Johanna W

Alla reseinlägg jag inte kommer att skriva

december 29, 2017december 29, 2017Johanna W

Det börjar vara dags att avsluta året i såväl resväg som bloggväg. Redan när jag flyttade för en dryg månad sedan gick jag igenom en sjuherrans massa gammalt och gjorde mig av med massor med broschyrer, kartor, vykort, anteckningar, visitkort till restauranger och annat från resor. Det är bara att inse, jag kommer inte ha användning för det, jag kommer inte blogga om det. Skulle andan falla på så kan jag säkert hitta den kartan online numera. Bland de sparade minnena fanns också biljetter från teatrar och musikaler bland annat fantomen på operan i New York och Bernarda Alba i Madrid. (Så jädra coolt att jag faktiskt sett fantomen på operan – I NEW YORK!)

Vykort från New York – jag har många vykort sparade som jag köpt på resor, jag älskar att skicka och få vykort och kämpar för att hålla traditionen vid liv och jag brukar alltid köpa några extra fina till mig själv också. Inte sånna där collage med en grillig text som ibland kan kännas rätt att skicka utan ofta svartvita mer stilrena foton. Från New York kan jag dock inte ha skickat några, jag har nitton stycken vykort kvar, varav flera dubletter. Nitton?! Förlåt alla ni ca 18 som inte fick några vykort, jag har ingen aning om vilka ni är ens.

Dessutom hade jag sparat väldigt mycket utskrivna mejl med bokningar och biljetter. Vem behöver det? Alltså pappersutskrifter från inrikesflyg Umeå-Stockholm 2013, nån som hade velat att jag postat till er så ni kan rama in? Ni hade kunnat få matchande bagagetagg också.

Det var på tiden att jag tog tag i det, vissa saker kändes svårare medan andra var mer eller mindre rena hjärnsläpp att de blivit kvar. Det har också gått så lång tid att det knappast är aktuella tips längre. Men jag tänkte att för att hedra de här gamla slängda broschyrerna som legat och samlat damm så länge och så kan de få en sista upprättelse med en trip down memory lane, för det är ju faktiskt resorna och minnena som är det viktiga och de har ju hänt iallafall. Så nu blottar jag mitt dåliga samvete som resebloggare… let’s go.

Listan på reseinlägg jag INTE kommer att skriva

Arkitektur i Berlin har jag sparat massor om men det har jag redan skrivit om i ett inlägg, ett ganska textfattigt men fint fotoinlägg, och det blir nog inga fler. Om jag inte åker dit igen förstås.
Jazzfestival i San Sebastian – jag har skrivit om jazz i Madrid och om lite kort om San Sebastian just när jag kommit tillbaka till Madrid därifrån. Kuriosa är att just det inlägget om jazz var faktiskt det allra sista på blogg.se innan jag flyttade över allt till wordpress.
En dagstur till Verona (har dock hela inlägget i princip klart i mobilen, kanske ändå?)
En dag på Hurtigrutten, jag har dock bloggat mina 10 vackraste bilder från Lofoten och det inlägget är jag riktigt nöjd med.

