Etikett: Umeå

Om att tröttna på att åka buss

Johanna W

Jag tänkte att om jag bara tar mig till bussen på lördagmorgon så kan jag somna om sen, och såg en film och fortsatte sen pyssla en stund till.
Efter tio minuter och nästan ha slumrat till helt börjar det skaka och guppa. Och sen slutar det aldrig.
Väg E12 och 363 måste ha Sveriges sämsta underhållsplan. Efter protester på väglaget för nåra år sedan framkom det att ingenting finns budgeterat förrän 2021. Tidigast.
Ändå är det ständigt stora delar grusat på grund av vägbygge. Får man gissa, för några byggarbetare ser man sällan.
På sommaren alltså. På vintern märks det ju inte. Så med förmodligen ett av Europa kortaste fönster för vägombyggnationer blev jag plötsligt väldigt tacksam för snön ändå. Paradoxalt nog.
För att citera mig själv på Twitter lär jag ha sagt saker som att det finns ingenting som gör mig så bitter som en guppig bussresa, så bra har jag det.
Vid chaufförsbytet i Lycksele hör jag chaffisen säga ”ja till Ammanäs är det långt, speciellt med så gropig väg. Efter Sorsele är det en mardröm att köra”
Lägg till Murphys medverkan till att efter åratal ha varit misslagom och långtråkig väntetimme i Sorsele är det numera, när mormor flyttat till ca fem minuters gångväg från busstationen: 10 minuter.
Vid blattnicksele sedan jag hade spillt kaffe, inte fått i mig smörgåsen och börjat må ganska illa fick jag meddelande från kusinvitamin i Sorsele med ett förslag. Jag hoppade av.

Det blev en helt underbar eftermiddag med en efterlängtad tupplur (nej jag kunde faktiskt inte sova en blund på bussj*len som den så ofta får kallas tills jag kommit fram till min favoritdestination på jorden och raskt insett det var värt omaket) lunch utomhus från favoriten thaivagnen och sen ett överraskningsbesök hos kära momme.

20130831-200416.jpg
Hon hade så långtråkigt att hon just tänkt vila en stund men så dök jag upp och fick rå om henne alldeles själv en ganska lång stund innan det kom ett till meddelande: vi sätter på kaffe om ni vill komma.
-”Har du bil?” frågar momme.
-”Nej men jag kan ju skjutsa dig i rullstolen, det är ju så fint väder”
-”Okej!”

Mer pigg på utflykter (eller som hon säger ”hålligång”), tacksam för besök, positiv till livets upp- och nergångar och snabbrustad för äventyr får man leta efter.

20130831-200625.jpg

Om att hjälpas åt

Johanna W

Allt blir så mycket lättare när man hjälps åt. Vi har arbetsvecka varje år med släkten på vårt hemman och inte är det så roligt jämt men nog är det klart värt det när vi alla hjälps åt och äter mat tillsammans i bestämda pauser. I Ammarnäs, där livet ibland kan kännas som att det går i en lagom takt och där det är långt till affärer, där hjälps man åt. Tjänster och gentjänster. Jag trodde detta var förunnat mindre byar och samhällen, tills jag hörde att det brukas även i Stockholm. Där kallas det ”social ekonomi”.

I lördags var jag och ett helt gäng utbjudna till Skeppsvik med löfte om badtunna, förfriskningar, byggfika och grill mot att hjälpa till med att måla fasadpanel. Det visade sig vara den mest ergonomiska målning jag någonsin utfört. Jag stod på marken hela tiden och målade med en och samma pensel på brädor som låg på ett bord i perfekt höjd. När fler anslöt målade vi två på samma bräda på en gång. Sedan kom en som tog på sig att bära brädor till tork och hämta nya omålade, för då var vi så många som målade att vi hade ett till bord igång och det var rena löpande bandet.

Ikväll har jag målat halva framsidan av mina föräldrars hus. Stånk och stön över detta målande, vi som målade lillstugan i stugan (på kvällarna när arbetsveckans dagsverken var avklarade…). Det känns som det aldrig ska ta slut. Men så tänker jag på att jag kommer behöva skjuts och köpa innerdörrar någon gång i vinter, på att en vacker dag behöver jag måla mitt hus och att jag slapp måla vindskivorna på lillstugan.

