få berätta en grej. Om mitt sommarprojekt. Igår över en god söndagslunch la vi sista handen vid planeringen och ni kan aldrig tro vad roligt! Jag har fått förfrågan att hjälpa till och ordna en sommarresa för Systrar i Bergen till svenska fjäll. (ursäkta men jag måste bara: TJOHOOOOOOOOO). För alla som vill prova på, är nyfikna, kanske inte har ett givet fjällresegäng att sällskapa med och som är sugna på äventyr i bergen. Det blir löpning, mountainbike, förhoppningsvis heli-trail om vädret tillåter, yoga, bastu, god mat, vandring och både umgänge och egentid, vad var och en vill. Jag ser jättemycket fram emot det för jag tycker sånna här resor behövs, jag har rest så mycket själv och det är fantastiskt kul och jag har alltid träffat folk när jag velat ha sällskap men det är en tröskel som jag vet är hög för många. Blev faktiskt intervjuad om just det av Womens Health under vandringen på höga kusten, hur gör en för att komma över tröskeln? Vad ska jag ha på mig? Kommer jag behöva ringa fjällräddningen? Tänk om jag inte hittar? Inte kan väl jag/vi? Äsch, jag väntar tills kanske nån frågar…. vilket år som helst…
Så, mer info finns på Systrar i Bergen – sommarresor 2016. Såklart går det bra ställa frågor i kommentarerna här eller på facebook eller någon annanstans men det går också bra att skriva direkt till resa@systraribergen.se
Vi är anmälda till blodomloppet på jobbet och jag börjar genast lägga upp planer. De är som vanligt helt orealistiska och nu tänker jag backa lite, tänka efter vad jag lärt mig och sätta ett bra mål. Jag gjorde ett test om vilken typ av löpare jag är och kontentan är väl att sånna som jag borde sluta sätta mål hela tiden, men det är samtidigt de jag drivs av. På blodomloppets hemsida finns fyra programblodomloppets hemsida finns fyra program och det står ingenting om vad en bör ha för utgångsläge för att klara dem, så de är nog helt okej men borde inte utge sig i titeln för att lova någon viss tid. Jag öppnade direkt den som var milen under 50 minuter på 6 veckor och tänkte att det vill ju jag. Tills jag en sekund senare tänkte att det har jag ju velat i flera år, oddsen att lyckas på sex veckor med tre pass i veckan är – konstpaus – obefintlig. Det gäller att välja rätt program och sätta rätt mål, annars blir det bara pannkaka. Lyssnade på en bra podd om motivation och mål och där listades fyra typer av mål:
Jag håller med podpratarna om att det sistnämnda är kanske det minst (hur uttryckte de sig diplomatiskt?) kloka målen, det skapar inte långsiktig hållbar grund för träningsmotivation. Prestation är jag expert på men jag misslyckas alltid med dem för jag följer inte planen (eller sätter för höga mål i relation till planen antagligen).
Jag har på senaste tiden gillat genomförandebaserade mål och inom skidåkning så blir det ganska naturligt så. Det ska mest samlas mil. Till framförallt genomförandebaserade mål är min statistik jag för i funbeat till stor hjälp att sätta nya mål. Persen på milen (prestationsbaserat) är ju lätt att komma ihåg, men det är ju bara en siffra egentligen och säger ingenting om hur jag borde lägga upp den här säsongen. Så jag har gjort hemläxan och kollat av funbeat och förra året så såg löpningen ut såhär:
Det är så lite så det är pyttelite på över ett halvår. Det är knappt en gång i veckan och jag tror jag sprang milen tre gånger. Alltså de flesta pass var ganska korta eller jättekorta. Det bästa är att jag sprang i oktober senast, det bådar gott inför att starta tidigt. Och genomförandemålet blir då för året att klå detta. Det borde vara ett ganska lätt mål, men till saken hör att jag förra året löpte enbart på känsla i kroppen för att undvika få ont någonstans som jag så ofta fått tidigare. Det lyckades och jag var nöjd efter varje pass (känslobaserat). Men när jag ändå håller på så vill jag ha ett prestationsbaserat också och i avdelningen konsekvensbaserat finns ju ett riktigt bra mål och det är ju hålla sig skadefri, precis som var mitt mål förra säsongen.
Så mina mål för löpningen 2016 är:
När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen.
Dåså, då är det bara att snöra på sig skorna. Typiskt att jag glömde dem i stugan…
Johanna Westberg 