Dagsturer från Madrid till Toledo och Segovia
10 tips att göra i Shanghai – jag var där i maj 2010, jag skulle gå en kurs i stadsbyggnad men det kom ett askmoln och satte stopp för planerna. Min biljett var ombokningsbar så jag åkte iallafall och mötte upp mina kollegor på Sweco som ritat den svenska paviljongen till världsutställningen Expo2010 (har skrivit detta)
Packlista och budget för båtluff i Grekland – jag, Maria och Elisabeth (ja, samma gäng som Hawaii!) luffade runt sommaren 2014 och jag har kvar packlistor och alla biljetter till färjorna. Men vet ni, priserna har säkert ändrats och en del av charmen är väl ändå att packa så jag tror inte särskilt många behöver min hjälp med packlista. Vi släpper det.
Bästa restaurangerna i Venedig
Till fots för den bästa falafeln i Malmö
Min itenary för sydamerika 2009 – jag har alltså av någon outgrundlig anledning sparat alla mina flygbiljetter runt sydamerika 2009 när jag reste runt i tre månader. Antagligen för att det var en så stor grej då och jag ser på summorna och utskrifterna och minns känslan. Pirret, den stora resan. Det var på den tiden en gick in till kontoret på resebyrån och Kilroy hade kontor här i Umeå. Jag bokade hela rundresan med alla reguljärflyg och så en paketresa med vandring på Incaleden. Åtta dagar totalt med fyra dagars vandring med tre tältnätter på incaleden. Jag har en urklippt sida ur resekatalogen och den tror jag faktiskt att jag ska spara, men jag scannar kanske in den.
Incaleden – jag fick magsjuka på väg hem så jag tänkte inte efter utan stoppade kamera och minneskort i väskan och hade bara ett hänglås och inte invirad i gladpack. Checkade in den i sydamerika och hem kom en tom, uppskuren väska nån vecka senare. Så inga bilder finns annat än några jag fått från andra via facebook. Jag har lite från tidigare på resan sparat som jag hade laddat över i en kompis dator under en meetup på resan, men i övrigt är de borta. Såhär nästan tio år senare börjar jag ha kommit över sorgen och känner att jag har trots allt bilderna kvar inom mig och det känns som en nästan mytomspunnen resa. Att jag har varit där, på galapagosöarna, i Bogotá, i karibien, i amazonasdjungeln och på incaleden.
Något mer om Amsterdam än det jag redan skrivit.
Något mer om New York än det jag redan skrivit – jag var där och hälsade på min kompis Erika som jag träffade i Barcelona och var som ler och långhalm med. Hon gjorde praktik någon timme utanför och vi möttes upp över en långhelg i the big apple i februari 2012.

Inför 2018 är det dock en hel del kvar jag tänkt skriva, det kommer märkas i den klassiska årskrönikan som alla bloggare gör att min knappt innehåller några länkar till inlägg – för de är inte skrivna än.

Jag SKA skriva:

Mina tips till San Francisco
Hawaii
Bergensbanan

Nyårslöfte och hedersord.

Ammarnäslängtan

december 29, 2017Johanna W

Jag sitter hemma och dricker kaffe framför julgranen och har det hur bra som helst, men ändå konstigt. Jag brukar ju vara i Ammarnäs. Varje jul antingen på riktiga julafton eller strax efter och senaste åren oftast över nyår också, ibland ända till min födelsedag på trettondagsafton. (Såhär såg det ut förra året och såhär såg det ut 2012) I år har jag valt att stanna hemma, det var en sån jul då nästan alla hade jul på annat håll ändå och jag har längtat efter att få komma i ordning i lägenheten och bara ta det lugnt. Så jag satte ett villkor, om det är vinter i Umeå då stannar jag. Förra julen var det faktiskt dåligt med snö på skidspåren till och med i Ammarnäs så jag hade inga större förhoppningar för Umeå men faktiskt så har vi massor av snö och fina skidspår. Inget motför Ammarnäs förvisso som har gigantiskt med snö just nu men just kring jul är det ofta -30 grader och så är det ju totalmörkt. Solen går inte upp förrän i januari igen så därför sparar jag mig tills efter jul i år. Det har känts helt rätt, men ändå konstigt. Jag fick en påminnelse från facebook om jullovet 2013 och la ut den på instagram och fick svar nästan direkt att det var eldat i bastun. OCH JAG ÄR INTE DÄR.