Jag pratade nyss med en vän som är väldigt för mer kooperativ i olika former. Bilpool, som den som jag och farmor har till exempel. Hon har bil, vi bor på samma gata, jag lånar den när jag behöver förutsatt att hon inte ska ha den just då. Det kan ju låta som att jag utnyttjar det men faktum är att vi ses oftare och hon kör inte så jätteofta så hon blir glad att den får motionera lite. Bilar behöver visst det.

Jag tror vi alla skulle behöva hjälpas åt mer. Medan jag målade ikväll lyssnade jag på sommar med Erik Haag. Till skillnad från många andra sommar i P1 var det inte ett egoistiskt program, även fast det handlade om delar av hans liv. Tidigare idag har polisen i Umeå gått ut med att man tror sig ha hittat mördaren på tågstationen nu. Vem det än var, och oavsett om det var som man nu misstänker – ett slumpmässigt offer – eller en relation mellan gärningsmannen och offret så är det en människa som av nån anledning, förmodligen flera, levt sitt liv och kommit fram till en punkt där en annan människas liv inte värderas. Vi kommer få läsa utlåtanden från GW, krönikor, se dokumentärer, läsa artiklar om hur osannolikt det är, varför det kan hända, att det är människor som mår så dåligt, säkerligen en hel del uttalanden om att det har med antingen datorer/internet eller invandring att göra. Eller så är det helt enkelt ”en galning”.

Ingen är en idiot från början, men alla kan bli. Målar du min fasad, så målar jag din. Det kan räcka så.

Om sommar och semester

Johanna W

20130728-222342.jpg
Jag har haft en så bra sommar och semester med allt som hör därtill plus vackert väder i en vecka nu. Alla förutom lillebror i Ammarnäs, härliga löpturer, flotteturer, utomhusjobb, massor med bad äntligen, bastu, fika, bakning, Umeå fotbollsfestival och brunbränt skinn. Jag har en dag imorgon att smälta allt, sen känns det helt okej att börja jobba. Många minnen är laddade att tas fram under kalla, mörka vintern.

20130728-222805.jpg

Om Tavelsjöleden

Johanna W

Jag har spenderat dagen med att gå in mina nya vandringsskor, träna mig och hunden, surra med pappa om funktionskläder, trangiakök, lumparminnen och tittat på växter, bär och djur. Vi var helt säkra på blåbär, hjortron och huggorm. Fjärilar och några gula blommor är vi lite mer osäkra på.

Fjärilen (vilken sort, någon?) vände sig själv och flög sen iväg, inga djur kom till skada under fotograferingen.

En härlig tur, kul att testa på kondisen och utrustningen, några stänk från ovan och oväntat lite mygg. Längre än vi trodde och som tur var hade vi valt en lämplig sträcka som vi trodde skulle vara ca 6-7 km men som visade sig bli 11 km. Vi gick dock på två avstickare faktiskt, första gången ouppmärksamt och hade inte vant oss följa de orangea märkena och när fyrhjulingsvägen plötsligt tog 90 grader och blev en stig så missade vi det. Tog en tur och retur över en åker så Layla fick sitt lystmäte på fåglar. Skönt ha henne i sele med resor och slippa ryckandet i kopplet! (Jo, vi tränar men hon Ä L S K A R fåglar. Sitter i generna. Hon vill bara springa till dem.) Andra gången var det faktiskt fel skyltat, så för alla som tänkt gå: rastplatsen ligger på rättberget, inte på börsberget. Pilen visar tillbaka mot börsberget och utan berg i sikte och dålig info på kartan  (med text ”börsberget” på kartbilden, bara nr 10 som har förklaringen ”rättberget”. Lite otydligt) så var det lätt tro det var bakåt. Vi gick dock upp på börsberget iallafall och testade trangiaköket och mumsade grillad korv och nybakta bullar och kaffe  i skönt fläktande vind och det gick fint det med! Dock går det ju säkerligen inte att elda om det är för torrt om man tänkt grilla med ved.

