Kategori: Träning

Om att idrotta

Johanna W

Det är inte riktigt samma sak som att träna. Det kan vara därför jag har ett sånt uppsving i humöret just nu, det har börjat kännas som good old times.

Körde BodyPump och kände mig riktigt stark idag, kom hem och slog på idrottsgalan och stretchade… Well, är en bit ifrån Lisa Nordéns armar ändå.

Jag har en rolig nyhet också. Som jag knappt törs tro på. Men det verkar som att jag ska på träningsläger i helgen. Hade jag inte varit av den åsikten att det i någorlunda formell skriftlig form alltid finns ord som bättre kan beskriva än en smiley hade jag gjort en här. En riktigt glad en.

Om du tänker att du ska stå på hela foten

Johanna W

Var ute ikväll och tänkte nöta lite teknik jag lärde mig igår.
Kom iväg sent efter ett spontanbesök av en liten favorit som tyckte det lät väldigt långtråkigt att följa med på pianoskola och istället ville vara hos mig. Jippie! Sa jag och så spelade vi Pettson och uppfinningarna. Började sedan träningskvällen med en halvtimme CXWorks, rackarns vad intensivt och jobbigt! Hela kroppen och väldigt mycket nyttigt för skidbalansen och styrkan (kändes det som, bör väl lite ödmjukt avvakta med att ta på mig experthatten tills åtminstone två-tre gånger på skidskolan).

Jag hade med mig skidorna och bara gick direkt till spåret (en riktig fördel nu sen jag bytt gym) och mötte upp en jobbarkompis där. Snackade lite teknik, försökte trippa igång och säger att jag tycker det är svårt det här med att få ut ”schvungen”, jag fattar inte riktigt. Många säger de har problem med att trycka ifrån och jag har inte ens riktigt förstått när och hur det är tänkt att trycka ifrån och sen kommer dessutom det svåraste: glida utan att det bromsar direkt.
Några minuter senare hör jag: ”Du, det här med glidet, när du tryckt ifrån ska du ju glida på andra foten, tänk att du då ska stå på hela foten och ha tyngden typ på hälen”
Och så trillade tioöringen ner.

Men varför har ingen sagt nåt?! Utbrast jag när det plötsligt gick så mycket lättare.
Alla granarna som sett mig vingla långsamt förbi varv på varv på varv på varv stod tysta. Fnissade säkert eller grämde sin talförmåga inombords.

Det var naturligtvis ingen som lurade mig igår på skidskolan eller att hela skidvärlden vetat men inte berättat, utan helt enkelt nån liten detalj som formulerades med rätt ord vid lämplig tidpunkt. Två varv på den lite lugnare och flackare (än 3,7an) 3,2an och sen cykeln hem igen. Jag längtar redan till nästa gång.

20130110-235637.jpg
jag med världens bästa födelsedagspresent, skidfodralet

Om det hänger på tekniken

Johanna W

Ja, jag har tyckt det går så långsamt och får lätt ont i ländryggen att jag köpt skejtskidor. Ungefär så presenterade jag mig ikväll på IFK Umeås skidskola/teknikträning för vuxna när det blev min tur berätta vad jag förväntade mig av kursen. Jag vill verkligen förbättra tekniken, och jag har varit på några skidkvällar och det är så nyttigt men det går så snabbt att glömma bort eller inte ta sig tid att träna nästa gång. Det har verkligen gått upp för mig och mina vänner att trots att ha växt upp med skidor är det aldrig någon som direkt har instruerat någon teknik, inte ens på skolgympan. Är det inte konstigt ändå? ”Ut i spåret bara. Det är bara å nöta.” Alla som var bättre sades ha åkt många många fler mil. Jahapp.

Så trots att jag just börjat skejta och verkligen gillar det tvekade jag inte att tacka ja när det kom en reservplats från ett återbud på skidkursen. Det var verkligen kul! Vi fick se på film med grunderna i skidteknik, leka svanskull (på skidor alltså!), stafett, teknikträning utan stavar och sedan teknikövningar med stavar. Diagonal var temat idag. Precis som att ”gå i basket” eller ”gå i fotboll” som jag gjort så många, många år. Nu går jag alltså i skidor! (dock inte som ordvits för det är precis raka motsatsen som är syftet)

 

 

Om jag bara tog mig till skidspåret lättare…

Johanna W

Om jag bara hade bil… Om jag bara hade nån att åka med som hade samma tider som mig….