Mamma och pappa åker upp idag och när jag vaknade imorse var jag nära att ringa och säga att jag följer med. Kollade lite fler bilder från Ammarnäs och längtade ihjäl mig. Men det är faktiskt väldigt fint här hemma också, jag sitter här med en påtår kaffe och har sett ett avsnitt fröken frimans krig. Jag ska åka skidor och pyssla i lägenheten och jag längtar efter att summera året lite i tankar, bilder och blogginlägg. De sista kartongerna ska packas upp samtidigt som jag som alla andra funderar på hur jag skulle vilja att 2018 blir. Helt klart blir det massor med Ammarnäs, det är ett som är säkert. Och packar jag inte upp lådorna nu så riskerar de att bli ett med inredningen och något jobbigt som förföljer mig hela våren. Nu har jag alla förutsättningar till en riktig nystart på året, i ny lägenhet med lite nya möbler och framförallt mindre saker.

Juldagen

december 25, 2017december 25, 2017Johanna W

Juldagen, är det kanske den bästa dagen på hela julen? Vi firade julafton förra helgen innan Macke och Sofie åkte till Falkenberg så julafton var en ovanligt lugn dag. Ändå så njuter jag idag av ännu mer lugn, jag sov länge och bakade scones med saffran till frukost, läste min julklappsbok och nu har jag precis kommit in efter ett varv längdskidor på Olles spår och fikar varm choklad och lussebullar. Det är omkring -7 grader och snö, så det är riktigt mysigt här i Umeå och skidspåren var fina om än lite barriga och isiga men vem kan klaga på drygt 11km natursnö att det är lite barr och is?

Julafton spenderades i min nya lägenhet, så kul att få vara här! Den är precis iordning och jag hann bara klä granen och lägga ut en bild på instagram så var det dags för uppesittarkväll.

Vi åt julmat till lunch, faktiskt mest de sillar som blivit kvar sedan vår riktiga julafton, och sen till middag då gjorde vi ett alternativt julbord. Rostbiff, potatissallad och massa tillbehör och ett gott amaronevin. Ingenting som nån behövde fixa med, allt var inhandlat dagen innan och oj vad gott. Det var ingen dum idé med alternativt julbord inte. Sen såg vi tomten är far till alla barnen (igen) och det var den julafton. Såhär fina var våra tre små kompisar, stortjejerna har varsin tomtedräkt och i år fick Charlie en likadan. Hur söta?!

Från mörker till ljus

december 21, 2017december 21, 2017Johanna W

Idag vänder det, vintersolståndet har passerat eller hur det nu ska uttryckas. Tydligen kl 17.28 för att vara exakt. Jag hade en riktigt lugn morgon då jag inväntade just dagsljuset för att kunna åka skidor och tog två komptimmar på morgonen och höll koll på mejlen och plockade undan i lägenheten. Då hann jag fundera lite på saker och ting och framförallt det här med ljus och mörker. Jag gillar tanken på att allt hänger ihop och tanken på par. Motsatser och motpoler likväl som att det funkar som medjälpare och förstärkare. Ta musklerna och deras antagonister. Den ena muskeln gör en rörelse och dess antagonist gör det motsatta. Energier, solen och månen. Det kan inte vara sol nånstans på jorden om det inte samtidigt är skugga någon annanstans. Det går helt enkelt inte. Likaså tänker man om energier i österländsk filosofi, som jag varit intresserad av långt innan jag började med yoga. Yin är den svala energin, som också är den feminina. Yang är den varma och kraftfulla som också är den maskulina. Inte att blanda ihop med snippor och snoppar, utan det är egenskaper och energier som alla har och det ena är inte bättre än det andra. Tvärtom behövs både och, ingen kan vara kraftfull och gasa hela tiden, alla människor behöver återhämtning. Likaså är det ingen som mår bra av att sova och vila hela tiden, det blir inte mer energi på det viset. Eftertänksamhet blandat med impulsivitet, svettiga pass varvat med yinyoga, snabba intervaller varvat med lugna långpass.

