Vilken person vill du vara? Tänker ni också så någongång? Eller är det raka spåret tankemässigt till ”vad skulle jag ångra på dödsbädden?”. Jag tycker frågan blir för stor då, jag gillar hellre varianten med ”vilken typ av person vill jag vara?”. Jag tror jag hört den i Kalle och Britas podd i nöd och lyft först men det är säkert fler kloka personer som sagt det tidigare. Vill jag vara den som går ut och tränar eller vill jag vara den som stannar i soffan?
Ikväll har vi kört den sista outdoorträningen med Umeågruppen i Systrar i bergen och varje tillfälle så har ämnet kommit upp att det hade mest troligt inte blivit av om inte gruppen fanns. En tid att passa och ett gäng att möta. Det har regnat på oss varje tisdag i en månad och temperaturen har aldrig varit högre än 10 grader (plus, förtydligande för andra norrlänningar 😉 ) det har kommit förkylningar emellan för en del, någon har behövt jobba och nån lyllans ost hade en utlandsresa bokad. Alla som har kunnat har kommit och tränat, för sin egen skull men med hjälp av alla andra. Med bakgrund inom lagsport så är det naturligt, men faktiskt också ibland desto svårare att få till det helt själv.
Vi testade också en finalövning som utmanade tankar om tid – hur lång tid en övning tar. Jag var inspirerad av föreläsningen i lördags där L-G Skoog visade en uträkning över hur mycket tid det finns på en vecka efter sömn, mat, jobb och hygien är avklarat. Hans vinkel var ett humoristiskt sätt att visa att alla har 3×45 min i veckan att träna. Det handlar inte om tiden. Vi testade en övning med ett lite mindre perspektiv, hur lång tid själva övningen skulle ta. Det kan vara värdefullt att reflektera ibland över hur vi lägger upp våra träningspass och hur vi värderar oss själva utifrån det och även i det stora perspektivet hur vi lägger upp våra rutiner och vardagar (lite för pretentiöst att skriva liv här va?).
Själv har jag haft tidsbrist de senaste veckorna med anledning av flytt, jobb och träning/träningsjobb. Jag har knappt öppnat datorn hemma medan jag på jobbet knappt stängt den ens när jag ätit lunch. Så går det ju förstås inte ha det länge men det är inte heller länge utan en begränsad period. Det har sina utmaningar på logistiken också att ha rätt grejer med sig överallt. Förra gången jag var på Iksu spa hade jag inga skor och ikväll hade jag med mig fleecefodrade skidbyxor istället för vanliga inomhustajts. Jag vill helst vara den personen som har packat rätt grejer men med facit i hand så är jag iallafall hellre den personen som faktiskt inte tycker det är hela världen att träna inomhus i för varma tajts än att bekymra mig om det.
Vilken person vill du vara?
Johanna Westberg 