Jag tänkte visa några bilder från en morgon på Santorini. Jag hade smugit upp tidigt, tidigt för att fånga soluppgången. Jag satt på stranden från månljus till gryningsljus och sedan vandrade jag de ungefär tvåhundra meterna tillbaka till hotellet och det var bland det vackraste morgonljus jag någonsin sett. Jag älskar när det kommer rakt in i kameran! Bilderna är helt oredigerade, tagna med min Nikon systemkamera. 
Till och med soptunnan var vacker!
Torsdag betyder restips och tillbakablickar och något jag aldrig får nog av är att kliva upp en semestermorgon, ha hela dagen kvar, dra på ett par flipflops och gå genom gatorna och se hur allting håller på att vakna, hur ortsbor gör tidiga morgonärenden, hitta en bagare och handla färskt bröd. Sätta sig någonstans eller gå tillbaka hem, till balkongen, altanen eller var jag nu befinner mig, och dricka kaffe och mumsa färska mackor, gärna med solvarm tomat på. Det tröttnar jag aldrig någonsin på.
När vi utforskat pärlan Koufonisi tog vi badbåten som gick till över till den ännu mindre ön bara ett stenkast ifrån, den ännu mindre ön Kato Koufonisi. Båtchauffören, öns egna superstar om vi ska tro alla idolbilder på honom tillsammans med glada turister på restaurangerna runt om ön snirklade oss fram mellan klipputsprång och bukter i det turkosa kristallklara vattnet på väg till Kato Koufonisis sydostligaste vik. Den lilla ön har inga fasta boende men desto mer populär att campa på.
Vi letade rätt på stigen och lämnade viken Nero bakom oss. Stigen fick mig att vilja springa lite, magisk utsikt och nästan obanad terräng. Vi trängdes bara med getter och var länge osäkra på om det verkligen var en led eller om vi helt enkelt traskade getternas upptrampade stig, men eftersom det bara var att följa kusten och så liten ö att vi i princip såg hamnen vi skulle till så var det bara ett fantastiskt skönt avbrott från turistträngseln och precis lagom vandring. Skor var värdefullt men det var långt ifrån svårbanad terräng. Vatten är det enda som verkligen behövs på en sån här tur. En knapp timme senare var vi svettiga och lite trötta då plötsligt bakom ett krön, den vitaste viken jag någonsin sett.
Jag hade kunnat stanna för evigt. Men vi vandrade vidare mot öns enda restaurang, Tavernan.
Förutom restaurangen fanns ett litet kapell och ett till litet hus. Jag åt den enkla rätten som blev en favorit under resan, risfylld tomat och paprika, i väntan på båten. Hela ön hade ett lägre tempo än resten av världen och jag behöver bara tänka på den här dagen så sprider sig ett lugn i kropp och själ. Inga bilar, den mat som erbjuds är vad som bjuds, båten går på bestämda tider och när den sista har gått då är det bara att vänta till imorgon. Och den perfekt djupa viken med de vita stenarna och det kristallklara vattnet, det glömmer jag aldrig. 
Vill man få till bra foton får man anstränga sig lite. I somras när vi båtluffade gick vi morgonpromenader med kameran och det fick ta sin tid, både jag och Maria gillar det. Jag hade dock ingen aning om att hon fångade mig på bild när jag koncentrerat fotade ännu en blomma i närbild. Rätt kul att se både den och hur resultatet blev!
På Paros tog vi det verkligen lugnt, om dagarna låg vi mest vid poolen eller på en strand en liten biltur bort. Om kvällarna körde vi in till Naussa, ungefär tio minuter med hyrbilen. En fin hamnstad, turister men inte riktigt så turistfälligt som det lätt kan kännas. Vi hade tur också som hade sällskap av vår väninnas mor som varit på Paros många många gånger och hade koll på vilka restauranger som var de bästa. 
Jag åt den godaste seafood pastan jag någonsin ätit. Testade många fler under resan men ingen slog denna. Avnjuten bara meter från båtarna.
Där satt vi ända tills det blev mörkt, då strosade vi vidare.
Tog en drink, en kaffe eller fönstershoppade. Shoppingen var allt annat än turistigt, jag hittade det enda som var billigt på hela ön, en fantastiskt skön klänning som nästan blev uppnött under resan. Resten var rätt dyrt, men väldigt fint. Grekerna själva reser ofta till Paros på semester, kanske inte de som har det knapert ställt heller. Restaurangerna var dock bra priser, billigare än motsvarande i Sverige. Kring 20-25 euro landade vi på med delade förrätter, huvudrätt och gott vin. 
En kväll åt vi otroligt gott kött. Allting närproducerat och ekologiskt. Potatisarna var som chips, och till det grillade grönsaker och svamp. Mums! (jag fick skrapa bort smöret men ack så gott det såg ut!)
Johanna Westberg 