Det jag tänkte på imorse var att jag är verkligen en morgonmänniska. Då jag får vakna och inte ha bråttom, då har jag hur mycket energi som helst. Jag är kreativ, effektiv och jag kan gärna städa, träna, bränna av en hög med räkningar eller något annat som på kvällstid kan bli liggande nästan för evigt. Så hade jag det imorse och då tänkte jag på det här med när vintern vänder och blir ljusare, jag gillar verkligen det också. Alla människor mår ju bättre av ljus, det vet både forskare och det är ju lätt känna själv. Men en del älskar ju högsommaren och visst gör jag det också, men den där farten som energin får i januari-mars…. när det varit mörkt och kallt och det blir ljusare och ljusare. Vintern är som bäst och hela sommaren är framför, det är ju toppen!

Jag undrar om det kan hänga ihop med att också gilla när dagen gryr mer än när den skymmer. Hösten känns förvisso som en nystart ofta men också ofta lite vemodig. Jag är ju dessutom född i början av januari så jag har liksom hela min livscykel från mörker till ljus. Vad tror ni? Har jag totalt spårat fel i mina tankar eller kan det stämma? Är ni nattugglor och vårälskare eller är det mer sommar- eller höstälskare på er kvällspigga? Kanske har jag helt enkelt fått total D-vitaminbrist såhär årets mörkaste och kortaste dag, bra känsla har jag iallafall av att det vänder!

Bilderna är två vinterbilder från julen 2014. Den mörka är julaftonskväll med -30 och norrsken då jag för första och hittills enda gången fotade stjärnor och norrsken med stativ (satans kallt om fingrarna!) och den andra är mitt på ”ljusan” dag, den period då solen inte når upp ovanför fjällen så det blir aldrig dagsljus på riktigt. Där snackar vi vändning när vårsolen börjar återkomma!

Julstämning

december 20, 2017december 20, 2017Johanna W

Gokväll på er i stugorna, hur har ni det? Här har det blivit glest mellan blogginläggen men desto mer fixande med praktiska saker. Känslan har inte helt och hållet varit julstämning senaste veckorna men jag jobbar på det och nu börjar den infinna sig. De sista mötena är avklarade på jobbet och det kommer bli jul även om att göra-listan aldrig varit så lång eller mejlkorgen så rörig men det kommer ett nytt år. Hemma har jag haft visionen om att hinna packa upp och få ordning och fint innan jul men det är ju bara att glömma, det är som det är och det blir som det blir. Jag har också hela tiden sett fram emot att pyssla i lugn och ro i mellandagarna och då måste jag ju faktiskt spara lite fix till dess. En av julkartongerna har jag hittat iallafall och för första gången någonsin har jag en egen fullstor julgran också. Jag köpte en på ikea ikväll och den gick in i ford focusen tillsammans med allt annat jag har där i väntan på att förrådet ska bli lite glesare på kartonger, läs skidor, stavar pjäxor, vallaställ, cykelställ, verktygslåda och cykelhjul. Och så lådan till badrumskommoden också som jag var tvungen ta till Ikea för den krånglade. Visade sig vara jag som inte pillrat till en liiiiten liten plastmojäng så där stod jag med halva kommoden med mig och han i kassan ba ”men du gör ju bara såhär”. Nåväl, jag fick mig ju en julgran iallafall.

Svängde förbi hos han som köpt min gamla lägenhet med den andra postnyckeln som jag lyckats glömma till överlämningsmötet (ajabaja) och oj så fint han gjort! Kul och väldigt konstigt att se någon annan bo där, men roligt att någon annan får trivas där!

Jag lyckades också för första gången på länge att träna perfekt på gymmet ikväll. Jag behövde inte stressa dit, jag var inte hungrig, det var inte toktrångt och passet tog bara pyttelite längre än jag trott och efteråt var jag piggare än när jag kom dit. Det var en välbehövlig vändning för gympeppen och sen ärenden och smarrig take away på det. Nu är granen på plats, suddig bild och ni ser ju…. vi kan väl gissa hur länge den står?