hemavan – Sida 4 – Johanna Westberg

Om kungsledenrännet

mars 9, 2014januari 22, 2017Johanna W

Är fortfarande lite i en drömvärld efter vasaloppshelgen. Vilken fantastisk upplevelse och vilket otroligt arrangemang! Så många människor som hjälper till och gör det så bra. Jag börjar redan längta till årets lopp hemmavid som jag själv brukar vara funktionär på. Vi är ett gäng som varit tre-fyra år på samma kontroll nu och vi har hunnit lära oss en hel del, sett både brutna skidor, stavar och ben, och oändligt många glada leenden. Oftast är det riktigt fint väder, vårvinter i fjällen, men ett år hade vi oväder som gjorde så att fjällräddningen bröt loppet. Det har blivit en stående tradition och en självklarhet att hjälpa till. Nu efter vasan vet jag även som åkare hur viktigt det är.

Det är så mysigt att stiga upp jättetidigt och köra eller åka skoter upp de fem milen från Ammarnäs till syterskalstugan och börja göra iordning. Vi har alltid gott om tid att fika innan det är dags ordna allt på kontrollen. Det tar sin tid att hämta vatten i bäcken, värma och blanda det till lagom sportdryck, bära ut bord, sätta ut fållan, läsa på startlistan, stryka ur de som inte kommer till start, lägga till nytillkomna, testa förbindelsen ner till byn. Och dricka lite mer kaffe och börja vänta.

Vi har utvecklat kontrollen för varje år, både förbättringar av hur vi kontrollför och meddelar passerade åkare ner till målgången där de håller koll på hela tävlingen och även hur vi leder åkarna för att så tydligt som möjligt minimera riskerna för felkörning och lätt stänga ute alla skotrar men också så att farten och sträckningen anpassas för att så få som möjligt ska ramla och skada sig ner för sjulsolsaxeln. Vi har sett en del…. Vi har extrastavar och sjukvårdspersonal om det behövs och de flesta tar det riktigt lugnt. Det är det värt.
Jag och banchefen är ett bra team.

Jag är lovad dispens något år om jag vill åka, men än så länge är antalet mil på skejtskidor mindre totalt än loppets sträcka så jag får nog träna lite… Ca 50 mil skejt sägs vara minimum för att få en ”behaglig resa”. Kan dock bara inte låta bli att fantisera när jag ser bilderna från de åren som vädret varit kanon. När åkarna passerar syterkontrollen har de gjort det värsta också, är nästan halvvägs in i loppet och har mestadels utför kvar. Fem mil på bara vilja känns numera inte alls omöjligt.

Årets lopp går av stapeln den 12 april, mer info hittas här

Om juli

december 19, 2013Johanna W

Det var den skönaste semestern att gå på sedan jag började jobba. Och den första helt utan någon resa. Den resa jag gjorde var hemåt och trots en härlig månad finns det ingenting som kan jämföra sig med upplevelsen och minnena av när jag och Layla gick helt själva från Hemavan till Ammarnäs.

Någon längre reseberättelse kom jag mig aldrig för men en sammanfattning och några fler bilder finns här

Om trötta fötter

juli 20, 2013Johanna W

Vi kom tillbaka igår, jag och min trogne följeslagare på fjällvandringen. 8 mil trötta fötter och tassar senare så känns det helt overkligt att vi har varit ute i sex dagar. Först kändes tiden oändlig, sedan kom lunken, sedan ville vi inte gå hem. Jag måste dock erkänna att det var skönt basta i lugn och ro (har bastat i två av fjällstugorna men på nålar för att någon fler hund skulle komma in i stugan till nån som var själv och skrämma en som inte tycker det är så kul att bli lämnad själv på okänd terräng), sova i sängkläder och vakna och höra regnet mot plåttaket och veta att vi inte behöver gå ut.

Jag hade funderat på att springa fjällmarschen idag, dålig tajming men har gått och fantiserat om hur härligt det vore att få springa av sig lite utan packning på ryggen och hund runt midjan. Satte upp två villkor: Jag springer om det är fint väder (vilket var prognosen) och jag är pigg i benen. Så är icket fallet. Varken eller.

Trötta fötter ska vilas och luftas

Bilder har jag tagit, många. En del kunde blivit bättre med en bättre kamera, andra utan någon som instiktivt vill skrämma fåglarna och vilken sekund som helst kan rycka undan hela fotografen med kopplet, men det får bli en annan gång. En reseskildring, modell berättelse, har börjat ta form i mitt huvud medan fötterna lunkat på så jag tänker se om den går att omsätta i skrift nu när jag äntligen vaknat tidigt (läs: fjällstugetid) och sitter med regnets smattrande och nybryggt kaffe, fylld av tankar men ett lugn i kroppen som jag längtat och sökt efter.

Strand Tärnasjön

Hitta hunden

Den mest magiska toppen i Ammarfjällen, Sulåive. Och idylliska renar.

Lite tips om packning och att gå med hund tänkte jag lägga upp så småningom, om inte annat för min egen skull för detta är inte sista gången. Vi fick mersmak. Och bästa kompisen Nova var ju inte med, vi måste visa henne alla bra bäckar att dricka i, bästa buskarna att nosa efter fåglar, hur man går över en hängbro när det blåser, hur man ligger fint på en hundfilt i stugorna och bjuda på köttbullar i gräddsås sista kvällen.