Vilken dag! Ligger i tältet och äter bilar och dricker te och det är 3G-täckning så jag bara måste ju blogga bara för att det går. Kebnekaise fjällstation är lite lyxigare än de jag är van vid och nog är det allt bra med täckning när det är så otroligt många vandrade.
Men för att börja från början så är jag på väg mot Norge med mina kusiner. Eftersom det är så lång körning ville vi passa på att försöka göra någon liten tur i de nordligaste trakterna av Kungsleden när vi ändå passerade. Vi hade av logistikskäl egentligen bara en dag på oss och när någon kläckte kebne som förslag lät det först både stressigt och osannolikt att vädret skulle vara bra just den dagen. Men det var det.
Vi hade span på prognosen och höll tummarna och det lyckades.
Igår körde vi till Nikkaloukta och traskade, och några av oss tog båttaxi en halvmil över Laudajaure, till kebnekaise fjällstation och lite till. Vi har tält med oss så vi slog läger och gick i säng. Mitt tält lutade för mycket så jag sov ganska kasst så ikväll har jag fått flytta det några tiotal meter, är så himla enkelt ta upp och ner!
Så imorse knatade vi iväg och riktlinjen är 10-14 timmar till och från toppen. Vi har haft soligt väder hela dagen så det riktigt hettar i ansiktet ikväll, tur jag härdat det i Italien och hade solskyddskräm imorse. Vandringen var ganska krävande och betydligt stenigare än jag kunnat ana, men en sån här dag klarar i stort sett alla som vill att ta sig till toppen. Det är rejäla stigningar och även neråt i den så kallade Kaffedalen som låter som något ur en Astrid Lindgren-saga men i själva verket inte är något annat än en helt brutal sänka precis när en tagit en massa höjdmeter och tror det börjar närma sig toppstigning.
Väl på toppen var förstås allt mödan värt. Utsikten var fenomenal och toppen betydligt skarpare än jag trott så det gällde att stå still faktiskt. Ner gick allt i en jädra fart och vi åkte på arslet nerför snöfläckarna och totalt tog det 10 timmar och 20 minuter för oss inklusive pauser. Nu kommer jag sova gott i tältet!
Campingtält för 3 personer, väger 6 kg och inte superenkelt sätta upp själv. 
Layla var förstås med och testade även om hon faktiskt spenderade största delen av natten utanför tältet. När vi vaknade var det sådär varmt som det bara kan bli i ett tält i solen på morgonen, riktig flashback till barndomen då tältning var en sommaraktivitet.
Vi startade vid höbäcken, vi fick skjuts dit, ca 7km från oss och kanske 8-9km från byn. Det började med den numera kanonfina och stabila hängbron, när vi var små var det känslan av Indiana Jones att korsa vindelån här (kan ha haft både med storleken på en själv och med hängbron att göra). Layla är kanonduktig att gå över hängbroar och har gjort det många gånger på turer tidigare men det märks att hon tycker det är spännande, hon går hukat, smygande och stannar om det blåser till. Jag ser ändå alltid till att hålla i själva selen, och i räcket, så det inte händer något oväntat. 
Efter ungefär en timme kom vi till de första snöfläckarna, hurra för att få kasta en snöboll mitt i sommaren! Det är lika roligt varje gång. Vid trädgränsen börjar det bli dags att komma ihåg att se sig om då och då också för att beundra utsikten. 
Det tog oss en dryg timme att gå uppför branten och strax innan toppen på Geråive tog vi lunchpaus. Jag hade min nya klocka som har gps så alla tider och siffror finns längst ner i inlägget för den som vill. Vi hittade en liten svacka med lä och kokade makaroner och stekte köttbullar med mitt nya primuskök och njöt av utsikten över vindelådalen. Det fanns inte så många bäckar att fylla vatten på faktiskt så som tur var hade vi kokvatten med oss. 
Här är kartan över det vi gick, hämtad från min klocka. Jag stoppade den för lunch vilket jag insåg sen att jag inte hade behövt eftersom den kan skilja på tid i rörelse och tid stilla, därav är totaltiden ungefär 45 min längre och totalt har vi faktiskt gjort småstopp på totalt sett en timme och det är ju en del av det hela, att stanna och se på kartan, på utsikten, någon behöver vattna fjällblommorna etc. Hela utflykten totalt drygt fem timmar alltså för 14 km. 
Tid är förstås svårt att bedöma eftersom det beror så mycket på dagsform, väder och vem som vandrar. Jag och pappa kan nog sägas vara ganska medelmåttiga, kanske något mer vana och tränade än gemene man/kvinna i respektive ålder. Vi tränar båda två, jag som ni vet med allt möjligt och han på gym och hundpromenader i skogen, vi har ingådda skor båda två och vi har provat förut men den här turen är absolut inget man behöver vara supervältränad och förberedd för. En rejäl dagstur är det dock, vill man ha lite färre höjdmeter och en lite enklare dagstur är 
Johanna Westberg 
