Om sena ljusa kvällar 

Jag kommer aldrig isäng såhärårs. Sist jag kollade på klockan var den åtta och nu två minuter senare är den tio. Och den känns som senast sju. Hopplöst men underbart!

Jag viker tvätt, lyssnar på sommar i P1, planerar packlistor inför semestern och drömmer mig tillbaka till ännu ljusare sommarnätter. Tänk att det fick vara klart väder på midsommarafton!

Det här min favoritfjälltopp att titta på för den är så mäktig. Sulåive, hög och brant. När jag var liten berättades historier om hur någon ramlat ner där, och att vi aldrig nånsin fick gå dit. Kanske är det därför jag fascineras så av den. Bilden är tagen från Biergenas, helikopterplattan. Biergenas är en annan favoritfjälltopp men på ett annat sätt, inte alls lika hög men tvärtom jämfört med Sulåive är den extremt lättillgänglig. Det går köra med bil ända upp till trädgränsen och sen är det bara att traska rakt ut på kalfjället. Med skoter lika lätt, så därför känns den som hemma. Och utsikten är extremt bra. Jag törs nog säga att det är maximal utsikt för minimal insats (även om mödan att ta sig till en utsiktsplats ibland är det som gör utsikten än mer beundransvärd) på åtminstone flera mils radie kring Ammarnäs, kanske mycket mer. 

Hur kom jag in på den här fjällfaktan? Jag som skulle vika tvätt… Ibland är det roligare att drömma om fjäll.

Om trötta fötter

Vi kom tillbaka igår, jag och min trogne följeslagare på fjällvandringen. 8 mil trötta fötter och tassar senare så känns det helt overkligt att vi har varit ute i sex dagar. Först kändes tiden oändlig, sedan kom lunken, sedan ville vi inte gå hem. Jag måste dock erkänna att det var skönt basta i lugn och ro (har bastat i två av fjällstugorna men på nålar för att någon fler hund skulle komma in i stugan till nån som var själv och skrämma en som inte tycker det är så kul att bli lämnad själv på okänd terräng), sova i sängkläder och vakna och höra regnet mot plåttaket och veta att vi inte behöver gå ut.

Jag hade funderat på att springa fjällmarschen idag, dålig tajming men har gått och fantiserat om hur härligt det vore att få springa av sig lite utan packning på ryggen och hund runt midjan. Satte upp två villkor: Jag springer om det är fint väder (vilket var prognosen) och jag är pigg i benen. Så är icket fallet. Varken eller.

Trötta fötter ska vilas och luftas

Bilder har jag tagit, många. En del kunde blivit bättre med en bättre kamera, andra utan någon som instiktivt vill skrämma fåglarna och vilken sekund som helst kan rycka undan hela fotografen med kopplet, men det får bli en annan gång. En reseskildring, modell berättelse, har börjat ta form i mitt huvud medan fötterna lunkat på så jag tänker se om den går att omsätta i skrift nu när jag äntligen vaknat tidigt (läs: fjällstugetid) och sitter med regnets smattrande och nybryggt kaffe, fylld av tankar men ett lugn i kroppen som jag längtat och sökt efter.

Strand Tärnasjön

Hitta hunden

Den mest magiska toppen i Ammarfjällen, Sulåive. Och idylliska renar.

Lite tips om packning och att gå med hund tänkte jag lägga upp så småningom, om inte annat för min egen skull för detta är inte sista gången. Vi fick mersmak. Och bästa kompisen Nova var ju inte med, vi måste visa henne alla bra bäckar att dricka i, bästa buskarna att nosa efter fåglar, hur man går över en hängbro när det blåser, hur man ligger fint på en hundfilt i stugorna och bjuda på köttbullar i gräddsås sista kvällen.

Portionsförpackningar är inte helt tokigt att släpa!

En av alla hängbroar över tärnasjöns delta