Helt magiskt och makalöst så slog vädret om enligt prognoserna och det blev en kanondag på fjället. Vindstilla, inget snöfall, hyfsade spår enligt åkarna, sol stora delar av dagen och tidigt på morgonen nån enstaka minusgrad och sedan plus.
Vi skulle starta kl 05.30 som vanligt men det började något dramatiskt – macken fungerade inte. Jag hade som tur var tankat kvällen innan men inte resten av gänget. Hem och leta dunkar med slattar och som tur var skrapade vi ihop tillräckligt för att våga chansa. Eftersom vi inte skulle ställa ut skyltarna längs banan i år så var vi framme prick åtta som vanligt iallafall så ingen fara, i Syterstugan möttes vi av den erfarna stugvärden som brukar vara där varje år som redan hade värmt vattnet till sportdrycken. Vilken omtänksam tankeläsare! (Man måste ju hämta vattnet utomhus och sen värma i flera olika grytor på gasolspis och det behövs ungefär en 50L till alla åkarna så det är liksom inte som att plugga i en vattenkokare och sen fundera på annat)
De sista av de som varit insnöade i stugan tre nätter hade gett sig av på morgonen. En som varit kvar tisdag-torsdag visade det sig åkte loppet!
När starten gick kl. 9.30 var vi som vanligt redo och kunde i år njuta av solen och lite kokkaffe i väntan på de första åkarna. Vi har varit med så länge nu och vårt anteckningsblock likaså, att vi vet ganska väl när åkarna kommer. Mycket riktigt, precis som förra året så strax innan kl. 11 svischade Rosvall & co. nerför backen.
Inga allvarliga skador utför sjul-ols axeln i år men en trasig skida (som lagades med silvertejp och fortsatte!), en trasig pjäxa, några vurpor, stavbrott och kramp var allt.
Ungefär till kl. 13.30 hade vi åkare hos oss och sedan var det dags för utfodring av oss själva, allt vi tar med tar alltid slut även om åkarna egentligen bara får sportdryck och vatten vid de första kontrollerna så skämmer vi bort dem som vill ha med bullar, aprlsin, choklad, torrkött och annat. Allt går ner.
I år bjöd även STF genom stugvärdarna på tårta för att Kungsleden mellan Ammarnäs och Hemavan firar 30år i år!
Andra funktionärer hade skjutsat hem de åkare som brutit vid vår kontroll men vi plockade upp några nya på väg tillbaka. Fortfarande inga akuta skador och i år hade vi en otroligt rutinerad läkare med bland funktionärerna som patrullerade med skoter längs loppet.
Tillbaka i byn kl. 17.30 och i år var målgången vid Ammarnäsgården. Lite fler duschar och en färre vägövergångar för åkarna (men tyvärr ingen mördarbacke på slutet), har inte hört något annat än att det verkat funka bra. Hem och byta om och sedan tillbaka till Ammarnäsgården för välförtjänt middag och se om man känner igen nån av åkarna utan skidkläder och nummerlapp och som vanligt blev det inte någon sen kväll.
Kusin & co. lag 17 åkte bra och kom i mål innan vi var tillbaka. Resultatlistan Kungsledenrännet 2015 finns HÄR
Det börjar närma sig nya resor, både privata semestrar och bloggresor så därför tänkte jag runda av och summera inläggen från Marocko. Jag åkte med 
Den är otroligt välplanerad, uppbyggd med gångar runt en damm. Jag är tyvärr ingen botaniker men jag kan säga att den består av mycket kaktusar. 
Det fanns väldigt mycket fint hantverk i Marocko. Många ställen längs vägarna som säljer och vi stannade till vid flera kooperativ och fick se hur de bodde och arbetade. 
Kvinnor som knöt mattor, under bra förhållanden var de noga med att påpeka, och en hel by som tillverkade keramik och hade sina bostäder under marknivå för att hålla dem svala.
Väldigt kul att få se, men inte lätt alla gånger att köpa med sig något. Allt ser så fint ut på plats men passar inte alls lika bra hemma. Det räcker med en vecka innan jag känner mig livsstilsförändrad och mina inte ens från början trendvana ögon totalt anpassat sig till lokala intryck. Jag tycker dock det är väldigt trevligt att få med mig något hem, och att i hemmet är lite av en uppackad resväska på två rum och kök. Jag valde därför två svartvita fat, ett i present och ett till mig själv.
Johanna Westberg 
