Om vackra vägen 

 
Jag tar mycket foton, mobilen är ju alltid  med, men det är lite sisådär med att ta hand om dem. Det är en balansgång att prioritera fotografering som jag lärt lig tycka så mycket om och att hitta på massa krav om redigering, sortering och sånt.

I tisdags var jag på bildredigeringskurs och hittade en massa bilder jag hunnit glömma bort. Från världens finaste biltur hem från Hemavan. En annan väg ner från fjällen än jag är van och jösses så vackert. Ibland behöver man inte åka särskilt långt för att hitta fina vyer. Både vägen längs Vindelälven till Ammarnäs och blåvägen till Hemavan är otroligt vackra. Och att inte jämt ha så bråttom fram eller hem utan ta sig tid stanna, dricka kaffe på något nytt ställe. Rekommenderas! 

Om Londons nya skyline

London new skylineI höst är det dags för en weekend i London och jag ser fram emot att återse staden jag varit i flera gånger både med vänner och familjen, i samband med att jag bodde i Cotswolds i England. Det är tio år sedan sist jag var där och jag längtar efter att återse de gamla mäktiga trotjänarna Big Ben och Buckingham Palace och att dricka kaffe i Covent Garden, men efter att jag bokat resan och började googla på London insåg jag vad mycket som hänt och är på gång på byggnadsfronten!

Jag reser inte enkom för arkitektur men jag tycker byggnader och städer är intressant, stadsutveckling fascinerar mig. Jag älskar skyskrapor, inte så mycket för konstruktionen som jag kanske borde med tanke på min utbildning och jobb, men för vad de gör med en stad, vad de har gjort för samhällsutvecklingen. Gick och stirrade uppåt, uppåt, uppåt i New York och bara tittade och drömde mig bort och det kändes som jag vandrade mellan film och verklighet. Just skyskrapor är dock inte vad jag förknippar London med, jag lever visst i en värld där London Eye (ni vet pariserhjulet som byggdes till millenieskiftet) är nytt.

Hittade en artikel i Daily Mail om allt som är på gång vad gäller nybyggnationer, höghus och ny skyline och översta bilden visar framtidsplanerna, de gröna håller på att byggas medan de orange ännu är förslag bara. Över 250 nya byggnader över 20 våningar ligger i pipen! Jag har inte alls hängt med på den här utvecklingen av London. En grafisk bild visar översiktligt även de som redan är byggda, The Shard alltså senare än mitt senaste besök och ser ju riktigt häftig ut.

article-2579931-1C41F55B00000578-270_964x469

article-2579931-1C4051A000000578-348_964x532

En illustration som visar framtidens skyline då allt är byggt och jag tycker den påminner om Shanghais skyline och karaktär med en flod som bryter av områdena med skyskrapor (tänk att det redan är fem år sedan jag var där!). Sånna här renderade bilder är ju så verklighetstrogna, illustrerar på avstånd och dessutom är skyskraporna ofta i glas och stål vilket gör att de ser nästan lite overkliga ut så slutresultatet brukar ofta bli verkligen som på bilden.

Mest bostäder och man har valt att lägga det centralt och inte bygga nya små städer i utkanten av staden när den växer, vilket annars är vanligt. Trendigt och miljövänligt att bygga kompakt och på höjden. Karta och ännu mer så kallad arkitekturporr i artikeln samt en film:

