Idag blev det en liten löptur på fjället! Oj vad jag älskar att springa så, det är nästan så att jag önskar att säsongen kunde vara lite längre även om det också pirrar till i magen vid synen av de snöklädda topparna. Lite sämre väder än igår men sen sprack det upp mot eftermiddagen så vi fick fantastiskt vacker tur längs med blå vägen hem. Ännu en fjällhelg på kontot och jag är utvilad, laddad och behöver tvätta håret. Allt är som vanligt med andra ord.
Idag har jag testat cykla mountainbike, MTB, för första gången. Vi körde Drottningleden som är ca 9km och den var precis lagom för mig som start. I början alldeles för brant men väl på fjället var det så värt det. Vilka vyer! Tur med vädret hade vi också. Inga vurpor, bara adrenalinkick och nu en massiv trötthet i kropp och knopp. Det är precis som att springa i skogen, man måste koncentrera sig jättemycket för att hålla fokus annars står man på öronen. Vi hade galet bra cyklar från Hemavan cykel & fiskecenter så det var bara att trampa och rulla. Stötdämpningen är fantastisk, jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara lättare och kännas mindre att cykla rakt över en sten än att köra runt den!
En härlig premiärtur, det här vill jag göra fler gånger. Just ikväll vill jag dock göra precis ingenting.
Så var det dags för en helg i fjällen igen, inte Ammarnäs den här gången utan Hemavan. Fantastiskt mäktigt att köra in i byn, höga fjäll i gula färger och snö på topparna! Inte snön som legat hela sommaren utan ny, pudrig. I helgen blir det slappande, löpning, vandring, rehab och fjälluft. Just nu en enorm pepp på framtida träning och andra utmaningar och äventyr!
Trevlig helg!
Helt magiskt och makalöst så slog vädret om enligt prognoserna och det blev en kanondag på fjället. Vindstilla, inget snöfall, hyfsade spår enligt åkarna, sol stora delar av dagen och tidigt på morgonen nån enstaka minusgrad och sedan plus.
Vi skulle starta kl 05.30 som vanligt men det började något dramatiskt – macken fungerade inte. Jag hade som tur var tankat kvällen innan men inte resten av gänget. Hem och leta dunkar med slattar och som tur var skrapade vi ihop tillräckligt för att våga chansa. Eftersom vi inte skulle ställa ut skyltarna längs banan i år så var vi framme prick åtta som vanligt iallafall så ingen fara, i Syterstugan möttes vi av den erfarna stugvärden som brukar vara där varje år som redan hade värmt vattnet till sportdrycken. Vilken omtänksam tankeläsare! (Man måste ju hämta vattnet utomhus och sen värma i flera olika grytor på gasolspis och det behövs ungefär en 50L till alla åkarna så det är liksom inte som att plugga i en vattenkokare och sen fundera på annat)
De sista av de som varit insnöade i stugan tre nätter hade gett sig av på morgonen. En som varit kvar tisdag-torsdag visade det sig åkte loppet!
När starten gick kl. 9.30 var vi som vanligt redo och kunde i år njuta av solen och lite kokkaffe i väntan på de första åkarna. Vi har varit med så länge nu och vårt anteckningsblock likaså, att vi vet ganska väl när åkarna kommer. Mycket riktigt, precis som förra året så strax innan kl. 11 svischade Rosvall & co. nerför backen.
Inga allvarliga skador utför sjul-ols axeln i år men en trasig skida (som lagades med silvertejp och fortsatte!), en trasig pjäxa, några vurpor, stavbrott och kramp var allt.
Ungefär till kl. 13.30 hade vi åkare hos oss och sedan var det dags för utfodring av oss själva, allt vi tar med tar alltid slut även om åkarna egentligen bara får sportdryck och vatten vid de första kontrollerna så skämmer vi bort dem som vill ha med bullar, aprlsin, choklad, torrkött och annat. Allt går ner.
I år bjöd även STF genom stugvärdarna på tårta för att Kungsleden mellan Ammarnäs och Hemavan firar 30år i år!
Andra funktionärer hade skjutsat hem de åkare som brutit vid vår kontroll men vi plockade upp några nya på väg tillbaka. Fortfarande inga akuta skador och i år hade vi en otroligt rutinerad läkare med bland funktionärerna som patrullerade med skoter längs loppet.
Tillbaka i byn kl. 17.30 och i år var målgången vid Ammarnäsgården. Lite fler duschar och en färre vägövergångar för åkarna (men tyvärr ingen mördarbacke på slutet), har inte hört något annat än att det verkat funka bra. Hem och byta om och sedan tillbaka till Ammarnäsgården för välförtjänt middag och se om man känner igen nån av åkarna utan skidkläder och nummerlapp och som vanligt blev det inte någon sen kväll.
Kusin & co. lag 17 åkte bra och kom i mål innan vi var tillbaka. Resultatlistan Kungsledenrännet 2015 finns HÄR
Att starta före dagen gryr för att köra skoter fem mil rakt in i fjällen. Det gör jag så gärna.
Jag hjälper till som funktionär på Kungsledenrännet, i år var det fjärde gången så det börjar verkligen bli en tradition. Visserligen säger jag varje år åkarna passerat att nästa gång ska jag åka själv, men än sålänge har jag nöjt mig med skoter. Det är inget lätt lopp och jag har alldeles för få skejtmil i benen.
Vi startade i vackert väder på morgonen igår men innan vi var i syterstugan var det rätt snöblindt. Lätt snöfall, lite vind och kring nollan.
Vi gjorde iordning kontrollen ivrigt påhejade av ett gäng hundspann.
Loppet flöt bra och ingen skadade sig utför backen ner mot oss, inte ens en enda stav gick av. Den backen brukar vara förrädisk. 
Det tar fram emot strax efter klockan ett innan alla lag, i år 64 startande (varav två bröt, vilket är lite jämfört med andra år), passerat oss och vi kan
plocka ihop och följa efter ner mot de övriga kontrollerna. Mycket hundspann längs Kungsleden och glada åkare som hade lite tungt före.
Målgång vid värdshuset och sen mat där innan det som vanligt blev en ganska tidig kväll.
Kusin Lars med Patrik Grundström går i mål
Johanna Westberg 