Och så fick jag ett fodral man kan ha när man cyklar i födelsedagspresent! Så många gånger jag tänkt på att det borde finnas, nån slags axelrem. Helst något som gör att man slipper rapplet med fyra långa pinnar åt alla håll (åh, den tempramentskatalysatorn) och att slippa fippla med kalla fingrar och kardborreband… Min tes stämmer alltså fortfarande: Allt som jag kan tänka ut kan någon annan programmera eller uppfinna. Eller har oftast redan gjort, men det är jag som inte vet. Jag är inte mer geni än så.

Fyra varv på gammlia och jag satte personbästa i både distans och hastighet. Lätt hänt eftersom det är andra gången jag åker skejt(skidor) i livet, men även räknat turer med klassiska tror jag faktiskt. Och i utförsbackarna stod jag på, klev i spåren då som jag fått tips om. Huj vad det gick! Nån sa på vinterstudion idag att om man tror man ska ramla då gör man det, man ska tänka ”jag klarar det”. Så då gjorde jag det.
Jag blir dock omåkt av klassiker, framförallt uppför, till min stora förtvivlan och förvåning. Inte av alla, men många. Men när jag gick in på fjärde varvet, dryga milen, och en familj precis klev på med en ca 12-årig grabb i täten som uppenbart tog rygg på mig, då tryckte jag ifrån. Det får finnas gränser. Lite pannben och stolthet har jag allt.

15, 4 km och sen ett hett bad och en sockerdricka. Historiskt. Jag sa ju att det skulle bli min dag idag.

Scones, avslappning och promenad

Johanna W

Idag var en sån där dag då det var skönt slippa laga middag. En sväng på stan efter jobbet och hungrig som en varg som vanligt, men ingen ork att laga och längtade bara ut. En kopp örtte och en scones från igår blev perfekt och nu har jag precis kommit in från en lång lång promenad med kusin som bor mycket närmare än jag är van vid nuförtiden. Provade för första gången på många år ett nytt sconesrecept till frukost igår, ur Leila bakar. Jag vet inte om det är att hon har i ägg eller råsocker men nånting är det, för det blev ohyggligt gott. Och bara vatten använde jag, och mjölkfritt margarin förstås. Jag varierar mina frukostar, gärna efter årstid och land också, men sedan jag blev sconesfrälst i England under tiden jag bodde där har jag alltid gjort det var och varannan helg till frukost. Ibland gör jag det på vardagar också, så enkelt och gott är det. Hellre bakar jag scones än köper färdigt bröd.

Nu värmer jag mig på ytterligare en kopp te och jag  har tänt en doftlampa, nån som minns dem från 90-talet? Den har verkligen fått en återuppståndelse här hemma. Lavendeldoft och nedsläckt vardagsrum, så ska jag avsluta kvällen med en CD med medicinsk yoga för rygg och nacke mot stress. Så här borde min kropp få ha det oftare.

Receptet för dig som vill prova:

7.5 dl vetemjöl
0.5 tsk salt
1.5 tsk bakpulver
0.5 dl råsocker
125 g kallt mjölkfritt margarin (smör)
1 st ekologiskt ägg
2 dl vatten (mjölk 3%)
ekologiskt ägg, mandelspån och råsocker till pensling

 

1. Sätt ugnen på 250 grader, varmluft.

2. Blanda vetemjöl, salt, bakpulver och råsocker i en bunke.

3. Tärna smöret och nyp ihop det med de torra ingredienserna.

4. Vispa samman ägg och mjölk.

5. Blanda vätskan med de torra ingredienserna till en deg.

6. Platta ut degen, cirka 3 centimeter tjock på mjölat bakbord och skär dem i trekantiga bitar.

7. Lägg på en plåt med bakplåtspapper, pensla med ägg och strö över mandelspån och råsocker.

8. Grädda tills sconesen får en gyllene färg, cirka 10-15 minuter.