http://www.dailymail.co.uk/embed/video/1086762.html

Om stränderna på Santorini

red beach wedding photography santoriniSantorini är en vulkanö vilket betyder att stränderna är av lite större stenar än sand och fascinerande nog också olika färg. Vulkanön har i flera omgångar haft rejäla utbrott och för flera tusen år sedan inträffade ett vulkanutbrott i den då runda ön vilket resulterade i att den delades i tre delar och sedan har flera utbrott förändrat formen, småöar har bildats och försvunnit och nu är bara en yttre ring kvar medan mitten har sjunkit. Resultatet är en halvmåne-ö med som stupar brant ner in mot kratern i mitten medan den yttre kusten är flackare. Huvudön heter Thira och är den som menas när man säger Santorini, och hamnstaden heter Fira. santorinigreece.net.mapNär vi skulle boka boende från Naxos försökte vi se var de bästa stränderna fanns och vi hade ärligt talat inte alls bra koll på något om Santorini förutom att det skulle vara vykortsvackert och känt för sina solnedgångar. Östkusten var billigast och vi bokade vandrarhem i Perivolos nära slutstationen på busslinjen åt sydöstrahållet, Perissa. Vi bodde nära en strand med lite större stenar i mörk färg, ”black beach” och gjorde under våra dagar utflykter både till Oía (IA på kartan) som är den riktiga vykortsbyn, självklart åkte vi också in till Fira och tittade på solnedgången och vi besökte den begravda staden, Akrotiri, som jag tänkte berätta mer om i ett annat inlägg. Santorini var perfekt att varva halvdagsutflykter med några timmar på stranden, ön är relativt liten och lokalbussarna är otroligt uppstyrda, prisvärda och går ofta. Bor man i Perissa eller Perivolos kliver man på först och är garanterad sittplats på väg till Fira.

Stränderna då, det finns förutom svarta stränder av lavasten (vilket är standard på Santorini) även red beach och white beach. Den röda och den vita ligger intill varandra och det är en gångstig modell inte supertillgänglig men fullt framkomlig med tungan rätt i mun och någorlunda åtsittande sandaler. Samma dag som vi besökte Akrotiri passade vi på med den röda och den vita stranden, hade vi tänkt. Det visade sig att trots att de ligger intill varandra så måste man åka båt till white beach och den gick inte den dagen på grund av höga vågor (som vi inte alls kunde se, privata lyxkatamaraner kunde tydligen köra). Så vi höll oss på den röda och hade ett fotande bröllopspar som mannekängade och hade fullt sjå att posera och rädda sina flipflops som rymde ut med vågorna så fort de lagt av sig dem för att fota. Röda stranden var ganska tvärdjup så inget superbra ställe för barn kanske, och en hel del andra turister men för att bada och sola några timmar är det en kul omväxling till sandstränder.

red beach santoriniDörr rakt in i berget från red beach
road to red beach santoriniVägen ner till Red Beach white beach santoriniWhite beachred and white beach SantoriniBåde white beach och red beachBlack beach Santorini”En vanlig black beach” Perissa




Om tre saker att göra i Helsingfors

IMG_1051Helsingfors är bara dryga 40 minuter bort med flyg från Arlanda, eller så tar du båten från Stockholm över natten och är framme dagen därpå. Antingen hamnar du på Helsingfors flygplats och är en bussresa på 6,3€ och 40 minuter från centrum eller så hamnar du Västra hamnen. Väl framme möts du av en stad som är en blandning av Stockholm, Göteborg och Oslo. Den har charmen av en mindre storstad, byggnader som kännetecknar en huvudstad och den har spårvagnar som går överallt. Ofta och billigt, 3€ om du handlar av chauffören, 8€ för ett dygnskort. Fördelen med spårvagn jämfört med den aningen snabbare metron är ju att man får se staden medan man åker, bland annat har staden mycket fin arkitektur med många fina stenhus.

Så, vad göra i Helsingfors ett dygn eller en helg? Har du inte tid att djupdyka utan bara vill få med det bästa kommer här mina tre bästa tips:

#1 Helsingfors domkyrkaHelsingfors katedral

Outstanding i skandinavien skulle jag nog vilja påstå, katedralen tornar upp sig mitt på ett torg som en sockerbit från antikens dagar. 

#2. Saluhall 
Helsingfors saluhall

Vackert gammalt stenhus som inrymmer saluhall med allt du kan tänka dig. När vi var där var det riktig lågsäsong och tomt på folk men ändå fanns färska grönsaker, lyxig choklad och delikatesser av alla de slag. Det går även att äta vid flera av stånden, likt La Boquería i Barcelona.