Turen fortsatte och vi traskade vidare, jag fotade inte speciellt mycket alls för ärligt talat, speciellt om man är van fjällen, det är ingen storslagen utsikt eller vacker natur. Det är mest tallar och björkar faktiskt. Sträckan vi gick, från hissjö till hamptjärnsavfarten på 363:an (ca 1 km från hippologum) går man inte ens vid något vatten. Jag tror nog den andra delen som inkluderar tavelsjöberget och flera olika stigar och grottor är mer spännande och varför inte tälta mitt på hållet och hålla på i två dagar? Vägen är relativt lättvandrad med spänger utlagda, en del partier med större eller mindre stenar men också vissa bitar med fyrhjulingsväg, en skylt visade vägval ”blött” eller ”torrskodd” (borde fotat!) i övrigt inga blöta hinder alls. Passar nästan vem som helst, det blir vad man gör det till!

Länk till Tavelsjöleden med pdf här, där är Rättberget utmärkt men inte siffrorna. Det finns kartor i pappersformat att ta med sig vid parkeringen i hissjö där vi startade. Det här är långt ifrån någon svår rutt så ännu bättre info (eller slippa lägga ihop den till en helhetsbild själv) hade inte skadat, men å andra sidan är det ju en del av utmaningen att leta sig fram, hitta rastplatser och titta på kartan!

Efter tre timmar och paus var benen ändå rätt möra, trots enbart en dags packning, och det var skönt få bli upphämtad och slippa gå sista biten på cykelbanan hem. Ett tips jag kan ge generellt, gäller inkaleden, fjällvandring, tågluff m.m.: sista biten vill man alltid hem, fixa skjuts. Att gå från parkeringen och tillbaka till byn/åka tåg hem till Sverige bara som transportsträcka är onödigt, hur kort/billigt det än tycks vara. Spendera hellre längre tid ute och hoppa in i en bil när skoskaven är som värst.

Precis när vi kommit till parkeringen där vi skulle avsluta så såg vi först ingenting på vägen, sen tänker pappa: ”kolla, här har nån tappat en leksaksorm!”. Tills den rörde sig…. En livs levande huggorm. Tur inte hunden såg den först och nosade! De finns som bekant kring hamptjärnsberget, man bör hålla ögonen öppna (även i bärplockartider!). Känns ännu bättre nu att jag köpt ett par rejäla pjucks.

Jag har ringat in vår sträckning på kartan , från nr 4 till nr 14 med paus vid nr 10, och det blev knappa 11 km (ca 10 utan avstickare) och tog oss 3 timmar ganska precist. Vi stannade också och fikade i ca 1 timme så vi var väl ute i totalt fyra ungefär och fick som sagt skjuts till och från parkeringarna. Det går såklart att åka till en parkering och gå en bit och sedan vända också.

Om bondepraktikan

Johanna W

Urban Vilhelmina Blenda, så skall sommaren lända. Urbans namnsdag ger vädret för juni, Vilhelmina för juli och Blenda för augusti.

Tack Elin för den kommentaren! Det var goda nyheter. Juni och juli KALASVÄDER med andra ord, heja bondepraktikan. Har även fått höra en variant med ”Urban Vilhelmina Beda, så ska sommaren leda”. Vi har haft en fantastisk dag här och äntligen kommit till skott att sätta pären i backen också. Ska inte ta åt mig äran eftersom jag mest började krafsa och sedan kom grannen och erbjöd gallrade jordgubbsplantor – och allt fokus hamnade där. Sedan har jag varit på BodyPump och smygstartat med en av låtarna från release 86 medan min kära kolonimedborgare har fårat och kupat.

Och ikväll har vi tecken på hur Augusti kommer bli, den verkar finnas oändligt många ramsor.

Kvällröd kväll fridfull natt, morgonröd kaptenens fasa

Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad snö på/våter /slask i hatt

A red night is a sailors/shepherds delight, a red morning is a sailors/shepherds warning.

Red skies at night, sailor’s delight, red skies at morning, sailor take warning!