Författare: Johanna W

Om att bara göra träningen 

Johanna W

Träning är inte kul alla dagar. Det behöver inte vara nåt särskilt egentligen utan ibland känns det bara motigt. För en del oftare än för andra förstås, kanske framförallt om en hittat nåt som en tycker är roligt. Ett trick är också att ha ett mål, ett syfte som är äkta som kan motivera. Och att inse att INGEN tycker det är roligt varje gång. Ibland är det då helt okej att stanna hemma istället och göra något mer värdefullt av tiden, men ibland är det också likabra att bara gå och köra. Ha bestämt sig.
Jag går in på min tredje vecka med gymmande 2-3 ggr/veckan och idag var en sån dag jag skulle ha vikin mig för minsta lilla om jag inte redan hade bestämt mig. Jag ska stärka upp hela kroppen lite inför skidsäsongen så att inte ryggens trötthet och svagheter sätter stopp. Så är det med det. 

Så jag genomförde och det var varken bättre eller sämre än nåt annat men det blev gjort. Jag ser det långsiktigt och vissa dagar är det bästa med hela träningen leverpastejmackorna efteråt.

Om löpning på frostig stig 

Johanna W


Imorse vaknade jag till ännu en dag av frost och dimma, jag hade sovit lääänge så jag låg efter med kaffet redan när jag vaknade. Drack flera koppar i lugn och ro, släppte ut Charlie och sen snörade jag på mig dubbskorna och tassade iväg. Jag tänkte mig georgsvägen till kvarn, men när jag väl kom ut kändes allt så bra så jag fortsatte mot Örnbo. Krispig luft och det jämna trummandet av pigga ben i takt med en lugn andning var som balsam för sinnet.

Som ett sagoland med all rimfrost. Jag trodde det skulle känns för hårt men fötter och ben klagade ingenting och mina icebugs fixade fästet så jag kunde springa avslappnat. Jag brukar aldrig springa såhär sent på hösten men nu fick jag verkligen blodad tand. Så vansinnigt härligt att ha hållit igång så länge att det känns lätt och kul att springa en dryg mil i minus fyra grader. 

I Örnbo var det ingen utsikt idag men vackert där ändå.

På väg tillbaka började dimman lätta och jag trummade på med känslan av tacksamhet för att få vara just här och orka och kunna springa. Det här med vinterlöpning, jag börjar förstå tjusningen.

Om första snön!

Johanna W

Imorse när jag vaknade var det VITT! Första snön låg på marken och jag drack kaffe medan det ljusnade och kände att det här blir en bra dag.

Jag följde med mina morbröder och jagade lite älg. Ingen fälld men jag var lycklig över några timmar i skogen och förmodligen är älgen också lycklig.

Här spanade vi ut över jaktmarkerna 

När vi var klara hade dimman lyft så att solens strålar träffade frostiga fjällträd och det var magiskt vackert.

Alldeles slut av all frisk luft men vädret blev bara bättre och bättre så jag och pappa har röjt i förrådet och suttit på altanen och hunnit precis allt vi tänkt för helgen och lite till, medan Charlie sprungit runt på egen hand. Även han lycklig och nu helt slut av all frisk luft han också. Som det ska vara en lördag i stugan!

Om höstdimma i fjällen

Johanna W


Vi drog till fjällen, pappa jag och Charlie. Vi ska inte göra nånting mer än vara ute och inne efter väder. Dimma och frost på träden nästan hela vägen upp, prognosen lovar halvklart höstväder imorrn men vi får väl se. Kanske blir det en sista löptur på fjället, det får vi också se. Grymt bra fredagskänsla har vi iallafall! Trevlig helg! 

Om sylta och knäböja

Johanna W


Ikväll är en såndär kväll jag önskar att allting bara trollade sig klart, men icket då. Det är redan torsdag och jag har gymmat, idag var det knäböjen som gick bra, och har tvättid. Lagar mat och försöker underhålla vilddjuret. Paketerar, packar, pyntar och tvättar. Lite kul är det ju ändå att göra fint! Häromkvällen kokade jag aroniamarmelad, inlägget med recept på aroniamarmelad är för övrigt mitt mest lästa just nu, och ikväll satte jag på etiketter jag hittat. Älskar sånna små detaljer som etiketter, kort, doftljus mm. Shoppade lite i helgen så nu är det stora pysselsäsongen som dragit igång!