IMG_1054Helsingfors saluhallHelsingfors saluhall Helsingfors saluhall Helsingfors saluhall

#3 Strosa, shoppa och ät
Helsingfors marimekko affär

Helsingfors är en stad att strosa i. Ett litet och relativt bilfritt centrum med mysiga kullerstensgator gör Helsingfors strosarvänligt. Många butiker är samma som i Sverige men det finns också några givna stopp. Stockmann är ett stort, anrikt varuhus med lite lyxigare butiker, motsvarighet till NK i Stockholm. En annan butik som är ett måste när du är i Helsingfors är förstås Marimekko. Även om det är lite dyrt så är det något billigare än i Sverige och det hör väl till att ta seden dit man kommer och gå in och åtminstone titta på de storblommiga klassiska mönstren som även har ett rätt stort utbud av mindre kända mönster och produkter. Något svårt att hitta lunchrestauranger med bra utbud till vettiga lunchpriser tyckte vi men som vanligt är tripadvisor en hjälp och på Da Vinci Ristorante blev vi mätta och belåtna för ungefär 10€ var.

Helsingfors lunchrestaurangHelsingfors gatukonst isI januari bjöds vi på halvslaskig vinter men stora ambitioner att skapa riktigt vintrig streetart. Såg ni snögubben framför katedralen?

Helsingfors är väldigt vackert på sommaren, har du tid över en sommarhelg är det skärgården som gäller. Foto- och resebloggaren Katarina har fångat det fint i sitt inlägg ”The archipelago of Finland – a scandinavian exotic paradise”

Du kan även läsa vad mitt resesällskap Towe tipsar om ”Att göra i Helsingfors”

 

Om roadtrip i England, del 1

white-hart-innThe White Hart Inn

Jag har fått i uppdrag att skriva om resor och bilar och eftersom jag inte har någon bil just nu får det bli några anekdoter från förr. Jag älskar nämligen roadtrips och har varit på en del framförallt i England. När jag bodde i lilla, lilla Winchcombe i mitten av England, i cotswolds (nån som såg på spåret i fredags?) för mer än tio år sedan så hade vi en bil. Jag hade aldrig trott det om mig själv innan, köra på vänster sida, men när jag kom dit hade mina kompisar redan skaffat Gamla Bettan och övertalade mig att vara med på den och övningskörde med mig.  Det gick enklare än jag trodde, när allt var tvärsom var det som om hjärnan ställde om sig automatiskt och faktiskt var det länge efter att jag kommit hem till Sverige igen som vänsterhanden slutade dunka in i bildörren när jag skulle växla… På bilden ser ni förresten The White Hart Inn där jag jobbade, och på innergården hade vi parkeringen så där uppför backen på gaveln var det start i backe kan man säga.

Det gick bra även om jag oftast var kartläsare, jag är en riktig hejare på det ska ni veta. Till mina basketträningar med Worcester Wolves körde jag själv varje onsdag, slingriga Gretton Road ut på trefiliga motorvägen M5 norrut.

En gång när vi var ute på en utflykt, jag tror vi var på väg till Stratford, eller möjligen Stow-on-the-wold, troligen för att äta scones och shoppa så letade vi parkeringshus. Den här gången var det jag som körde och vi letade och spanade åt alla håll och kanter efter parkering. Plötsligt ser jag en polisbil bakom mig. Som blinkar. Jisses, det var förstås bara att stanna eftersom att Gamla Bettan aldrig hade vunnit en biljakt (och inte jag heller).

”Where are you going?”

Det visade sig att jag kört så vingligt när jag letade parkering att de trodde jag var rattfull och dessutom fungerade inte ena baklyktan. Det var bara att följa med till polisbilen, där fick jag sitta och svara på frågor som vart jag fått mitt körkort ifrån, de tittade på det som om jag köpt det på Ica.

”Go get your papers.”

I England, åtminstone då, fick man bara köra sin egen bil och var tvungen ha försäkringspapperen i bilen. Det är sånna gånger man önskade att bilen var städad och man visste var delägaren lagt papperen.

Vad som kändes som tusen miljoner minuter senare så hittade jag dem, kröp tillbaka in i polisbilen och visade upp dem, sådär skrynkliga som veckobreven på mellanstadiet var när man tog upp dem ur ryggan ungefär. Fick till slut svara på frågan om vart vi var på väg ordentligt och det hela slutade då med att poliserna körde före och eskorterade oss till närmsta parkeringsplats. Jag kommer aldrig att glömma den nedvevade rutan med en polisarm som viftade och pekade och sedan blinkade med baklyktorna och rullade vidare.

Inlägget är skrivet i samarbete med www.bildelarstore.se men det är helt och hållet mitt eget minne jag berättar om.